Olyckliga tendenser inom institutionell rättvisa

Den liberala rättsstaten lider av vissa "systemfel" genom vilka opportunister maximerar sina rättigheter och minimerar sina skyldigheter,

förstorar upp sina egna fördelar och den andres nackdelar, eller

förminskar sina egna brister och den andres goda sidor.

Allt detta för att optimera sitt eget välstånd och välbefinnande (i den utsträckning samvetet så tillåter).

Jag kan inte påstå att detta är en tilltagande tendens, såsom en tendens om moralens definitiva upphävande, utan enkom en lång tendens över tid som sträcker sig både bakåt och framåt i tiden.

Ett slags institutionell rättvisa

Den svenska rätts- och välfärdsstaten skapar och vidmakthåller i kraft av lag rättigheter och skyldigheter, men inte bara i förhållande till svenska medborgare utan också till EU-medborgare i övrigt och s.k. tredjelandsmedborgare som har sin hemvist i Sverige.

Rättvisa kan förstås som en av den offentliga maktens distribution av rättigheter och skyldigheter bland fysiska och juridiska personer som har en bestämd anknytning till Sverige.