Landsorganisationen, LO, genom dess ordförande Wanja Lundby-Wedin är arbetarklassens främsta företrädare. Wanja Lundby-Wedin är kanske den mest namnkunniga kritikern av näringslivets belöningssystem i form av bonusar.
Problematiskt för LO:s och Wanja Lundby-Wedins trovärdighet är när de röstar affirmativt (ja) till bonusar om 7,7 miljoner i pensionsbolaget AMF, som härbärgerar ca 3 miljoner pensionssparare.
Hur kan man med trovärdigheten i behåll vara kritisk mot bonusar samtidigt som man röstar för dem?
Kanske är det främst ett pedagogiskt problem för arbetarklassens fanbärare i det att de faktiskt tror på bonusarnas samhällsnytta, men har svårt att förklara det.
En följdriktig fråga härpå är naturligtvis hur man kan tro på bonusarnas samhällsnytta när det inte finns någon forskning som stöder dylika hypoteser.
Kan det vara så enkelt att LO-topparna har ett egenintresse i att i arbetarklassens namn - i de styrelser där de finns representerade - godkänna bonusar till näringslivets toppar, och därigenom på ett raffinerat indirekt sätt till sig själva?