Leta i den här bloggen

Visar inlägg med etikett anonymitetsrätt. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett anonymitetsrätt. Visa alla inlägg

tisdag 6 oktober 2009

Gynnings uthängning ej yttrandefrihetsbrott enligt JK

Idag har Justitiekanslern via media meddelat att han inte väcker åtal mot vare sig Stureplan.se:s ansvarige utgivare eller en av dess bloggare Caroline Gynning; och detta efter att Gynning publicerat personuppgifter på sina anonyma kritiker.

Jag har på JK:s hemsida försökt leta upp beslutet men inte funnit det, varför jag lite otillfredsställande får nöja mig med att citera och kommentera det som skrivs i media.

"
Eftersom anmälan avser yttranden på bloggen, inte kommentarerna, ankommer det med hänsyn till det anförda på Justitiekanslern att pröva huruvida ett yttrandefrihetsbrott har begåtts. Vad som har förekommit i de anmälda inläggen innefattar inte yttrandefrihetsbrottet uppvigling eller något annat yttrandefrihetsbrott. Någon förundersökning ska därför inte inledas." (Källa: hd.se/it/2009/10/05/ingen-foerundersoekning-efter/)

Dagens Media skriver:

"Eftersom Stureplan.se har utgivningsbevis skickades anmälan till Justitiekanslern, JK. JK bedömer att det innehåll i bloggarna som skrivs av skribenterna omfattas av utgivningsbeviset." (Källa:www.dagensmedia.se/nyheter/dig/article74659.ece)

Gynning är sålunda inte ansvarig för uthängningarna, eftersom hon skriver för en skrift, Stureplan.se, som har utgivningsbevis. Hemsidans ansvarige utgivare anses i sin tur inte ha begått något yttrandefrihetsbrott och inte heller brott mot PuL; det senare som en konsekvens av det journalistiska ändamålet och utgivningsbeviset.

tisdag 21 juli 2009

Uthängningen - en yttrandefrihetens paradox


De mänskliga rättigheterna - yttrandefriheten och åsiktsfriheten - är aldrig inaktuella utan tvärtom vitala för en levande demokrati.

En förutsättning för dessa friheter är anonymitetsrätten, oavsett om denna vilar på laga, avtalsrättslig eller etisk grund.

Det finns emellertid vissa tendenser på nätet bland bloggare till att vilja hänga ut anonyma d.v.s. röja en persons identitet, som en följd av att de känner sig direkt eller indirekt - "by proxy" - orättfärdigt kränkta av den personens motsatta åsikter, kritiska uttalanden, förolämpningar, förtal eller kanske t.o.m. ofredande.

Att hänga ut någon på Internet skulle i det läget kunna kännas som en rättfärdig vedergällning med stöd av yttrandefriheten.

En dylik "rättfärdig" vedergällning utgör inte desto mindre en hämndaktion - en hämndaktion som i sin tur kan upplevas som förtal, ofredande eller olaga hot e.d.

Uthängningar på nätet förekommer. Och det bakomliggande syftet med sådana vedergällningar är troligtvis att framkalla obehag för den uthängda. Underförstått föreligger kanske ett hot om att okända och omdömeslösa tar otillbörlig kontakt med den uthängda, åtminstone skulle uthängningen kunna få den effekten.

Denna den "rättfärdiga" vedergällning implicerar en yttrandefrihetens paradox.

En exploatering eller ett missbruk av yttrandefriheten genom uthängningar, förolämpningar och förtal m.m. får sannolikt konsekvensen att yttrandefriheten rent faktiskt inskränks genom att ett visst antal anonymas demokratiska röster tystnar.

Men denna yttrandefrihetens paradox kan upplösas och utplånas, helt enkelt genom ett civiliserat uppträdande i det virtuella och offentliga rummet.

Realismen avslöjar emellertid att det finns personer som saknar förmåga till ett civiliserat uppträdande i bestämda eller slumpmässiga situationer och det är därför möjligheten till anonymitetsrätt är nödvändig.

lördag 18 juli 2009

Anonymitetsrätten på blogger.com


På sina håll förekommer diskussioner om huruvida man bör få vara anonym på bloggar och webbsidor.

Rättigheter och skyldigheter kan uppstå på i princip två sätt.

Dels kan staten lagstifta direkt om medborgarnas uttryckliga rättigheter och skyldigheter, dels ger staten utrymme för avtalsfrihet i viss utsträckning, så att fysiska och eller juridiska personer (aktiebolag, handelsbolag, stiftelser, föreningar o.d.) kan ingå avtal av om sina inbördes rättigheter och skyldigheter.

Kopplingen mellan Internet och grundlagarna framgår av 1 kap. 6 och 9 §§ Yttrandefrihetsgrundlagen och 1 kap. 7 § Tryckfrihetsförordningen.

(För att inte tynga artikeln med lagtext hänvisas till riksdagens hemsida: www.riksdagen.se eller www.notisum.se, vilka också nås via Google; all lagtext finns där lättillgänglig)

Och den grundlagsfästa anonymitetsrätten regleras närmare bestämt i kraft av 2 kap. Yttrandefrihetsgrundlagen respektive 3 kap. Tryckfrihetsförordningen.

Anonymitetsskyddet i förhållande till elektroniska anslagstavlor (hemsidor, bloggar o.d.) är begränsat och beror bl.a. av vem som är ägare av bloggen, i vilket syfte (kommersiellt, privat), utgivningsbevis o.d. (SOU 1997:49, s. 208).

Även e-post kan omfattas av grundlagsskyddet (se Stefan Kronqvist, Brott och digitala bevis - en handledning, år 2007, andra upplagan, s. 72).

Grundlagarna ifråga - vars syfte är att upprätthålla yttrandefriheten och den fria åsiktsbildningen utan statens inblandning - utgör sålunda inte något automatiskt anonymitetsskydd för just bloggare i allmänhet. (se Stefan Kronqvist, Brott och digitala bevis - en handledning, år 2007, andra upplagan, s. 70-74).

Enligt Mediakommitténs utredning skall varje användning av Internet bedömas var för sig när det gäller att avgöra grundlagens tillämplighet på nya medier (SOU 1997:49, s. 181).

Men Google Inc., som tillhandahåller tjänsten Blogger.com, har i sina villkor för upplåtandet av bloggar en sekretesspolicy som medger anonymitetsskydd för brukarna av blogger.com.

Vad anonymitetsskyddet/anonymitetsrätten närmare innebär framgår av Google Inc:s Sekretesspolicy. Anonymitetsskyddet kan brytas bl.a. vid brottsligt agerande från en bloggare. Google Inc. samarbetar då med myndigheterna och kan vid klagomål även skicka meddelande direkt till den som missbrukar bloggertjänsten.

Läs mer här: www.google.com/privacypolicy.html

Se även bolagets innehållspolicy, som i princip visar utrymmet för yttrandefriheten på blogger: www.blogger.com/content.g

Sammanfattningsvis. Mellan Google och bloggarna på blogger.com finns ett civilrättsligt bindande sekretessavtal, som innebär en anonymitetsrätt för bloggarna.

Om intresse finns kanske jag fördjupar mig i ämnet. Men nu måste jag i väg för att grilla i sommarvädret!

Avslutningsvis vad gäller rätten till "uthängningar" som jag vet att några är intresserade av, så kommer jag - efter noggrant övervägande - inte att bistå med närmare information därom, eftersom jag har anledning att tro att vissa mindre nogräknade kan missbruka denna.

Efter grillning-tillägg: Angående "uthängningar" så vill jag ändå nämna att det kan vara straffbart att publicera vissa personuppgifter på Internet. Allvarliga kränkningar, såsom olaga hot eller publicering av nakenbilder, kan till och med ge fängelse. Utöver straffansvar kan brottet också medföra skadeståndsansvar.

IP-nummer är förövrigt en typ av personuppgift som egentligen inte nödvändigtvis pekar ut en viss person som upphovsman för ett inlägg o.d. IP-nummer visar en uppkoppling mot Internet men det visar inte vilken person som faktiskt har varit uppkopplad vid en bestämd tidpunkt.

En lättläst källa för dessa spörsmål: www2.datainspektionen.se/ungdom/index.htm

lördag 13 juni 2009

Teori om anonymitetsanvändandet

Jag är för anonymitetsrätten.

Jag vill därför framlägga en mindre teori om anonymitetsanvändandet.

Vad är det som får en skribent/"whistle blower" att vilja vara anonym och att inte ens använda sig av något slags signatur alls? - Beror det månne av lättja; av arrogans; av rädsla; av ignorans; eller av.... vad?

Att skriva anonymt - dessutom utan pseudonym eller utan någon som helst signatur - får, oavsett uppsåtet, effekten att man fredar sig från ansvar och konsekvenser i viss utsträckning - möjligtvis bortsett från dåligt samvete eller vid allvarlig brottslighet straffrättsligt ansvar.

fredag 26 december 2008

Anonymitetsrätten under ankommande angrepp

Det största svenska oppositionspartiet ser ut att mobilisera ett angrepp mot den grundlagsskyddade anonymitetsrätten.

Samtidigt som regeringens och riksdagens genomdrivande av datalagringsdirektivet, FRA-lagen, IPRED-direktivet och ACTA-avtalet ifrågasätts, undrar nu moderaterna varför inte också ett socialdemokratiskt förslag om inskränkning av anonymitetsrätten ifrågasätts.


Socialdemokraterna verkar vilja att man inte skall kunna vara anonym på internet.
Ett undergrävande av anonymitetsrätten är minst lika allvarligt som en massövervakning av svenskarnas elektroniska kommunikation, om inte något värre.

Vilken dignitet har och varför är anonymitetsrätten viktig?

Anonymitetsrätten skyddas i kraft av tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen.

Denna fundamentala rättighet har av en demokratiskt sinnad statsmakt - den svenska - ansetts utgöra en nödvändig förutsättning för yttrande- och åsiktsfriheten. Tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen syftar nämligen till att säkerställa ett fritt meningsutbyte och en fri och allsidig upplysning.

Anonymitetsrätten innebär att man som författare till tryckt skrift inte är skyldig att låta sitt namn eller sin pseudonym eller signatur utsättas på skriften och att man inte skall behöva röja sin identitet som upphovsman till radioprogram eller en teknisk upptagning eller som deltagare däri genom uppgiftslämnande o.d.

Vidare innebär anonymitetsrätten att den som tagit befattning med tillkomst eller utgivning av skrift, radioprogram eller annan teknisk upptagning inte får röja av vad han erfarit om vem som är författare eller lämnat meddelande (källskyddet).

Myndigheter eller annat allmänt organ får inte heller efterforska författaren respektive upphovsmannen, eller annan som meddelat uppgifter, till en framställning som införts eller varit avsedd att införas i tryck skrift och i radioprogram eller annan teknisk upptagning (efterforskningsförbudet).

Rätten att i egenskap av ett demokratiskt subjekt kunna vara anonym när man vill yttra eller meddela sig om oegentligheter, myndighetsmissbruk eller maktmissbruk genom media är väsentlig; för om man inte kunde vara anonym i sådana situationer skulle allt för många - kan antas - på grund av rädsla eller fruktan för repressalier från myndigheter inte låta sig våga meddela.

Det finns ett intressant spänningsfält mellan en arbetstagares lojalitetsplikt i förhållande till sin arbetsgivare å ena sidan, och mellan den enskilde och dennes "lojalitetsplikt" till demokratin och allmänheten å den andra.

Det skall poängteras att yttrandefriheten är överordnad den arbetsrättsliga lojalitetsplikten i vissa avseenden. Men t.ex. avslöjande av företagshemligheter och brott mot kvalificerad tystnadsplikt är till och med kriminaliserat.

Vidare är också kvalificerade förolämpningar och förtal kriminaliserade.

Men motiverar förolämpningar och förtal i allmänhet att anonymiteträtten inskränks?

Nej, inte enligt min mening.

Dessutom är det ju så att de brottsbekämpande myndigheterna - polis och åklagare - har ju vid misstanke om brott möjlighet att från internetoperatörerna begära ut uppgifter om abonnemang, om fängelse är föreskrivet för brottet och det enligt myndighetens bedömning kan föranleda annan påföljd än böter; annan uppgift som angår ett särskilt elektroniskt meddelande måste också av internetoperatörerna lämnas ut vid misstanke om brott, om det för brottet inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år.

Nu förhåller det sig så att varken grovt förtal eller grov förolämpning, än mindre förtal och förolämpning av normalgraden, har fängelse i två år som minimistraff, varför internetoperatören inte på grund av tystnadsplikt får lämna ut t.ex. ip-nummer därvidlag.

Men motiverar dylikt att anonymitetsrätten på internet skall inskränkas. Nej, jag anser inte det. Lite får man tåla vad gäller personangrepp. Erfarenheten vittnar dessutom om att man efter en period blir mer mer eller mindre immun mot dessa s.k. argumentum ad hominem.

Sakargumenten är inte desto mindre att föredra, och framför allt då spelar det ingen roll om motdebattören är anonym, skriver under pseudonym eller visar sin fulla identitet.