Fortfarande lurad

Efter (och även före) det att styrelsen för AMF-pension tillsatt en revision för att utreda förhållandena kring pensionsvillkoren för dess VD Christer Elmehagen skyller Wanja Lundby-Wedin skulden på någon okänd "aktör".

När skall Wanja Lundby-Wedin inse att till och med hela "arbetarklassen" (jag använder citationstecknen för att markera att den svenska traditionella arbetarklassen är död eller under upplösning) har genomskådat hennes bluff och tillskriver hennes inkompetens skulden.

"Revisionen" är för övrigt rena farsen.

Därom vittnar det faktum att Wanja Lundby-Wedin behåller samtliga styrelseuppdrag som ger henne inkomster att räkna med. LO borde mot bakgrund därav sänka hennes tjänstegöringsgrad så att den motsvarar den tid hon faktiskt lägger ned på sin anställning som ordförande i LO.

Ja, Wanja Lundby-Wedin känner sig förmodligen fortfarande lurad men inte av den anledning som hon avsiktlig försöker göra gällande utan av sin blindhet inför den egna girigheten.

LO har den ordförande som den förtjänar.

"Jag känner mig lurad"

LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin, som sitter i AMF:s styrelse som representant för ägaren LO, känner sig nu lurad över styrelsens beslut om löner och pensionsavsättningar för AMF:s VD om 104 miljoner kronor.

Man undrar ju hur Wanja Lundby-Wedin kan anse sig lurad med tanke på att hon till trots är ett slags styrelseproffs. Har hon icke desto mindre varit uppsåtlig, vårdslös eller bara försumlig i sitt styrelseuppdrag?

Om hon egentligen är lurad så borde hon förstå att hon inte är kompetent nog att sitta i en styrelse som fattar beslut om olika ersättningar. Om hon inte är lurad så borde hon förstå att hon inte har LO-medlemmarnas förtroende och därför avgå.

Wanja Lundby-Wedin har emellertid klart och tydligt deklarerat att hon inte tänker avgå utan fortsätta sitt ordförandeuppdrag i LO m.m., för att kämpa för skäliga arbetstagarvillkor.

Om Wanja Lundby-Wedin får fortsätta, finns det väsentligt fler som borde ha anledning att känna sig lurade - hennes uppdragsgivare.

LO har dräpt arbetarklassen

AMF-Pension har avsatt 62 miljoner kronor i pension till dess VD Christer Elmehage. Under en tio års period har VD:n erhållit 42 miljoner i lön. Totalt inkasserar han alltså 104 miljoner kronor för sina tio år i AMF:s tjänst. (Källa: http://www.expressen.se/, idag)

LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin, som sålunda sitter i AMF-Pensions styrelse, verkar inte se något problem i detta.

Det kan poängteras att AMF-Pension ägs av både Svenskt Näringsliv och LO.

Med sådan företrädare för arbetarklassen behövs knappast något fack, eller? Kanske visar detta å andra sidan att även arbetarklassen, åtminstone dess toppar, vet att tjäna pengar.

Kanske är det vidare till och med så att LO är den drake som dräpt arbetarklassen och gjort svenskarna till "jämlika" borgare i det postindustriella samhället.

Arbetarklassen godkänner bonusar till topparna

Landsorganisationen, LO, genom dess ordförande Wanja Lundby-Wedin är arbetarklassens främsta företrädare. Wanja Lundby-Wedin är kanske den mest namnkunniga kritikern av näringslivets belöningssystem i form av bonusar.

Problematiskt för LO:s och Wanja Lundby-Wedins trovärdighet är när de röstar affirmativt (ja) till bonusar om 7,7 miljoner i pensionsbolaget AMF, som härbärgerar ca 3 miljoner pensionssparare.

Hur kan man med trovärdigheten i behåll vara kritisk mot bonusar samtidigt som man röstar för dem?

Kanske är det främst ett pedagogiskt problem för arbetarklassens fanbärare i det att de faktiskt tror på bonusarnas samhällsnytta, men har svårt att förklara det.

En följdriktig fråga härpå är naturligtvis hur man kan tro på bonusarnas samhällsnytta när det inte finns någon forskning som stöder dylika hypoteser.

Kan det vara så enkelt att LO-topparna har ett egenintresse i att i arbetarklassens namn - i de styrelser där de finns representerade - godkänna bonusar till näringslivets toppar, och därigenom på ett raffinerat indirekt sätt till sig själva?