Leta i den här bloggen

söndag 25 juli 2010

Åberopandet av "morallagar" i den offentliga debatten är demagogi

Som liberal reflekterar jag att det i traditionell media och i bloggosfären rasar indignation över kriminaliseringen av sexköp och barnpornografi utan konkreta brottsoffer (se närmare bestämt de japanska s.k. mangateckningarna).

De mycket upprörda kritikerna kallar dessa för skällsordet "morallagar" som utgör ett hot mot det öppna och fria samhället.

Det är förvisso riktigt att statens lagstiftning innebär ett slags begränsning för den enskildes suveränitet. Men lagstiftningen är samtidigt paradoxalt nog ett slags expansion av andra enskilda individers suveränitet - individer som utan statens intervention skulle vara mer utsatta och ha mindre frihet än annars.

Men att sexköpslagen och barnpornografilagen skulle vara mer klandervärda "morallagar" än andra lagar tål att diskuteras.

Till att börja med så skulle jag vilja påstå att hela brottsbalken utgörs av lagar som har moralisk grund. Jag är ganska övertygad om att den som blir bestulen typiskt sett "känner" att stöld är klandervärt; att nära anhöriga - mer än andra - till någon som blivit bragt om livet känner att det är klandervärt med mord och dråp; att den som utan sitt samtycke blir misshandlad känner att misshandel är klandervärt; att en nationalist känner att landsförräderi är klandervärt etc.

När i debatten får man höra att dessa delar av brottsbalken är "morallagar" med nedsättande förtecken?

Det är möjligt att vänsterpartister tycker att viss stöld - av fattig från rik - är en legitim förmögenhetsförflyttning; att en kampsportare anser att det är löjligt att inte kunna samtycka till misshandel för ansvarsfrihetsgrund o.d.

Men när det kommer till sex och sexualisering är brösttonerna väsentligt högre; sex är traditionellt tydligen mycket laddat, och kanske har det delvis att göra med reproduktionen och ansvaret för det som medföljer - det värnlösa men desto mer skyddsvärda barnet; den sexsäljande kvinnan kanske också typiskt sett är värnlös, vad vet jag.

Det är mycket möjligt att Sverige har gjort en rimlig avvägning genom kriminalisering av sexköp och barnpornografi. Det är handlingarna som har kriminaliserats och inte effekten av handlingarna. Det innebär att lagstiftaren vill skydda människors integritet och dra gränserna med god marginal för att förebygga eventuella skador.

Det är också möjligt - med risk för att låta värdenihilistisk - att det går att argumentera för att dessa lagar kan eller bör upphävas eller förändras, men då krävs bättre argument än det demagogiska "morallagar".

Jag ska inte underlåta att framhålla att även jag kan tycka att när staten kriminaliserar tankar och fantasier, även om dessa är vidriga, skamliga och skuldinducerande men som inte utgör vare sig förberedelse eller anstiftan, stämpling eljest medverkan till brott, då har det gått något bortom det rimliga, rättvisa och intellektuellt hederliga.

Men då är det måhända inte fråga om "morallagar" utan ren och skär hysteri och vidskeplighet, såvida vi inte talar om vetenskaplig forskning något som förresten verkar frånvarande i den nya sexköpslagsutredningen.

Avslutningsvis kan poängteras att enligt Europakonventionen om de grundläggande friheterna och de mänskliga rättigheterna så är vi garanterade tankefrihet och samvetsfrihet, men det är en garanti med undantag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar