Wikileaks avslöjar något om människans inneboende egenskaper

Det öppna internet med interaktivitet, meddelarfrihet och budbärarimmunitet samt nätneutralitet visar sig snart bara ha varit en tillfälligt realiserad utopi.

I takt med att politiska makthavare avslöjas som egoistiska, cyniska, korrumperade och kortsiktiga samt rent av farliga, tar politiker och höga tjänstemän i traditionellt demokratiska stater steget längre och avslöjar sig själva som anti-demokrater och pro autokrater eller på sin höjd kleptokrater och plutokrater.

På grund av bl.a. Wikileaks "whistleblowing"-verksamhet, som alltså syftar till global öppen demokrati med yttrandefrihet, vill nu ledande politiker begränsa Internet för att skydda sin egenmakt.

Det är kanske inte så konstigt, om det är så att människan drivs av viljan till makt. En person som känner sin makt hotad kommer försöka att avvärja hotet med till buds stående medel. Det är ett slags nödvärnsreflex. Det går att förstå dessa inneboende egenskaper hos subjektet.

Men i samspel med medmänniskorna måste man tillerkänna andra sin rätt till egenmakt, om man är demokratiskt sinnad vill säga. Detta är nödvändigt att förstå.

Den offentliga makten bör inte få utplåna all privat makt som den enskilde behöver, för att inte förslavas, passiviseras och tillintetgöras som individ.

Jag tror att det öppna Internet med viss anonymitet är en nödvändig förutsättning för en direkt och reell demokrati. Därför är det viktigt att vara vaken på och rösta mot alla klåfingriga lagförslag från politiker som syftar till att begränsa yttrandefrihet och meddelarfrihet på Internet.

Den fria åsiktsbildningen under attack

Den svenska demokratin vilar, enligt grundlagen, på den fria åsiktsbildningen. Den fria åsiktsbildningen förutsätter åsiktsfrihet, yttrandefrihet, meddelarfrihet och informationsfrihet.

Det suveräna demokratiska subjektet kan vid demokratiska val inte göra rationella val utan tillgång till korrekt information om tillvaron.

Tillgången till korrekt och relevant information vilar på ytterligare ett par fundamentala villkor: offentlighetsprincipen (öppenhet och genomskinlighet) inom den offentliga förvaltningen å ena sidan och rätten till respekt för privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens å den andra.

Dessa principer utgör huvudregler i den svenska konstitutionen. Det finns undantag,  sekretesslagstiftningen. Men det kan rimligtvis inte vara tanken att sekretessens syfte är att skydda vissa politiska partier eller partifunktionärer per se när de riskerar att förlora sina förtroenden.

Partiväsendet kollektiv och en partifunktinärs person är inte identiskt med den svenska demokratiska rättsstaten. Rättsstaten tillhör medborgarna.

De personer som nu protesterar mot Wikileaks informationsspridning eller till och med uppmanar statsmakter till mord på Wikileaks frontman Julian Assange delar uppenbarligen inte de huvudsakliga värderingar som genomsyrar den svenska demokratiska konstitutionen.

De personer som protesterar kan emellertid förstås lättare om de tillhör den ekonomiska/politiska elit som gynnas av det tidigare informationsövertaget och som nu - på grund av Wikileaks informationsspridning - är rädda för att mista sina etablerade maktpositioner vid kommande demokratiska val.

De etablerade "måste" nu i konkurrens om makten attackera den fria åsiktsbildningen och konstitutionen medelst skjutande av budbäraren (Wikileaks) och åberopande av undantagsreglerna och tolka dem så extensivt så möjligt.

Men i en sann demokrati får de huvudregler som demokratin vilar på, enligt min mening, inte tolkas restriktivt.

Förtroende och informationsfrihet är nödvändiga villkor för demokratin.

Alla försök att göra undantagen till huvudregler och huvudreglerna till undantag är att attackera den fria åsiktsbildningen och försök till revolution, brott mot konstitutionen och brott mot demokratins självaste väsen.

Den som aktivt försöker inskränka informationsfriheten borde också förlora förtroendet att representera det demokratiska subjektet.

Tvivlets tyranni

För första gången vad jag kan minnas har jag brukat förutsättningarna för förtidsröstning i en riktning för att stärka den demokratiska rättsstaten.

Vida tvivel och fyra års bedömningar senare står jag kvar med följande rättssemantiska och rättsepistemologiska bekymmer.

Är ett visst eller ett komplex av hjälpfaktum, bevisfaktum eller rättsfaktum

- möjligt - antagligt - sannolikt - troligt - utom rimligt tvivel - säkert, eller

- omöjligt - oantagligt - osannolikt - otroligt - inom rimligt tvivel - osäkert, och

hur bestämmer man detta på ett rättsvetenskapligt tillförlitligt sätt?

Jag tvivlar på att det går att få ett tillfredsställande svar, annat än att det kommer utmynna i ytterligare grunder för skepticism.

Gott nytt år och gott nytt decennium!

Veckorna, månaderna och åren rinner iväg snabbt nu, och så även decennierna känns det som.

Inte minst upplevs bloggosfärens alla dimensioner som en tidsuppslukare. Men den frihet, de förkortade avstånden och samtidigt utvidganden av den demokratiska hemissfären, som internet innefattar, är fantastisk!

Gott nytt år och gott nytt decennium till alla!

Frihet för rättvisa

Vad är egentligen förutsättningen för rättvisa i mänskliga relationer?

Idén om den liberala demokratiska rättsstaten finner sitt fundament i axiomet att avtalsfrihet implicerar rättvisa.

Självbestämmande och rationella invidivider ingår frivilligt reciproka avtal som leder till en ökad nytta för var och en av avtalsparterna i förhållande till deras nyttoutgångspunkt.

Den liberala rättsstaten torde vara garanten för det självbestämmande demokratiska subjektet i och med att erfarenheten visar att det finns ett visst behov av statligt tvång för att stävja de opportunistiska individer som annars själva skulle söka fördelar medelst vilseledning, utnyttjande av beroendeställning, tvång, våld eller hot om våld.

Den liberala rättsstaten blir därför en nödvändig förutsättning för frihet och rättvisa.