Thomas Quicks advokat Thomas Olsson uppger genom Svenska dagbladet idag uppgifter som tyder på att domstolen i åtminstone ett av Quickfallen inte hade tillgång till det fullständiga processmaterialet.
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2242545.svd
Om domstol ifråga skall kunna leverera en "rättvis" dom, så borde den ha tillgång all relevant processinformation.
Mitt under andra världskriget kungjordes den svenska straffrättsliga tvåpartsprocessen. Syftet var bl.a. att stärka rättssäkerheten och garantera principer som om att hellre skulle tio skyldiga gå fria än att en oskyldig fälldes för brott.
Utredningsskyldigheten och bevisbördan skulle vila tungt på åklagaren och den misstänkte eller tilltalade skulle betraktas som oskyldig tills dess att motsatsen var bevisad bortom rimligt tvivel medelst en lagakraftvunnen dom.
(En ofrånkomlig paradox finns emellertid i dikotomin misstänkt-oskyldig; men visst kan man vara misstänkt och oskyldig eller misstänkt och skyldig. I flumfilosofisk mening kanske det är så att ingen är fullkomligt oskyldig i allmänhet och att det i varje enskild kontext blott är fråga om grader av ansvar.)
Under förundersökningen är åklagaren till yttermera visso underkastad en objektivitetsprincip och skyndsamhetskrav.
Vid förundersökningen skola ej blott de omständigheter, som tala emot den misstänkte, utan även de som äro gynnsamma för honom beaktas och bevis, som är till hans förmån, tillvaratagas. [...] Förundersökningen skall bedrivas så skyndsamt omständigheterna medgiva. [...] Rättegångsbalken 23 kap. 4 §
Fråga är nu alltså om inte van der Kwast har varit lite väl "kvick" och förbisett att beakta omständigheter som var gynnsamma för den misstänkte Thomas Quick.
Domstolen synes inte ha fått erfara att Quick varit tungt medicinerad av bensodiazepiner (ett slags narkotika) i kombination med inflytandet av terapin i de "förträngda minnenas logik".
Domstolen har till synes inte heller haft möjlighet att bedöma problemet kring att Quick på alldeles egen hand har fått delge förundersökningsmännen uppgifter kring påstådda mord eller om dessa uppgifter har "planterats" för honom.
Vidare har domstolen inte heller fått del av samtliga rättsintyg som utfärdats.
Nå, här kan anföras att försvararens uppgift i nämnda tvåpartsprocess är att tillvarata sin klients intressen vilket bl.a. är att bevaka så att åklagaren uppfyller sin objektivitetsplikt.
Thomas Quicks dåvarande advokat hade dock en besvärlig uppgift; Thomas Quick ville ju bli fälld för brott, eftersom det var han som ihärdigt erkände ett trettiotal mord. Och skulle då advokaten ha motarbetat sin klient? (Ja enligt min mening skulle han ha kört över sin klient och aktivt hävdat hans oskuld, eftersom klienten var psykiskt störd, klientens trovärdighet låg och dennes uppgifter rimligen mindre tillförlitliga.)
Ansvaret kastas då åter tillbaka på åklagaren; denne borde ha insett att advokaten hade denna besvärliga situation och därvid än mer noggrant sett till att uppfylla sin objektivitetsplikt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar