Jag sitter här och känner mig inspirerad till att låta tassarna löpa över tangentbordet. Men så slår det mig att man kanske inte vare sig bör eller får skriva och yttra sig om vad som helst ens på internet.
Genast inventerar jag mitt mentala kontor och finner en mängd hinder.
A. Man får tydligen inte begå vare sig kvalificerat olaga hot, förtal eller kvalificerade förolämpningar, inte ens om det sker på ett subtilt och raffinerat sätt. Synd, just förolämpningar är något av en specialitet där mina begåvningar främst kommer till sin rätt.
B. Vidare får man inte i kvalificerad mening hetsa mot folkgrupper eller uppvigla, inte begå högmålsbrott eller brott mot rikets säkerhet eller landsförräderi. Nåja, det känns inte som något större hinder.
C. Föregivande av allmän ställning, olaga våldsskildring, otillåten utlämning av teknisk upptagning, otillåtet förfarande med pornografisk bild, förledande av ungdom, falskt larm och falsk eller vårdlös tillvitelse är också sådana klandervärda handlingar som man skall hålla sig borta från som bloggare. No problem, får jag säga för egen räkning åtminstone, om inte någon befullmäktigar mig att även tala för denne.
D. Till en stor del av ovan nämnda brott får man heller inte genom bloggande (eller på annat sätt) anstifta eller stämpla. (Nu talar jag alltså inte om att stämpla i "a-kassetermer" utan i termer av att "sammansvärja" eller "konspirera") Jag går inte närmare in på vad man får och inte får anstifta eller stämpla till, utan det får den gode nybörjarbloggaren upptäcka på egen hand. Men ett gott råd förstås är ju att inte tänka i kriminella banor för eget bruk, varken direkt eller indirekt. Beakta "minority report" och Max von Sydow!
Nå, den som avser att kommentera på min blogg vill jag uppmana till att visa återhållsamhet vad gäller impulserna att företa sig ovanstående gärningar; betvinga och förmantla dem!
Jag förbehåller mig rätten att efter fritt skön utplåna inlägg som jag även i övrigt skulle finna olämpliga. Eljest är högt i tak. Saklig kritik och lämpliga personangrepp kan fördras!
Avslutningsvis uppmuntrar jag gärna till att meddelarfriheten utnyttjas (risken för brott mot den arbetsrättsliga lojalitetsplikten mot arbetsgivare bär du naturligtvis själv). Källskydd och anonymitetsrätten respekteras. Tänk dock på att kvalificerad tystnadsplikt är överordnad meddelarfriheten.
Jag höll i förbigående på att glömma att påminna om den allmänna respekten för upphovsrätten och till den personliga integriteten på sätt som den vaktas av personuppgiftslagen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar