Det senaste som "Swiftar" förbi är TFTP-avtalet.
Jag tycker mycket om den svenska konstitutionen - värnandet om den enskildes frihet och allas lika värde - och jag tycker även om den europeiska unionens målsättning om fred, frihet, säkerhet och rättvisa. (Det är ett aber bara att Europadomstolen för de mänskliga fri- och rättigheterna inte är tillräckligt effektiv för att kunna vara lämplig som konstitutionsdomstol.)
Jag vill understryka att jag anser att teleavlyssning och teleövervakning är ypperliga instrument för att kunna lagföra brottslingar och som skall kunna tillämpas då skälig misstanke om brott föreligger i varje konkret enskilt fall.
Men när staten (Sverige) och Överstaten (EU) låter säkerheten bli överordnad alla andra värden, såsom den enskildes frihet och personliga integritet, och för oss mot en alltmer totalitär korporativistisk övervakningsstat, då överväger även jag att rösta på ett nytt parti som tar värden som demokrati, frihet och personlig integritet på större allvar.
Alla lagar, förordningar och direktiv kring datainsamling, övervakning och informationsutbyte - allt från t.ex. datalagringsdirektivet, telekompaketet, FRA-lagen, ACTA, IPRED och nu SWIFT-/TFTP-avtalet - har i någon mån legitima ändamål, men det är dyra instrument och de är framför allt i sin totala mängd oproportionerliga och sannolikt inte nödvändigt integritetskränkande.
EU-kommissionen verkar vara medvetet om att integritetsunderskottet undergräver det demokratiska samhället, varom denna rapport från år 2010 bär vittnesbörd.
Staten och EU har utrustat sig på ett sätt som får en att tro att medborgarna är dess potentiella fiender snarare än dess ändamål de jure et de facto.
En fördel (!) med Swift och det s.k. TFTP-avtalet, som handlar om informationsutbyte i form av bankdata, är visserligen att det finns möjlighet att - om än inte korrigera historiska orättvisor på grundval av orättmätiga förvärv (se R Nozicks "Anarki, stat och utopi") - så i vart fall förhindra manschettebrottslingarna från att fortsätta sina raffinerade borgenärs-, förmögenhets- och trolöshetsbrott.
Men något får mig att tro att det inte är manschettebrottslingarna som Alliansen med Moderaterna i spetsen är ute efter - inte annat än som röstboskap i vart fall.
Vår EU-kommissionär Cecilia Malmström har inte desto mindre haft finkänsligheten att "kämpa" för att vi, medborgarna, ska ha rätt att kunna få reda på vad som registreras om oss. Men om hon tror att detta är en form av integritetsskydd så har hon förbisett att datainsamlingen, övervakningen och informationsutbytet, som alltså utgör integritetskränkningar, redan har inträffat och fortsätter att inträffa.
Jag för min del är ganska övertygad om att alla dessa informationshanteringsinstrument kan komma att missbrukas av den "goda" staten.
Vi människor, politiker och tjänstemän är konkurrerande varelser; och kan vi, politiker och tjänstemän hitta konkurrensfördelar utan att någon upptäcker det så är många även politiker och tjänstemän beredda att utnyttja t.ex. informationsövertag, genom att kanske sälja information eller få andra otillbörliga förmåner, såsom befordran, förlängt förtroende som generaldirektör, statssekreterare e.d.
Hur mycket är då den enskildes rätt till en privat sfär värd? Hur mycket är då den enskildes meddelarfrihet och yttrandefrihet värd? Hur mycket är klientens rätt till förtrolighet med advokaten värd? et cetera...
Vår personliga integritet är egentligen inte bara hotad, den är redan utsatt för pågående kafkaeanska och orwelleanska angrepp, den är under attack av den "goda" staten och dess goda tjänstemän.
Ska man verkligen behöva rösta på Piratpartiet denna gång? Om ändå partiet kunde byta namn, då vore det inte lika svårt att begå brott mot den numera icke-liberala traditionen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar