Leta i den här bloggen

fredag 26 december 2008

Anonymitetsrätten under ankommande angrepp

Det största svenska oppositionspartiet ser ut att mobilisera ett angrepp mot den grundlagsskyddade anonymitetsrätten.

Samtidigt som regeringens och riksdagens genomdrivande av datalagringsdirektivet, FRA-lagen, IPRED-direktivet och ACTA-avtalet ifrågasätts, undrar nu moderaterna varför inte också ett socialdemokratiskt förslag om inskränkning av anonymitetsrätten ifrågasätts.


Socialdemokraterna verkar vilja att man inte skall kunna vara anonym på internet.
Ett undergrävande av anonymitetsrätten är minst lika allvarligt som en massövervakning av svenskarnas elektroniska kommunikation, om inte något värre.

Vilken dignitet har och varför är anonymitetsrätten viktig?

Anonymitetsrätten skyddas i kraft av tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen.

Denna fundamentala rättighet har av en demokratiskt sinnad statsmakt - den svenska - ansetts utgöra en nödvändig förutsättning för yttrande- och åsiktsfriheten. Tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen syftar nämligen till att säkerställa ett fritt meningsutbyte och en fri och allsidig upplysning.

Anonymitetsrätten innebär att man som författare till tryckt skrift inte är skyldig att låta sitt namn eller sin pseudonym eller signatur utsättas på skriften och att man inte skall behöva röja sin identitet som upphovsman till radioprogram eller en teknisk upptagning eller som deltagare däri genom uppgiftslämnande o.d.

Vidare innebär anonymitetsrätten att den som tagit befattning med tillkomst eller utgivning av skrift, radioprogram eller annan teknisk upptagning inte får röja av vad han erfarit om vem som är författare eller lämnat meddelande (källskyddet).

Myndigheter eller annat allmänt organ får inte heller efterforska författaren respektive upphovsmannen, eller annan som meddelat uppgifter, till en framställning som införts eller varit avsedd att införas i tryck skrift och i radioprogram eller annan teknisk upptagning (efterforskningsförbudet).

Rätten att i egenskap av ett demokratiskt subjekt kunna vara anonym när man vill yttra eller meddela sig om oegentligheter, myndighetsmissbruk eller maktmissbruk genom media är väsentlig; för om man inte kunde vara anonym i sådana situationer skulle allt för många - kan antas - på grund av rädsla eller fruktan för repressalier från myndigheter inte låta sig våga meddela.

Det finns ett intressant spänningsfält mellan en arbetstagares lojalitetsplikt i förhållande till sin arbetsgivare å ena sidan, och mellan den enskilde och dennes "lojalitetsplikt" till demokratin och allmänheten å den andra.

Det skall poängteras att yttrandefriheten är överordnad den arbetsrättsliga lojalitetsplikten i vissa avseenden. Men t.ex. avslöjande av företagshemligheter och brott mot kvalificerad tystnadsplikt är till och med kriminaliserat.

Vidare är också kvalificerade förolämpningar och förtal kriminaliserade.

Men motiverar förolämpningar och förtal i allmänhet att anonymiteträtten inskränks?

Nej, inte enligt min mening.

Dessutom är det ju så att de brottsbekämpande myndigheterna - polis och åklagare - har ju vid misstanke om brott möjlighet att från internetoperatörerna begära ut uppgifter om abonnemang, om fängelse är föreskrivet för brottet och det enligt myndighetens bedömning kan föranleda annan påföljd än böter; annan uppgift som angår ett särskilt elektroniskt meddelande måste också av internetoperatörerna lämnas ut vid misstanke om brott, om det för brottet inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år.

Nu förhåller det sig så att varken grovt förtal eller grov förolämpning, än mindre förtal och förolämpning av normalgraden, har fängelse i två år som minimistraff, varför internetoperatören inte på grund av tystnadsplikt får lämna ut t.ex. ip-nummer därvidlag.

Men motiverar dylikt att anonymitetsrätten på internet skall inskränkas. Nej, jag anser inte det. Lite får man tåla vad gäller personangrepp. Erfarenheten vittnar dessutom om att man efter en period blir mer mer eller mindre immun mot dessa s.k. argumentum ad hominem.

Sakargumenten är inte desto mindre att föredra, och framför allt då spelar det ingen roll om motdebattören är anonym, skriver under pseudonym eller visar sin fulla identitet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar