Leta i den här bloggen

Visar inlägg med etikett tryckfrihet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett tryckfrihet. Visa alla inlägg

lördag 18 juli 2009

Anonymitetsrätten på blogger.com


På sina håll förekommer diskussioner om huruvida man bör få vara anonym på bloggar och webbsidor.

Rättigheter och skyldigheter kan uppstå på i princip två sätt.

Dels kan staten lagstifta direkt om medborgarnas uttryckliga rättigheter och skyldigheter, dels ger staten utrymme för avtalsfrihet i viss utsträckning, så att fysiska och eller juridiska personer (aktiebolag, handelsbolag, stiftelser, föreningar o.d.) kan ingå avtal av om sina inbördes rättigheter och skyldigheter.

Kopplingen mellan Internet och grundlagarna framgår av 1 kap. 6 och 9 §§ Yttrandefrihetsgrundlagen och 1 kap. 7 § Tryckfrihetsförordningen.

(För att inte tynga artikeln med lagtext hänvisas till riksdagens hemsida: www.riksdagen.se eller www.notisum.se, vilka också nås via Google; all lagtext finns där lättillgänglig)

Och den grundlagsfästa anonymitetsrätten regleras närmare bestämt i kraft av 2 kap. Yttrandefrihetsgrundlagen respektive 3 kap. Tryckfrihetsförordningen.

Anonymitetsskyddet i förhållande till elektroniska anslagstavlor (hemsidor, bloggar o.d.) är begränsat och beror bl.a. av vem som är ägare av bloggen, i vilket syfte (kommersiellt, privat), utgivningsbevis o.d. (SOU 1997:49, s. 208).

Även e-post kan omfattas av grundlagsskyddet (se Stefan Kronqvist, Brott och digitala bevis - en handledning, år 2007, andra upplagan, s. 72).

Grundlagarna ifråga - vars syfte är att upprätthålla yttrandefriheten och den fria åsiktsbildningen utan statens inblandning - utgör sålunda inte något automatiskt anonymitetsskydd för just bloggare i allmänhet. (se Stefan Kronqvist, Brott och digitala bevis - en handledning, år 2007, andra upplagan, s. 70-74).

Enligt Mediakommitténs utredning skall varje användning av Internet bedömas var för sig när det gäller att avgöra grundlagens tillämplighet på nya medier (SOU 1997:49, s. 181).

Men Google Inc., som tillhandahåller tjänsten Blogger.com, har i sina villkor för upplåtandet av bloggar en sekretesspolicy som medger anonymitetsskydd för brukarna av blogger.com.

Vad anonymitetsskyddet/anonymitetsrätten närmare innebär framgår av Google Inc:s Sekretesspolicy. Anonymitetsskyddet kan brytas bl.a. vid brottsligt agerande från en bloggare. Google Inc. samarbetar då med myndigheterna och kan vid klagomål även skicka meddelande direkt till den som missbrukar bloggertjänsten.

Läs mer här: www.google.com/privacypolicy.html

Se även bolagets innehållspolicy, som i princip visar utrymmet för yttrandefriheten på blogger: www.blogger.com/content.g

Sammanfattningsvis. Mellan Google och bloggarna på blogger.com finns ett civilrättsligt bindande sekretessavtal, som innebär en anonymitetsrätt för bloggarna.

Om intresse finns kanske jag fördjupar mig i ämnet. Men nu måste jag i väg för att grilla i sommarvädret!

Avslutningsvis vad gäller rätten till "uthängningar" som jag vet att några är intresserade av, så kommer jag - efter noggrant övervägande - inte att bistå med närmare information därom, eftersom jag har anledning att tro att vissa mindre nogräknade kan missbruka denna.

Efter grillning-tillägg: Angående "uthängningar" så vill jag ändå nämna att det kan vara straffbart att publicera vissa personuppgifter på Internet. Allvarliga kränkningar, såsom olaga hot eller publicering av nakenbilder, kan till och med ge fängelse. Utöver straffansvar kan brottet också medföra skadeståndsansvar.

IP-nummer är förövrigt en typ av personuppgift som egentligen inte nödvändigtvis pekar ut en viss person som upphovsman för ett inlägg o.d. IP-nummer visar en uppkoppling mot Internet men det visar inte vilken person som faktiskt har varit uppkopplad vid en bestämd tidpunkt.

En lättläst källa för dessa spörsmål: www2.datainspektionen.se/ungdom/index.htm

lördag 13 juni 2009

Teori om anonymitetsanvändandet

Jag är för anonymitetsrätten.

Jag vill därför framlägga en mindre teori om anonymitetsanvändandet.

Vad är det som får en skribent/"whistle blower" att vilja vara anonym och att inte ens använda sig av något slags signatur alls? - Beror det månne av lättja; av arrogans; av rädsla; av ignorans; eller av.... vad?

Att skriva anonymt - dessutom utan pseudonym eller utan någon som helst signatur - får, oavsett uppsåtet, effekten att man fredar sig från ansvar och konsekvenser i viss utsträckning - möjligtvis bortsett från dåligt samvete eller vid allvarlig brottslighet straffrättsligt ansvar.

fredag 26 december 2008

Anonymitetsrätten under ankommande angrepp

Det största svenska oppositionspartiet ser ut att mobilisera ett angrepp mot den grundlagsskyddade anonymitetsrätten.

Samtidigt som regeringens och riksdagens genomdrivande av datalagringsdirektivet, FRA-lagen, IPRED-direktivet och ACTA-avtalet ifrågasätts, undrar nu moderaterna varför inte också ett socialdemokratiskt förslag om inskränkning av anonymitetsrätten ifrågasätts.


Socialdemokraterna verkar vilja att man inte skall kunna vara anonym på internet.
Ett undergrävande av anonymitetsrätten är minst lika allvarligt som en massövervakning av svenskarnas elektroniska kommunikation, om inte något värre.

Vilken dignitet har och varför är anonymitetsrätten viktig?

Anonymitetsrätten skyddas i kraft av tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen.

Denna fundamentala rättighet har av en demokratiskt sinnad statsmakt - den svenska - ansetts utgöra en nödvändig förutsättning för yttrande- och åsiktsfriheten. Tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen syftar nämligen till att säkerställa ett fritt meningsutbyte och en fri och allsidig upplysning.

Anonymitetsrätten innebär att man som författare till tryckt skrift inte är skyldig att låta sitt namn eller sin pseudonym eller signatur utsättas på skriften och att man inte skall behöva röja sin identitet som upphovsman till radioprogram eller en teknisk upptagning eller som deltagare däri genom uppgiftslämnande o.d.

Vidare innebär anonymitetsrätten att den som tagit befattning med tillkomst eller utgivning av skrift, radioprogram eller annan teknisk upptagning inte får röja av vad han erfarit om vem som är författare eller lämnat meddelande (källskyddet).

Myndigheter eller annat allmänt organ får inte heller efterforska författaren respektive upphovsmannen, eller annan som meddelat uppgifter, till en framställning som införts eller varit avsedd att införas i tryck skrift och i radioprogram eller annan teknisk upptagning (efterforskningsförbudet).

Rätten att i egenskap av ett demokratiskt subjekt kunna vara anonym när man vill yttra eller meddela sig om oegentligheter, myndighetsmissbruk eller maktmissbruk genom media är väsentlig; för om man inte kunde vara anonym i sådana situationer skulle allt för många - kan antas - på grund av rädsla eller fruktan för repressalier från myndigheter inte låta sig våga meddela.

Det finns ett intressant spänningsfält mellan en arbetstagares lojalitetsplikt i förhållande till sin arbetsgivare å ena sidan, och mellan den enskilde och dennes "lojalitetsplikt" till demokratin och allmänheten å den andra.

Det skall poängteras att yttrandefriheten är överordnad den arbetsrättsliga lojalitetsplikten i vissa avseenden. Men t.ex. avslöjande av företagshemligheter och brott mot kvalificerad tystnadsplikt är till och med kriminaliserat.

Vidare är också kvalificerade förolämpningar och förtal kriminaliserade.

Men motiverar förolämpningar och förtal i allmänhet att anonymiteträtten inskränks?

Nej, inte enligt min mening.

Dessutom är det ju så att de brottsbekämpande myndigheterna - polis och åklagare - har ju vid misstanke om brott möjlighet att från internetoperatörerna begära ut uppgifter om abonnemang, om fängelse är föreskrivet för brottet och det enligt myndighetens bedömning kan föranleda annan påföljd än böter; annan uppgift som angår ett särskilt elektroniskt meddelande måste också av internetoperatörerna lämnas ut vid misstanke om brott, om det för brottet inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år.

Nu förhåller det sig så att varken grovt förtal eller grov förolämpning, än mindre förtal och förolämpning av normalgraden, har fängelse i två år som minimistraff, varför internetoperatören inte på grund av tystnadsplikt får lämna ut t.ex. ip-nummer därvidlag.

Men motiverar dylikt att anonymitetsrätten på internet skall inskränkas. Nej, jag anser inte det. Lite får man tåla vad gäller personangrepp. Erfarenheten vittnar dessutom om att man efter en period blir mer mer eller mindre immun mot dessa s.k. argumentum ad hominem.

Sakargumenten är inte desto mindre att föredra, och framför allt då spelar det ingen roll om motdebattören är anonym, skriver under pseudonym eller visar sin fulla identitet.

tisdag 23 december 2008

Hinder för den inspirerade nybörjarbloggaren och dennes eventuella kommentatorer

Jag sitter här och känner mig inspirerad till att låta tassarna löpa över tangentbordet. Men så slår det mig att man kanske inte vare sig bör eller får skriva och yttra sig om vad som helst ens på internet.

Genast inventerar jag mitt mentala kontor och finner en mängd hinder.

A. Man får tydligen inte begå vare sig kvalificerat olaga hot, förtal eller kvalificerade förolämpningar, inte ens om det sker på ett subtilt och raffinerat sätt. Synd, just förolämpningar är något av en specialitet där mina begåvningar främst kommer till sin rätt.

B. Vidare får man inte i kvalificerad mening hetsa mot folkgrupper eller uppvigla, inte begå högmålsbrott eller brott mot rikets säkerhet eller landsförräderi. Nåja, det känns inte som något större hinder.

C. Föregivande av allmän ställning, olaga våldsskildring, otillåten utlämning av teknisk upptagning, otillåtet förfarande med pornografisk bild, förledande av ungdom, falskt larm och falsk eller vårdlös tillvitelse är också sådana klandervärda handlingar som man skall hålla sig borta från som bloggare. No problem, får jag säga för egen räkning åtminstone, om inte någon befullmäktigar mig att även tala för denne.

D. Till en stor del av ovan nämnda brott får man heller inte genom bloggande (eller på annat sätt) anstifta eller stämpla. (Nu talar jag alltså inte om att stämpla i "a-kassetermer" utan i termer av att "sammansvärja" eller "konspirera") Jag går inte närmare in på vad man får och inte får anstifta eller stämpla till, utan det får den gode nybörjarbloggaren upptäcka på egen hand. Men ett gott råd förstås är ju att inte tänka i kriminella banor för eget bruk, varken direkt eller indirekt. Beakta "minority report" och Max von Sydow!

Nå, den som avser att kommentera på min blogg vill jag uppmana till att visa återhållsamhet vad gäller impulserna att företa sig ovanstående gärningar; betvinga och förmantla dem!

Jag förbehåller mig rätten att efter fritt skön utplåna inlägg som jag även i övrigt skulle finna olämpliga. Eljest är högt i tak. Saklig kritik och lämpliga personangrepp kan fördras!

Avslutningsvis uppmuntrar jag gärna till att meddelarfriheten utnyttjas (risken för brott mot den arbetsrättsliga lojalitetsplikten mot arbetsgivare bär du naturligtvis själv). Källskydd och anonymitetsrätten respekteras. Tänk dock på att kvalificerad tystnadsplikt är överordnad meddelarfriheten.


Jag höll i förbigående på att glömma att påminna om den allmänna respekten för upphovsrätten och till den personliga integriteten på sätt som den vaktas av personuppgiftslagen!