Leta i den här bloggen
lördag 18 juli 2009
Anonymitetsrätten på blogger.com
lördag 13 juni 2009
Teori om anonymitetsanvändandet
Jag vill därför framlägga en mindre teori om anonymitetsanvändandet.
Vad är det som får en skribent/"whistle blower" att vilja vara anonym och att inte ens använda sig av något slags signatur alls? - Beror det månne av lättja; av arrogans; av rädsla; av ignorans; eller av.... vad?
Att skriva anonymt - dessutom utan pseudonym eller utan någon som helst signatur - får, oavsett uppsåtet, effekten att man fredar sig från ansvar och konsekvenser i viss utsträckning - möjligtvis bortsett från dåligt samvete eller vid allvarlig brottslighet straffrättsligt ansvar.
fredag 26 december 2008
Anonymitetsrätten under ankommande angrepp
Det skall poängteras att yttrandefriheten är överordnad den arbetsrättsliga lojalitetsplikten i vissa avseenden. Men t.ex. avslöjande av företagshemligheter och brott mot kvalificerad tystnadsplikt är till och med kriminaliserat.
Vidare är också kvalificerade förolämpningar och förtal kriminaliserade.
Men motiverar förolämpningar och förtal i allmänhet att anonymiteträtten inskränks?
Nej, inte enligt min mening.
Dessutom är det ju så att de brottsbekämpande myndigheterna - polis och åklagare - har ju vid misstanke om brott möjlighet att från internetoperatörerna begära ut uppgifter om abonnemang, om fängelse är föreskrivet för brottet och det enligt myndighetens bedömning kan föranleda annan påföljd än böter; annan uppgift som angår ett särskilt elektroniskt meddelande måste också av internetoperatörerna lämnas ut vid misstanke om brott, om det för brottet inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år.
Nu förhåller det sig så att varken grovt förtal eller grov förolämpning, än mindre förtal och förolämpning av normalgraden, har fängelse i två år som minimistraff, varför internetoperatören inte på grund av tystnadsplikt får lämna ut t.ex. ip-nummer därvidlag.
Men motiverar dylikt att anonymitetsrätten på internet skall inskränkas. Nej, jag anser inte det. Lite får man tåla vad gäller personangrepp. Erfarenheten vittnar dessutom om att man efter en period blir mer mer eller mindre immun mot dessa s.k. argumentum ad hominem.
Sakargumenten är inte desto mindre att föredra, och framför allt då spelar det ingen roll om motdebattören är anonym, skriver under pseudonym eller visar sin fulla identitet.
tisdag 23 december 2008
Hinder för den inspirerade nybörjarbloggaren och dennes eventuella kommentatorer
Genast inventerar jag mitt mentala kontor och finner en mängd hinder.
A. Man får tydligen inte begå vare sig kvalificerat olaga hot, förtal eller kvalificerade förolämpningar, inte ens om det sker på ett subtilt och raffinerat sätt. Synd, just förolämpningar är något av en specialitet där mina begåvningar främst kommer till sin rätt.
B. Vidare får man inte i kvalificerad mening hetsa mot folkgrupper eller uppvigla, inte begå högmålsbrott eller brott mot rikets säkerhet eller landsförräderi. Nåja, det känns inte som något större hinder.
C. Föregivande av allmän ställning, olaga våldsskildring, otillåten utlämning av teknisk upptagning, otillåtet förfarande med pornografisk bild, förledande av ungdom, falskt larm och falsk eller vårdlös tillvitelse är också sådana klandervärda handlingar som man skall hålla sig borta från som bloggare. No problem, får jag säga för egen räkning åtminstone, om inte någon befullmäktigar mig att även tala för denne.
D. Till en stor del av ovan nämnda brott får man heller inte genom bloggande (eller på annat sätt) anstifta eller stämpla. (Nu talar jag alltså inte om att stämpla i "a-kassetermer" utan i termer av att "sammansvärja" eller "konspirera") Jag går inte närmare in på vad man får och inte får anstifta eller stämpla till, utan det får den gode nybörjarbloggaren upptäcka på egen hand. Men ett gott råd förstås är ju att inte tänka i kriminella banor för eget bruk, varken direkt eller indirekt. Beakta "minority report" och Max von Sydow!
Nå, den som avser att kommentera på min blogg vill jag uppmana till att visa återhållsamhet vad gäller impulserna att företa sig ovanstående gärningar; betvinga och förmantla dem!
Jag förbehåller mig rätten att efter fritt skön utplåna inlägg som jag även i övrigt skulle finna olämpliga. Eljest är högt i tak. Saklig kritik och lämpliga personangrepp kan fördras!
Avslutningsvis uppmuntrar jag gärna till att meddelarfriheten utnyttjas (risken för brott mot den arbetsrättsliga lojalitetsplikten mot arbetsgivare bär du naturligtvis själv). Källskydd och anonymitetsrätten respekteras. Tänk dock på att kvalificerad tystnadsplikt är överordnad meddelarfriheten.
Jag höll i förbigående på att glömma att påminna om den allmänna respekten för upphovsrätten och till den personliga integriteten på sätt som den vaktas av personuppgiftslagen!