Regeringen tillsatte därefter, 2005, en utredning, den s.k. IT-förfalskningsutredningen, som fick i uppdrag att återkomma med förslag på straffrättsligt skydd för digitala dokument.
Någon ändring i brottsbalkens kapitel 14 och 15 har dock ej genomförts ännu kan jag konstatera.
Men högsta domstolen har så sent som i dom, 2009-03-24, i mål nr B 4608-07, tydligen ansett att uppgifter i digital form, som införts till en magnetremsa på ett kort utan sedvanlig text har varit att betrakta som en urkund.
Man kanske borde uppmana signaturkaparna et al i bloggosfären till viss försiktighet.
Information på bloggarna är ju datalagrad och bloggarna skulle kunna, om originalitetskravet är uppfyllt, anses som en digital urkund.
Detta är rimligt om man samtidigt betänker att man riskerar straffrättsligt ansvar för vad som skrivs på bloggen, då det handlar om förtal, förolämpning, falsk tillvitelse, falsk angivelse o.d.
*Inlägget redigerat 2009-09-20 av undertecknad.
