Feminist som hon uppger sig vara har Gudrun Schyman ansett att köp av hushållsnära tjänster är något ont som drabbar kvinnor och som upprätthåller klassamhället. (Här får ni föreställa er vederbörlig Schymansk indignation).
Likväl ser Gudrun Schyman inte något ideologiskt problem med att hon själv köper hushållsnära tjänster för vilka hon gör skatteavdrag. Hon försvarar sig med att hon av säljaren inte kan begära att inte få göra avdraget.
Men det har tydligen inte slagit Schyman att hon har möjlighet att avstå från köp av hushållsnära tjänster! Det är ju inte avdraget som är det ideologiska problemet, såvida hon inte tänker på likställighet i skatterättsliga sammanhang.
Schyman säger att hon vill bekämpa hushållsnära tjänster politiskt.
Eftersom Gudrun Schyman uppenbarligen är i behov av hushållsnära tjänster så har ju jag svårt att tro att hon skulle ha incitament till att politiskt bekämpa hushållsnära tjänster som fenomen.
Gudrun Schyman har ju snarare privatekonomiska incitament till att upprätthålla det klassamhälle av kvinnofällor som hon säger sig vara så mycket emot.
Detta kan knappast vara annat än ett klassiskt schymanskt ideologiskt haveri.
