De mänskliga rättigheterna - yttrandefriheten och åsiktsfriheten - är aldrig inaktuella utan tvärtom vitala för en levande demokrati.
En förutsättning för dessa friheter är anonymitetsrätten, oavsett om denna vilar på laga, avtalsrättslig eller etisk grund.
Det finns emellertid vissa tendenser på nätet bland bloggare till att vilja hänga ut anonyma d.v.s. röja en persons identitet, som en följd av att de känner sig direkt eller indirekt - "by proxy" - orättfärdigt kränkta av den personens motsatta åsikter, kritiska uttalanden, förolämpningar, förtal eller kanske t.o.m. ofredande.
Att hänga ut någon på Internet skulle i det läget kunna kännas som en rättfärdig vedergällning med stöd av yttrandefriheten.
En dylik "rättfärdig" vedergällning utgör inte desto mindre en hämndaktion - en hämndaktion som i sin tur kan upplevas som förtal, ofredande eller olaga hot e.d.
Uthängningar på nätet förekommer. Och det bakomliggande syftet med sådana vedergällningar är troligtvis att framkalla obehag för den uthängda. Underförstått föreligger kanske ett hot om att okända och omdömeslösa tar otillbörlig kontakt med den uthängda, åtminstone skulle uthängningen kunna få den effekten.
Denna den "rättfärdiga" vedergällning implicerar en yttrandefrihetens paradox.
En exploatering eller ett missbruk av yttrandefriheten genom uthängningar, förolämpningar och förtal m.m. får sannolikt konsekvensen att yttrandefriheten rent faktiskt inskränks genom att ett visst antal anonymas demokratiska röster tystnar.
Men denna yttrandefrihetens paradox kan upplösas och utplånas, helt enkelt genom ett civiliserat uppträdande i det virtuella och offentliga rummet.
Realismen avslöjar emellertid att det finns personer som saknar förmåga till ett civiliserat uppträdande i bestämda eller slumpmässiga situationer och det är därför möjligheten till anonymitetsrätt är nödvändig.