Värden

I kölvattnet av de senaste kristna högtiderna och med hänsyn till den efemära tanken på Kristus heliga vrede över de kapitalistiska tendenserna i Jerusalem för ca 2000 år sedan sitter jag och vardagsfilosoferar över värden.

- Hur får varor och tjänster samt pengar sina värden?

- Hur får egentligen en människa sitt värde eller sina värden, och vilken typ av värden är det fråga om?


1. Varor och tjänsters samt pengars värde

Det enkla men ändå så ytterst komplexa svaret är att marknadskrafterna ("den osynliga handen") sätter priset på inte bara varor och tjänster utan också pengar.

Tillgång och efterfrågan styr värdet som i sin respektive tur verkar styras av den enskilda individens vilja till vinst- eller lyckomaximering. Den enskilde vill sälja till så högt pris som möjligt medan dito vill köpa till så lågt pris som möjligt. Någonstans möts dessa viljor i något slags jämviktsläge som visar det av de konkurrerande viljornas värde.

Men det finns ytterligare en faktor som påverkar värdet, och utöver individens obegränsade önskemål utgör begränsade resurser en variabel att räkna med.

Man kan byta en viss vara, tjänst (eller valuta) mot en viss mängd pengar (i annan valuta).

Arbetskraft kan liknas vid tjänster. En uppsjö av läkare eller lokalvårdare skulle betinga ett lågt pris, eftersom köparen skulle ha ett övertag i förhållande till de många konkurrerande.

2. Men när det kommer till människovärdet, hur förhåller det sig då?

Vad är "människovärde"? Många människor synes blanda ihop sitt värde som arbetskraft med sitt värde som människa, vilket förmodligen beror på att de identifierar sig med sitt arbete, eller åtminstone använder denna identifikation som ett slagträ i löneförhandlingarna med arbetsgivaren, och omvärlden vari de försöker övertyga andra om sin egen förträfflighet och därför gör sig förtjänt av en viss lön istället för andra.

Det torde emellertid råda en viss konsensus bland åtminstone världsmedborgarnas politiskt rumsrena representanter i bland annat FN att detta värde är något immanent eller inneboende i varje mänsklig individ - ett okränkbart värde som är lika för vart och ett av subjekten; detta är ett slags ideellt och normativt sätt att se det, men också ett tämligen pragmatiskt. Människorna ingår en pakt att inte kränka varandra (i viss utsträckning), eftersom de vet med sig att krig är alltför kostsamt... så länge det inte drabbar en "obetydlig minoritet". (Viss cynism påminner mig alltså om att krigsavhållningen gäller så länge som en kvalificerad majoritet tror sig vara bättre utan krig.)

Skadestånd på grund av brott brukar spottas åt p.g.a. att det sammanblandas med människovärdet. Man kan inte sätta en prislapp på människovärdet och skadeståndet är inte tänkt att egentligen göra det heller. Visst skadestånd avser ersättning för förlorad arbetsinkomst eller läkarkostnader eller ersättning för viss sak som blivit förstörd eller förlorad. Sedan har vi i och för sig kränkningsersättningen, men detta skadestånd kan inte ses som en prislapp på människovärdet som sådan utan endast som ett slags symbolvärde och kanske också ha en avhållande effekt på gärningsmän att avhålla sig från kränkningar av människovärdet.

Skadeståndet uppstår på sätt och vis genom marknadskrafterna åtminstone indirekt, vilket tydligast visas då det erhålls såsom ersättning för förlorad inkomst. Kränkningsersättningen fastställs godtyckligt av domstol eller brottsoffermyndigheten, men nivån vidmakhålls sedan för att tillfredsställa principen om likhet inför lagen. Och likhet inför lagen är i sig en princip för att manifestera idén om alla människors lika värde...