Det demokratiska partiets raison d`etre

Mona Sahlin tog sitt förnuft till fånga och avkunnade sin avgång från partiledarposten i SAP och riksdagsplatsen i söndags. Man hade nästan trott att det skulle finnas fler i partitoppen som hade insett socialdemokraternas problem. Men icke.

Socialdemokraterna är ett vilse parti, ett parti utan kompass i en terräng som det inte behärskar. Denna terräng är med andra ord verkligheten.

Men är socialdemokraternas borttynande ett problem för svenska folket som sådant?

Naturligtvis inte. Det är huvudsakligen ett bekymmer för dem som har något att förlora härpå. Och vilka är det då? - Jo, alla de som gör en professionell karriär genom SAP och har sin utkomst därifrån, alltså först och främst ledningen.

Emellertid vore intressant att företa en exposé över socialdemokraternas partiprogram genom åren, för att se vilka visioner, mål, handlingsplaner och medel som fastslagits och var någonstans partiet tappade verklighetsförankringen. Man skulle kunna göra en kronologisk genomgång och jämföra med verklighetens framgångar och motgångar. Jag överlämnar dock det arbetet åt andra.

Jag nöjer mig med att konstatera att företrädare för socialdemokraterna inte framstår som om de har visioner, inte andra än att hålla sig kvar vid makten till varje pris till den milda grad att de skulle sälja både sina nära och kära samt partiets själ.

Partiföreträdarna avslöjar sig nu själva på ett väldigt tydligt sätt i sin visionslöshet. De säger sig behöva idéer för att återta makten. De säger inte att det finns verkliga problem för folket som behöver sina lösningar, t.ex. bättre välstånd och välfärd för alla, större frihet och godare säkerhet för alla, rättvisare förutsättningar för allas lika möjligheter att kunna självförverkliga sig.

Nej, de desperata sossarna avslöjar sig genom att börja i fel ända, de söker makten utan att kunna rättfärdiga behovet därav.

Det saknas både idealism och realism. Det enda som finns är det eskapistiska och värdenihilistiska maktanspråket.

Om socialdemokraterna vill bli en legitim demokratisk faktor bör den dekonstruera både sin officiella och inofficiella rådande maktstruktur och etablerade maktpositioner. Det räcker inte med att Mona Sahlin avgår, fler personer bör gör det samma för att släppa in de genuina visionärerna.

Politik är strida strömmar av vilja

Det är intressant att se vad som händer nu, när det tidigare statsbärande svenska arbetarpartiet Socialdemokraterna kollapsar under den egna tyngdkraften av avsaknad av ideologi, visioner och ledarskap.

Socialdemokraterna har kanske överlevt sig självt och det vi nu bevittnar kan ses som en naturlig utveckling.

Genom att ledarskapet signalerat att det ställer sin plats till förfogande, utlöser det en instabilitet, kanske viss anarki och kaos inom de egna leden. De inom "rörelsen" som anser att det var oansvarigt att släppa loss "monstret" har den åsikten sannolikt därför att det handlar om en maktstruktur inom vilka de har maktpositioner som varit för dem personligt gynnsamma, men som nu känner sig hotade.

Man kan inte komma ifrån att politik och personfrågor hör ihop. Det är personer, folk, som egentligen är bärare av idéer, visioner, mål och syften samt som drivs av sina behov, intressen och preferenser. Anarki och kaos torde vara absoluta incitament till idéer och strategier. De som sedan ser en intresseidentitet skapar intressegemenskaper och intressekonflikter.

Politik kan handla om att vilja bevara en viss samhällsordning. Men det kan också handla om att försämra eller förbättra den rådande samhällsordningen, långsamt och långsiktigt, eller snabbt och kortsiktigt, organiskt, radikalt eller progressivt.

Politik kan handla om att inskränka eller utvidga möjligheterna för sig själv att påverka sina livsvillkor.

Viljan till makt är nödvändig. Makt handlar om att kunna påverka, anser jag, sina egna personliga livsvillkor, vilka naturligtvis i stor utsträckning samspelar med andra personers livsvillkor. Maktutövningen måste sålunda ske i en eller flera former av samråd och samförstånd med andra individer, och det på ett hänsynsfullt och lojalt sätt i förhållande till de mellan dem avtalade villkoren.

Vilka personer som ska leda ett parti är förstås därför helt avgörande för ett partis framgångsmöjligheter. Deras viljor är strida strömmar men bör inte strida mer än dem i en bäck.