Det demokratiska partiets raison d`etre

Mona Sahlin tog sitt förnuft till fånga och avkunnade sin avgång från partiledarposten i SAP och riksdagsplatsen i söndags. Man hade nästan trott att det skulle finnas fler i partitoppen som hade insett socialdemokraternas problem. Men icke.

Socialdemokraterna är ett vilse parti, ett parti utan kompass i en terräng som det inte behärskar. Denna terräng är med andra ord verkligheten.

Men är socialdemokraternas borttynande ett problem för svenska folket som sådant?

Naturligtvis inte. Det är huvudsakligen ett bekymmer för dem som har något att förlora härpå. Och vilka är det då? - Jo, alla de som gör en professionell karriär genom SAP och har sin utkomst därifrån, alltså först och främst ledningen.

Emellertid vore intressant att företa en exposé över socialdemokraternas partiprogram genom åren, för att se vilka visioner, mål, handlingsplaner och medel som fastslagits och var någonstans partiet tappade verklighetsförankringen. Man skulle kunna göra en kronologisk genomgång och jämföra med verklighetens framgångar och motgångar. Jag överlämnar dock det arbetet åt andra.

Jag nöjer mig med att konstatera att företrädare för socialdemokraterna inte framstår som om de har visioner, inte andra än att hålla sig kvar vid makten till varje pris till den milda grad att de skulle sälja både sina nära och kära samt partiets själ.

Partiföreträdarna avslöjar sig nu själva på ett väldigt tydligt sätt i sin visionslöshet. De säger sig behöva idéer för att återta makten. De säger inte att det finns verkliga problem för folket som behöver sina lösningar, t.ex. bättre välstånd och välfärd för alla, större frihet och godare säkerhet för alla, rättvisare förutsättningar för allas lika möjligheter att kunna självförverkliga sig.

Nej, de desperata sossarna avslöjar sig genom att börja i fel ända, de söker makten utan att kunna rättfärdiga behovet därav.

Det saknas både idealism och realism. Det enda som finns är det eskapistiska och värdenihilistiska maktanspråket.

Om socialdemokraterna vill bli en legitim demokratisk faktor bör den dekonstruera både sin officiella och inofficiella rådande maktstruktur och etablerade maktpositioner. Det räcker inte med att Mona Sahlin avgår, fler personer bör gör det samma för att släppa in de genuina visionärerna.