Leta i den här bloggen

fredag 6 februari 2009

Barnens rätt - att vara ägda

Traditionellt sett har människan accepterat synen att föräldrarna äger sina barn: det är ju "mitt barn", "sitt barn", "hans barn", "hennes barn", "våra" barn", "era barn" och "deras barn".

Traditionellt sett var det föräldrarna som ägde vårdnadsrätten till eller umgängesrätten med "sina" barn. Sedan - på 1990-talet - inträffade ett brott mot traditionen, varvid barnets rätt skulle stå i centrum.

Juridiskt talas det numera i stället i termer av barnets rätt till sina båda föräldrar; barnets umgängesrätt med sin ena eller andra förälder.

Juridiskt är det mer korrekt att tala om barnets rätt ur ett barnperspektiv än vad det är att tala om det ur ett föräldraperspektiv.

Men säger vi fortfarande inte "mitt barn", "ditt barn", "våra barn"...?!

Föräldrarnas förmyndaransvar finner sin grund i kontrollen över sina egna barn; detta ansvar och denna kontroll kan ha sin grund i känslan av ett slags ägande. Accepterar vi denna "känsla", förefaller det bli moraliskt riktigt att bedöma barnens rätt ur ett föräldraperspektiv.

Begreppet "barnens rätt" är inte helt okomplicerat om man vill diskutera det med den intellektuella integriteten intakt.

42 kommentarer:

  1. inte att förglömma heller att idag tar vi våra egna behov och säger att det är "barnens rätt". för vad som är rätt för barnet är det egentligen bara barnet som vet, vi ser det fortfarande ur ett föräldraperspektiv.
    (från inte 25-åringen)

    SvaraRadera
  2. Ja, jag tror att det är ofrånkomligt att inte se barnet ur ett föräldraperspektiv när det kommer till frågor om förmynderskapets förpliktelser men även föräldrars känsloliv.

    Men med "barnets rätt" som axiom, finns kanske ett pedagogiskt instrument som utgör ett bättre skydd för barnet, eftersom domstolarna inte bara lyssnar på föräldrarna utan också på barnet, om det åtminstone har nått en normal mognadsgrad och är fyllda tolv år.

    Emellertid har du en riktigt bra kritisk poäng: "idag tar vi våra egna behov och säger att det är "barnets rätt"".

    Jag kunde inte ha sagt det bättre själv. =))

    SvaraRadera
  3. Hej Tristan !

    Jag har läst din egen blogg och kan tyvärr inte ha en egen blogg eftersom barnets mor fortsatt att ljuga och sen försatt sig och barnet under hot från "undre världen".

    Förhoppnigsvis så faår barnet en chans att bilda sig egna uppfattnigar om mig, syskon mfl eftersom alla egentligen kan börja om när dom vill.

    Människor kan sluta fred och börja om.

    Jag tycker du verkar ha en trevlig blogg med intressanta ämnen. Hoppas flera hittar hit och kan diskutera på ett hövligt sätt.

    Mvh

    Leroy

    SvaraRadera
  4. Ps jag är inte ens förmyndare för mitt eget barn.

    Även om jag ville det från början. Modern och myndigheterna kan inte ändra på det.

    Så länge sammarbetsproblem anses föreligga så finns det en dom. I HD som måånga ser som prejudicerande :

    T228-07


    Tragiskt men sant.

    Leroy

    SvaraRadera
  5. Man kan aldrig äga sina barn. Man har dom bara till låns om man får en chans att bli prövad utifrån vilja, lämplighet och förmåga.

    sen finns det falla där myndigheter går in och tar ifrån oss rätten.

    Leroy

    SvaraRadera
  6. oavsett om domstolarna lyssnar på barnen eller ej, så kan man inte glömma att barnen ofta tar på sig ett ansvar för sina föräldrar, är det deras bästa som kommer fram, när barnen försöker göra så att inte föräldrarna ska bli ledsna?

    SvaraRadera
  7. Har läst och läst din blogg och den förtjänar mer uppmärksamhet än den fått...

    Den växer ju mer man läser.

    Synd att fler inte hittat hit. Men då drar jag mig nog undan...

    Leroy

    SvaraRadera
  8. Leroy

    Inledningsvis, tack för komplimangen.

    Sedan undrar jag om HD:s mål nr T 228-07 avser ditt eget fall eller om det bara är ett mål som du hänvisar till?

    Vad gäller uttrycket "rätten att ha barnet till låns", så har jag hört det många gånger förut utan att fästa något avseende vid det.

    Men vad menas med att barnet till låns?

    SvaraRadera
  9. Nilla

    (Jag hoppas att du hade det trevlig igår, trots att din favorit inte vann. :-)

    Hur menar du att barnen ofta tar på sig ansvaret för föräldrarna?

    Själv har jag i vårdnadskonflikter märkt att barnen har en förmåga att vara var och en av föräldrarna alldeles för tillmötesgående.

    Om den ena föräldern vill att barnet skall säga något ofördelaktigt om den andra, så gör barnet det. När barnet sedan byter umgängesplats så byter den lojalitet.

    Föräldrar har medvetet eller omedvetet uppenbarligen en otäck förmåga att kunna manipulera barnen och spela på dess empati och lojalitet.

    Jag tror att dessa konkurrerande lojaliteter blir en psykisk terror för barnet, vilken kan leda till att barnet blir nervöst, får koncentrationssvårigheter och utvecklar andra psykologiska och sociala störningar.

    SvaraRadera
  10. Högsta domstolen mål nr T 228-07

    Leroy, jag har nyss läst domen och såvitt jag kan bedöma har domen ett prejudicerande värde i fråga om vårdnadsrättens fördelning mot bakgrund av föräldrarnas samarbetssvårigheter.

    Även om det av domen inte direkt går att utläsa detaljerna i samarbetssvårigheterna föräldrarna emellan så pekar högsta domstolen direkt på de omständigheterna som gör att den anser att ensam vårdnad är att föredra; dessa omständigheter var bl.a. att det allt sedan barnet var bara några månader gamla så hade både socialtjänsts och domstols bistånd krävts för att samarbeta om barnet.

    Samarbetssvårigheterna bedömdes inte vara av övergående natur.

    Men visst är det anmärkningsvärt att föräldrar inte klarar sätta barnets intressen över sina konflikter.

    SvaraRadera
  11. Precis det är det jag menar med att barnen ofta tar på sig ansvaret för sina föräldrar. Barnen vill visa sina föräldrar hur mycket de faktiskt älskar dem så att de säger ofördelaktiga saker om den andre just för att tillfredsställa föräldern och dens längtan av bekräftelse som "den goda föräldern".
    Barnet har många gånger skuldkänslor mot sina skilda föräldrar och mår dåligt i dragkampen om barnen, dfen tittar inte på sitt eget välmående utan försöker få föräldern att må bra...

    Jag blir lite nyfiken på dig... Vem är du???

    SvaraRadera
  12. Nilla

    Ena dagen vill du gifta dig med mig, andra dagen vill du lära känna mig; behärska dig kvinna! ;-)

    SvaraRadera
  13. haha, men du ignorerade mitt frieri, som den sanne gentlemannen...

    SvaraRadera
  14. Nilla

    Skämt å sido; nu kommer du säkert uppleva mig som orättvis, eftersom medan du är tämligen öppen om vem du är, är jag det inte och har inte för avsikt att visa vem jag är annat än i sak och åsikt.

    Dylika relationer är asymmetriska och därför orättvisa. Men vem vet, jag kanske ändrar inställning så småningom.

    SvaraRadera
  15. Nilla

    Du såg väl att jag skrev "kanske". ;-)

    Jag lider för närvarande av svår ambivalens! He he...

    SvaraRadera
  16. Är jag öppen? Eller manipulerar jag omvärlden så att de tror att jag är öppen. Vad visar jag om mig? Är den en sanning och i så fall vems sanning jag visar?
    Kan du utifrån dessa foton kunna gå förbi mig på stan och känna igen mig? Kan du utifrån det jag så öppet visar av mitt privatliv kunna identifiera mitt privata jag?

    Kanske jag bara vill ge mina läsare en falsk känsla av öppenhet, för att de i mina texter ska kunna känna en familjiär känsla och god vänskap genom min cyniska humor...

    SvaraRadera
  17. Nilla

    Du är ganska öppen genom att du visar foton på dig själv och på anhöriga. Men du kanske har en poäng; det är tveksamt om man på dessa foton skulle kunna känna igen; det grundar jag bl.a. på att jag tyckte de två fotona av dig var nästan radikalt olika, så när som på hårfärgen.

    Men av ditt sista stycke ovan att döma skulle jag nästan kunna tro att du har pluggat journalistens abc - invagga någon i falsk trygghet för att sedan bita till! :-)

    SvaraRadera
  18. Förresten, Nilla,

    den slutsats som jag skall dra av ditt inlägg är alltså att du inte känner dig som den försmådda kvinnan... åtminstone inte än? =))

    SvaraRadera
  19. Livets hårda skola går inte alltid igenom journalisten, men den som följt min blogg från dag 1 har listat ut var min vardag brukar befinna sig någonstans (när jag inte är student), även det är manipulationens universitet...

    SvaraRadera
  20. Försmådd kvinna? Njae nej det kommer jag nog aldrig att känna mig, mitt självförtroende är det inget fel på, därav att jag kan driva med mig själv i inlägg och dyl...

    SvaraRadera
  21. Ok, om du har bloggat länge så blir det en lång research sålunda. =))

    Jag råkade emellertid slå på TV:n häromdagen - en intervjue av två journalister med Philip Seymour Hoffman. Och där fördes just denna fråga fram; att få intervjuobjektets tillit och förtroende i syfte att denne så småning om ska bli förtrolig och nämna sådana privata saker, som man kanske inte ens säger till sina närmaste.

    SvaraRadera
  22. Oj, tyvärr missade jag denna intevju, hade säkert varit intressant.
    Men det är inget unikt med den slags manipluation. Används även av psykologer för att de ska nå sitt mål och få sin patient att känna sig så bekväm att den öppnar sig.

    Även polisen i sina förhör använder sig av den tekniken. Få den misstänkte att inte känna sig ensam om att ha gjort olika saker, eller kännt olika känslor.

    Prästen som talar om att vi alla är syndiga...

    jag kan fortsätta i det oändliga...
    //kram nilla
    (tänk på din känsla nu, visst känns det som att du känner mig, att vi har nått en "conection", bara genom ett avslutande ord...

    SvaraRadera
  23. Jag råkar ha suttit med någon klient i sådana situationer, så jag förstår vad du menar. (Och då menar jag inte som "själavårdare".)

    Hm... jag tänker. ;-)

    SvaraRadera
  24. Jag tycker det är roligt att fler och fler hittar hit.

    Har du skrivit något på
    Newsmill inom ämnet?

    Jag tror kanse vi ev. har mötts och du sett o insett att vad en påstår inte alltid är det som är hela bilden.

    Därav frågan om Tristan och Isolde som kanske lyftes på fel forum.


    Leroy

    SvaraRadera
  25. självavårdare? men alla roller skyller väl lite på att det "renar" själen att lätta på hjärtat..,
    Nej nu ska jag ha lite romantik i min värld och titta på "break up"

    SvaraRadera
  26. Nilla

    Jag kände själv för lite verklighetsflykt men ville bara först säga att visst ställer jag upp på att hjärtlättande annars går det inte att ha en relation över huvud till klienten, men går det över en viss gräns hänvisar jag hellre till prästen eller psykologen.

    SvaraRadera
  27. Leroy

    Du har ju hos Katharina klagat på att jag inte svarar e.d. på dina kommentarer. Om du tittar längre upp ovan så har jag gjort till och med lite mer än att svara. Säg nu för fan inte att jag "kastar pärlor för svin"! ;-)

    SvaraRadera
  28. Frågeställningen känner jag väl igen och jag tycker det är trevligt att se då man läser din blogg.

    Jag tycker det är en viktig debatt och frågorna du lyfter tycker jag är oerhört viktiga.


    Jag undrar ju så klart om du e journalist och om du har skrivit inlägg i debatten på Newsmill.

    Antingen egna inlägg eller kommenterat.

    Som du vet har jag valt att vara anonym de 3 senaste åren med respekt till mitt barn och de inblandade.



    Leroy

    SvaraRadera
  29. Jag tycker du växer och att det är trevligt att se att din blogg har levande diskussioner.

    Det gör mig possitiv även om jag försöker vara både känslosam och objektiv.

    Jag e bara en enkel människa som vill att det skall råda rättivsa och att saker får bli granskade o utredda.


    Leroy

    SvaraRadera
  30. Leroy

    Ovan frågade jag dig om kopplingen till högsta domstolens prejudikat som du hänvisade till.

    SvaraRadera
  31. Nej Tristan jag är inte J.S men jag trodde nog att Svenska myndigheter och lagstiftare skulle öppna sina ögon eller granskas utifrån detta sk. prejudicat om det blivit granskat i EU-domstolen.

    Jag vet mer men du kan säkert fråga M Alonzo på PB om du vill få saker bekräftade.

    J.S som det står om i Dommen eller modern fick inte någon chans eftersom barnet så tragist förolyckades strax efter J.S överklagan till EU-domstolen så i slutänden fick ingen rätt till något...

    Jag har därefter valt att prata om vilja, lämplighet och förmåga. Är det nu så att myndigheter blivit förda bakom ljuset och att det redan hos familjerätter är så att utredningar hos soc. inte går rätt till o barn hamnar i kläm så borde man göra om lagstiftning och direktiv. Ge stöd till andra organisationer som kan hjälpa barnen och bägge föräldrarna under utredningstiden.

    Inte som nu. :

    http://gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=113&a=475277

    Läs gärna denna omvända historia och hur barnen själva ser på det som skett och vad inblandade gjort.

    Se på länkarna, börja med :
    http://gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=119&a=432977

    Kolla de andra artiklarna.


    Leroy

    SvaraRadera
  32. Leroy

    Prejudikatet i sig tycker jag är högst rimligt.

    Föräldrar som inte kan sätta barnets bästa ovan sina konflikter och därmed inte kan samarbeta om barnet för barnets välmående, dessa måste väl anses som olämpliga som gemensamma vårdnadshavare; den av föräldrarna som främst framstår som förmögen att samarbeta, den bör också mista vårdnaden.

    Bortsett från det generella prejudikatvärdet av HD-domen ifråga så är det förstås en annan sak vad som kunde bevisas vad gäller de båda föräldrarnas faktiska omständigheter, och i HD-domen lyser dessa sakfrågor med sin frånvaro.

    Man skulle behöva gå igenom hela bevisföringen för att kunna göra en vettig analys därav.

    SvaraRadera
  33. Leroy

    Jag skrev fel i det andra stycket i mitt sista svar. Det borde ha stått:

    "den av föräldrarna som främst framstå som oförmögen till att samarbeta, den bör också mista vårdnaden."

    SvaraRadera
  34. Ja Tristan och J.S var den som ville men inte fick och till slut så fick ingen.


    Verkar som om du inte riktigt läst allt eller vet hur hela historien var.

    Jag kan inte förstå aatt du påstår om du läst på för du verkar ju klok och har en hyffsad blogg. Tyvärr så svara du inte på frågor om du skrivit förut eller så och så länge du inte svara på frågor så kan jag inte ge dig mer än jag gett att granska eller gå igenom. Jag har gett mer än jag fått.

    Leroy

    Leroy

    Leroy

    SvaraRadera
  35. Det var inte J.S som såg till att undvika samarbete. !!!

    Har du rätt så skulle HD dömt annorlunda.

    Leroy

    SvaraRadera
  36. Familjepoltiken sett annorlunda ut ur ett objektivt perspektiv. Där barnens rätt beaktats. !!!

    Förstår du?

    Leroy

    SvaraRadera
  37. Leroy

    Det låter djupt tragiskt att det gick som det gick för JS, barnet och dess mor. Om det inte hade varit ett verkligt fall skulle man kunna ha talat om salomonsk rättvisa.

    Är det verkligen sant att de miste barnet?

    SvaraRadera
  38. Av högsta domstolens domskäl framgår att det var JS som hade kontrollbehov o.d. HD drog slutsatsen att JS var den som hade svårast för att samarbeta.

    Jag kan inte säga om det var rätt eller fel slutsats, eftersom, vilket jag talade ovan, inte har tagit del av bevisningen.

    Men jag har heller ingen lust att gräva ned mig för djupt i de familjerättsliga fallen, därför att de är så jävla jobbiga att hantera rent mentalt. De är alltför påfrestande att sätta sig in i; i synnerhet när föräldrarna har tappat allt förnuft.

    SvaraRadera
  39. kontrollbehov o dylJag vet att J.S hade kunnat ge sitt barn en underbar framtid bara han fått. Nu tog mamman och myndigheter och kanske en större makt ifrån dom den rätt som barnet borde haft. Ta nu och ge dig tillbaks till 90 talet titta lite hur AT med flera hanterat dessa frågor som rör umgänge.:

    Då internet var en ganska ny företeelse. :http://www.nodaddy.nu/start2.html

    Jag använde mig av ´det som AT skrev om mobbing då min äldsta som var utsatt i skolan i början av 90 talet o hon visste mer än polsien om etik och moral på nätet. Trodde henes syfte var gott.

    Såg sen att JAcob Palme skrivit och forksat om detta och bytte ganska snabbt tro och inriktning´när jag nu läser om alla skandaler som började hos Trossen och funderar vilka som var med i BBF, Fågel Fenix m. samt ser hur pengar och remiisinstanser fått råda och ge råd til politiker så kan man börja fundera. Är du Jornalist så borde du börja gräva och skriva om den verklighet du finner.

    Hitintills har du frågat men inte svarat och jag har gett dig tråd efter tråd och svarat.

    Tycker ditt språk e gott och jag ser en god ton och möjlighet därför skriver jag...



    Leroy

    SvaraRadera
  40. Ja det är verklighet det är sannt dom misste barnet. !

    Därför tycker jag att man inte skall lalla runt om man inte varit med eller har egna erfarenheter därför frågar jag om man vet vad smärta är.



    Leroy

    SvaraRadera
  41. Leroy

    Vänligen läs mitt inlägg kl. 23.08 ett par gånger och försök förstå vad mitt budskap är.

    SvaraRadera
  42. OK Jag har läst men som vanligt skriver jag heldre en gång för mycket än en gång för litet jag väljer heldre att förklara och svara än att inte svara.

    Men då får vi väl hoppas att det löser sig.

    Antingen så ser man möjligheter eller hinder. Man väljer att sätta sig in i det som lyfts eller så väljer man att säga att jag tror ja tror inte. Vore bättre om man tittade lite på hur fakta ser ut. Från fall till fall men jag skall inte fortsätta nu för jag vet att du inte vill svara eller diskutera vidare.

    Ha det gott. Tycker dina frågeställnigar e bra och kunde fått bli mer granskade men eftersom du inte vill vet hur det ser ut eller kan gå till så lämnar jag din sida.

    Tycker det är synd att du inte ser att oskyldiga kan hamna i kläm och att det begåtts fel i denna tidsaxel som faktiskt finns.

    Tror nog att det är så att Sanningar hinner ikapp och det egentligen inte handlar om föräldrars rätt. För vi har bara skyldigheter sen väljer myndigheter hur dom skall undersöka.
    Lämplighet, Vilja och förmåga.

    gör dom inte detta objektivt då kan det det gå som i gömda eller att lagstiftaren bygger sitt case på en 1/2 sanning.

    Men ok jag skall inte skriva mer här nu du e välkommen till något föräldraforum om du vill.

    Leroy

    SvaraRadera