För 20 år sedan revs muren mellan den västra och östra hemisfären, mellan Väst- och Östeuropa, mellan Väst- och Östtyskland och mellan Väst- och Östberlin, åtminstone ur ett europeiskt perspektiv.
Berlinmuren var delvis en fysisk manifestation av den "folkrättsliga" delningen av Tyskland (segrarmakternas Jaltakonferens 1945) - landet och dess huvudstad delades in i fyra ockupationszoner - vid andra världskrigets upphörande varvid det drogs en "järnridå" mellan Väst- och Östeuropa.
Rivningen av Berlinmuren 1989 var inte bara en politisk symbolhandling utan också ett uttryck för stormakten Sovjetunionens kollaps under sin egen tyngdkraft. Rivningen innebar ett "slut" på det s.k. kalla kriget mellan väst- och östmakterna, mellan Nato och Warzawa-pakten.
Men innebar berlinmurens fall början på en ny världsfred eller en ny världsordning?
Utan empirisk faktakontroll kan anas att krigen har ökat till sin omfattning i världen och då inte bara mellan länder eller nationer, mellan två ideologier, mellan två ekonomiska system, utan också mellan ideologier och religion och mellan stater och enskilda individer ("kriget mot terrorismen").
Maktrealistiskt är det på ett större plan "business as usual", om än med ett allt tyngre EU, ett allt kraftfullare Ryssland och ett allt mäktigare Kina, som alla utmanar USA:s hegemoni.
Hoppet för framtiden förefaller finnas i FN.
Idag glädjs vi inte desto mindre med berlinarnas återförening, murarna i våra hjärtan till trots!
Ja Tristan och man trodde aldrig att muren skulle falla. Man uppfattade den som för stor, för stark och för hård. Men föll gjorde den.
SvaraRadera