Uthängningen - en yttrandefrihetens paradox

De mänskliga rättigheterna - yttrandefriheten och åsiktsfriheten - är aldrig inaktuella utan tvärtom vitala för en levande demokrati.

En förutsättning för dessa friheter är anonymitetsrätten, oavsett om denna vilar på laga, avtalsrättslig eller etisk grund.

Det finns emellertid vissa tendenser på nätet bland bloggare till att vilja hänga ut anonyma d.v.s. röja en persons identitet, som en följd av att de känner sig direkt eller indirekt - "by proxy" - orättfärdigt kränkta av den personens motsatta åsikter, kritiska uttalanden, förolämpningar, förtal eller kanske t.o.m. ofredande.

Att hänga ut någon på Internet skulle i det läget kunna kännas som en rättfärdig vedergällning med stöd av yttrandefriheten.

En dylik "rättfärdig" vedergällning utgör inte desto mindre en hämndaktion - en hämndaktion som i sin tur kan upplevas som förtal, ofredande eller olaga hot e.d.

Uthängningar på nätet förekommer. Och det bakomliggande syftet med sådana vedergällningar är troligtvis att framkalla obehag för den uthängda. Underförstått föreligger kanske ett hot om att okända och omdömeslösa tar otillbörlig kontakt med den uthängda, åtminstone skulle uthängningen kunna få den effekten.

Denna den "rättfärdiga" vedergällning implicerar en yttrandefrihetens paradox.

En exploatering eller ett missbruk av yttrandefriheten genom uthängningar, förolämpningar och förtal m.m. får sannolikt konsekvensen att yttrandefriheten rent faktiskt inskränks genom att ett visst antal anonymas demokratiska röster tystnar.

Men denna yttrandefrihetens paradox kan upplösas och utplånas, helt enkelt genom ett civiliserat uppträdande i det virtuella och offentliga rummet.

Realismen avslöjar emellertid att det finns personer som saknar förmåga till ett civiliserat uppträdande i bestämda eller slumpmässiga situationer och det är därför möjligheten till anonymitetsrätt är nödvändig.

Anonymitetsrätten på blogger.com

På sina håll förekommer diskussioner om huruvida man bör få vara anonym på bloggar och webbsidor.

Rättigheter och skyldigheter kan uppstå på i princip två sätt.

Dels kan staten lagstifta direkt om medborgarnas uttryckliga rättigheter och skyldigheter, dels ger staten utrymme för avtalsfrihet i viss utsträckning, så att fysiska och eller juridiska personer (aktiebolag, handelsbolag, stiftelser, föreningar o.d.) kan ingå avtal av om sina inbördes rättigheter och skyldigheter.

Kopplingen mellan Internet och grundlagarna framgår av 1 kap. 6 och 9 §§ Yttrandefrihetsgrundlagen och 1 kap. 7 § Tryckfrihetsförordningen.

(För att inte tynga artikeln med lagtext hänvisas till riksdagens hemsida: www.riksdagen.se eller www.notisum.se, vilka också nås via Google; all lagtext finns där lättillgänglig)

Och den grundlagsfästa anonymitetsrätten regleras närmare bestämt i kraft av 2 kap. Yttrandefrihetsgrundlagen respektive 3 kap. Tryckfrihetsförordningen.

Anonymitetsskyddet i förhållande till elektroniska anslagstavlor (hemsidor, bloggar o.d.) är begränsat och beror bl.a. av vem som är ägare av bloggen, i vilket syfte (kommersiellt, privat), utgivningsbevis o.d. (SOU 1997:49, s. 208).

Även e-post kan omfattas av grundlagsskyddet (se Stefan Kronqvist, Brott och digitala bevis - en handledning, år 2007, andra upplagan, s. 72).

Grundlagarna ifråga - vars syfte är att upprätthålla yttrandefriheten och den fria åsiktsbildningen utan statens inblandning - utgör sålunda inte något automatiskt anonymitetsskydd för just bloggare i allmänhet. (se Stefan Kronqvist, Brott och digitala bevis - en handledning, år 2007, andra upplagan, s. 70-74).

Enligt Mediakommitténs utredning skall varje användning av Internet bedömas var för sig när det gäller att avgöra grundlagens tillämplighet på nya medier (SOU 1997:49, s. 181).

Men Google Inc., som tillhandahåller tjänsten Blogger.com, har i sina villkor för upplåtandet av bloggar en sekretesspolicy som medger anonymitetsskydd för brukarna av blogger.com.

Vad anonymitetsskyddet/anonymitetsrätten närmare innebär framgår av Google Inc:s Sekretesspolicy. Anonymitetsskyddet kan brytas bl.a. vid brottsligt agerande från en bloggare. Google Inc. samarbetar då med myndigheterna och kan vid klagomål även skicka meddelande direkt till den som missbrukar bloggertjänsten.

Läs mer här: www.google.com/privacypolicy.html

Se även bolagets innehållspolicy, som i princip visar utrymmet för yttrandefriheten på blogger: www.blogger.com/content.g

Sammanfattningsvis. Mellan Google och bloggarna på blogger.com finns ett civilrättsligt bindande sekretessavtal, som innebär en anonymitetsrätt för bloggarna.

Om intresse finns kanske jag fördjupar mig i ämnet. Men nu måste jag i väg för att grilla i sommarvädret!

Avslutningsvis vad gäller rätten till "uthängningar" som jag vet att några är intresserade av, så kommer jag - efter noggrant övervägande - inte att bistå med närmare information därom, eftersom jag har anledning att tro att vissa mindre nogräknade kan missbruka denna.

Efter grillning-tillägg: Angående "uthängningar" så vill jag ändå nämna att det kan vara straffbart att publicera vissa personuppgifter på Internet. Allvarliga kränkningar, såsom olaga hot eller publicering av nakenbilder, kan till och med ge fängelse. Utöver straffansvar kan brottet också medföra skadeståndsansvar.

IP-nummer är förövrigt en typ av personuppgift som egentligen inte nödvändigtvis pekar ut en viss person som upphovsman för ett inlägg o.d. IP-nummer visar en uppkoppling mot Internet men det visar inte vilken person som faktiskt har varit uppkopplad vid en bestämd tidpunkt.

En lättläst källa för dessa spörsmål: www2.datainspektionen.se/ungdom/index.htm

Teori om anonymitetsanvändandet

Jag är för anonymitetsrätten.

Jag vill därför framlägga en mindre teori om anonymitetsanvändandet.

Vad är det som får en skribent/"whistle blower" att vilja vara anonym och att inte ens använda sig av något slags signatur alls? - Beror det månne av lättja; av arrogans; av rädsla; av ignorans; eller av.... vad?

Att skriva anonymt - dessutom utan pseudonym eller utan någon som helst signatur - får, oavsett uppsåtet, effekten att man fredar sig från ansvar och konsekvenser i viss utsträckning - möjligtvis bortsett från dåligt samvete eller vid allvarlig brottslighet straffrättsligt ansvar.

Åsikter om åsikter

Ett återkommande mönster i diskussioner på internet är upprepandet av: "Jag har rätt till min åsikt", "jag får väl tycka vad jag vill", som svar på någon annans åsikt om sin egen åsikt.

I åtminstone västvärlden har vi både yttrandefrihet och åsiktsfrihet. Detta medför det "ytterst" problematiska att vi inte bara har rätt till en åsikt utan vi har även rätt att ha åsikter om andras åsikter. Ens åsikter är inte fredade eller skyddade från den andres åsikter, kritik och i synnerhet inte saklig kritik.

Den som ventilerar sina åsikter på nätet får nog finna sig i att bemötas av andras tyckande och tänkande, såvida denne inte enbart gör det på sin egen blogg och stänger av kommentarsfunktionen.

Detta inlägg kan sägas vara en del av den debatt som förs om blogg- eller nätetik