"Tingeling goes X"

Vadan denna vrede över nationalistiska skämt? Ryska ambassaden får "frispel" över att det i svenska melodifestivalen skämtas med ryska stereotyper om dans och maffia o.d.

Visst kan man som offer för skämt ha anledning att känna sig upprörd eller kränkt, i synnerhet som man saknar självdistans eller känner sig direkt träffad.

När det gäller just skämt kring nationalitet så är det särskilt laddat, eftersom det i grund och botten handlar om en "vi- och dom-logik"; det handlar om intresse- och värdegemenskaper samt identitet, makt och självbevarelsedrift. Alla nationer bygger på något slags identitetstänkande, där vi samlas kring gemensamma värderingar, gemensamt språk och gemensam kultur i övrigt, ehuru det inte är helt oproblematiskt att dra skarpa gränser mellan den gemensamma kulturen och allsköns subkulturer.

I skämten finns ofta ett slags "von-oben-attityd"; "vi är bättre än dom". Det handlar om ett hierarkiskt logiskt tänkande. Vi värderar oss själva högre än dom andra. Vi mår bra av att nedvärdera dem som vi anser vara sämre än oss; det stärker vår gemenskap och vår självkänsla och vårt gemensamma självförtroende. Alla nationer - det är jag övertygad om - har skämt i nedsättande syfte om andra nationer.

Vi som anser att dylika skämt är anakroniska, vi ställer oss förstås över eller bortom dessa och hyllar de ekonomiska större gemenskaperna såsom NAFTA, EU, ASEAN och AU eller varför inte WTO eller för den delen FN varigenom vi alla är nyktra helylle-världsmedborgare och anlägger endast von-obenattityden aningen föraktfullt gentemot inskränkta nationalister med eller utan humor.