Jag är för anonymitetsrätten.
Jag vill därför framlägga en mindre teori om anonymitetsanvändandet.
Vad är det som får en skribent/"whistle blower" att vilja vara anonym och att inte ens använda sig av något slags signatur alls? - Beror det månne av lättja; av arrogans; av rädsla; av ignorans; eller av.... vad?
Att skriva anonymt - dessutom utan pseudonym eller utan någon som helst signatur - får, oavsett uppsåtet, effekten att man fredar sig från ansvar och konsekvenser i viss utsträckning - möjligtvis bortsett från dåligt samvete eller vid allvarlig brottslighet straffrättsligt ansvar.
Jag tror man kan vara anonym av flera orsaker.
SvaraRaderaTycker inte skillnaden är så stor när någon kallar sig nått och sedan leker troll när det passar i alla fall.
En anledning kan vara att man inte är så van att skriva och vill känna sig för.
Jag tycker man känner igen rätt bra på språket
vem anonym som skriver.
I ditt fall är det skillnad.
Ingen kan missa att det är Tristan I Hugo och det skulle kvitta om du valde att vara anonym.
Hm... om vi börjar bakifrån... du smickrar mig! :-)
SvaraRaderaAnonymitetsmöjligheterna är övervägande positivt tycker jag.
Medan Maja Lundgren anför ordningsskäl i sin uppmuntran att skaffa sig en signatur av något slag, så går Monica Antonsson mycket längre och signalerar kontrollskäl; Monica Antonsson tillåter att folk skriver med pseudonym men vill samtidigt att den som gör detta skickar ett e-post till henne med det riktiga namnet.
Maja Lundgrens skäl är fullt förståeligt. Monica Antonssons skäl är oacceptabla.
Men i min blogg tänker jag inte be någon att ange sitt namn, inte av något skäl. Det framgår nämligen av klockslaget för inlägget, vilket inlägg som man kan svara på. Det är ju vad som sägs som är det viktiga inte vem som säger det, såvida inte det som sägs är brottsligt eftersom straffansvaret är personligt.