Leta i den här bloggen

måndag 3 augusti 2009

Kameraövervakning i hemmet - Storbritannien leder vägen


Med Datalagringsdirektivet, FRA-lagen och IPRED m.m. trodde man att den personliga integriteten inte kunde avlivas mycket mer.

Men det går att ta några steg till, nämligen genom kameraövervakning i privata hem. Dylika argument har använts som ironi och sarkasm mot just FRA m.m.

Nu har emellertid Storbritannien, som förmodligen är världsledande i övervakning av sina medborgare, tagit några steg mot faktisk kameraövervakning av privatpersoners hem genom s.k. "sin-bins".

www.express.co.uk/posts/view/115736/Sin-bins-for-worst-families

Den brittiska regeringen har anslagit 400 miljoner pund för att kunna övervaka 20 000 problemfamiljer.

Ändamålet är säkert gott, men är medlet verkligen det?

8 kommentarer:

  1. Intressant, tack för länk. Visste inte att dessa tankar fanns överhuvudtaget.

    SvaraRadera
  2. Det är faktiskt rent av häpnadsväckande att sådana tankar materialiseras.

    Att dokusåpor som "Big Brother" blir till är anmärkningsvärt men inte förvånande; det finns folk som frivilligt sätter sig i konstiga situationer.

    Men när staten tar steget med kameraövervakning in i privatlivets helgd, då har staten, enligt min mening, gått alldeles för långt.

    Med tanke på Storbritannien skulle det inte längre förvåna mig om någon svensk politiker försöker överflytta den brittiska idéen till svenska förhållanden. Däremot skulle jag tycka att vore ytterst anmärkningsvärt p.g.a. kränkningen av privatlivets helgd.

    SvaraRadera
  3. Efter ett samtal med en kollega på Socialstyrelsen så vet jag nu att dessa "tankar" redan finns i Sverige. Resonemanget förs givetvis utifrån klientens bästa ;) Paralleller dras med kriminalvårdens fotboja. Men även EUs lagstöd för föräldrarnas rätt till sina barn gör att länder ser över alternativ till tvångsomhändertagande av barn. Teorin om att de biologiska föräldrarna är det bästa för barnet oavsett brister i omsorg av barnet är stark.

    SvaraRadera
  4. Å fy fan. Ja, som sagt. Jag är inte förvånad, men förfärad!

    Man kanske kan hoppas på att det ändå stoppar vid frivillig kameraövervakning, alltså att "problemfamiljen" måste ge sitt samtycke till att bli kamerövervakad.

    Men man hamnar då ändå i ett slags utpressningssituation. "Låt dig kameraövervakas eller så tvångstar staten barnen för dig!"

    Jag tror att staten måste tagga ned sina ambitioner om den ideala familjen. Idealism är utopi! :-)

    SvaraRadera
  5. Äsch, att sätta in kameror som ett alternativ till tvångsomhändertagande sker inte av hänsyn till barnet utan av ekonomiska skäl. En kameralänk är uppenbart väsentligt billigare jämfört med att slanta upp kostnaderna för ett familjehem.

    Att politikerna samtidigt överger alla principer som tidigare har ansetts självklara i en rättsstat tror jag inte bekymrar dem ett ögonblick.

    SvaraRadera
  6. Jo, kommunens kostnader för familjehemmen kan bli ganska höga. Dessutom är det många gånger ineffektivt eftersom en del familjehem - även om de hävdar motsatsen - inte ställer upp av idealistiska hänsyn utan framstå som opportunister med lagom grumlig människosyn.

    Juristen, politiker av idag verkar ständigt förhandla med medborgarna om skattemedlen. I åtminstone de mindre kommunerna är det mången rättsprinciper som ser ut som halvfyllda ölglas efter att tjänstemännen på den politiska krogen slagits för sin budget och verkställt därefter.

    SvaraRadera
  7. Nja, familjehemmen kostar inte särskilt mycket, egentligen förvånansvärt billiga mot vad gemene man tror. Problemet med familjehemmen är bristen på dem.

    Socialtjänstlagen är också tydlig på att placeringar av unga ska ske utan att inverka på deras "sociala nätverk". Placeringar ska ske i barnets närhet i största möjliga mån.

    Det som kostar pengar är behandlingshem, speciellt vid icke frivilliga placeringar.

    Märkligt hur Kriminal"vård" sker i ensamhet i hemmet med boja. Och "behandling"shem ersätts av övervakning utan guidning.

    SvaraRadera
  8. Katharina, huruvida något är dyrt är förstås relativt. Placera en tonåring hos ett familjehem och du har en kostnad på ca 4 prisbasbelopp/år avseende arvode och omkostnadsersättning (familjehemmet behöver inte ens styrka sina omkostnader med kvitton i vissa kommuner, vilket i sig medför "opportunism")

    Vad kostar behandlingshemmen, 3-4 tusen/dygn?

    I vart fall är dessa kostnader värda sitt pris så länge man håller kameraövervakningen borta.

    SvaraRadera