Juristen har idag uppmärksammat bloggosfären på en hovrättsdom som "klarlägger" rättsläget för tillämpning av den s.k. fria bevisvärderingens princip - den innebär att inte några formella krav i lag uppställs på vad bevisningen måste utgöras av.
Hovrätten för Västra Sverige har, den 29 juli 2009, i kraft av mål nr B 2891-09 oförblommerat uttalat:
"Brist på stödbevisning utgör inte ett absolut hinder mot bifall till ett åtal."
Hm... låt se... Detta innebär alltså att det är tillräckligt med en trovärdig målsägande med tillförlitliga uppgifter. Men om stödbevisning saknas, hur ska då en domstol kunna kontrollera trovärdigheten hos målsäganden och tillförlitligheten hos denn*s uppgifter?
Jo, i brist på stödbevisning måste ju rimligtvis trovärdigheten mätas mot tillförlitligheten medan tillförlitligheten mätas mot trovärdigheten.
Detta innebär något alldeles fantastiskt, nämligen att man godtar cirkelbevis för att styrka skuld utom rimligt tvivel!
Huruvida detta hedrar en modern demokratisk rättsstat överlåtes på läsaren att bedöma.
Vill man smäda lite kan man inte desto mindre översätta den fria bevisvärderingens princip till den fria gissningslekens dito.
Läste en gammal artikel i dagens juridik om en fällande våldtäktsdom utan stödbevisning, Detta gällde ett par i ett samboförhållande och mannen bedömdes som icke trovärdig...
SvaraRaderaNu läste jag inte hela domen men det här måste vara ett typiskt fall där det är svårt att finna stödbevisning om inte synliga fysiska skador/bevis finns.
Vad återstår? Att man har en verbal förmåga och vet hur en slipsten ska dras för att verka trovärdig?
Trovärdighet vs Tillförlitlighet, Tillförlitlighet vs Trovärdighet
Kan vara ganska intressant att se hur resonemangen går, hur slumpmässiga eller strukturerade dom är.
Vart mest en massa funderande från min sida...
Ulrika
Ulrika, det som jag själv funderar lite på - utan att ha tänkt igenom det riktigt - det är om inte motpartens utsagor kan ses som ett slags stödbevisning. Men då ändrar jag nog härigenom definitionen av "stödbevisning".
SvaraRaderaMen muntliga utsagor är ett gissel; både den misstänkta gärningsmannen och målsägande har ju - såsom människor i allmänhet - manipulativa förmågor. Om lögnaren dessutom är en mer skicklig retoriker än sanningssägaren, ja då är förstås risken stor att lögnhalsen får sina genombrott.
Det här måste nog anses vara en av rättsstatens absoluta svagheter.
Tristan o Ulrika: Som framgår av praxis krävs faktiskt inte alls någon stödbevising. Det räcker med att målsäganden framstår som trovärdig och att berättelsen vinner stöd i vad som i övrigt har förekommit i målet.
SvaraRaderaVad innebär då detta? Tja, det kan betyda lite vad som helst. Om den tilltalade inte kan lämna en bra förklaring till varför målsäganden skulle beljuga honom så fälls han i regel. I denna typ av mål hör man just frågan "men varför skulle hon vilja ljuga om något sådant"...frågan är i regel omöjlig att besvara för den tilltalade och innebär frågan också ett försåtligt försök att omkasta bevisbördan..."kan du inte förklara så får vi goda målsägandens berättelse och fälla dig" tycks vissa åklagare och domare tänka...
Jag brukar därför svara för min klient i dessa fall med att just "...frågan inbjuder till spekulation, men målsäganden har faktiskt yrkat skadestånd med ett ansenligt belopp. Det kan ju vara ett skäl för henne att ljuga, men vad vet jag"....då brukar det bli rätt tyst i rättssalen.
Juristen, det är ju riktigt otäckt naivt av domare/åklagare att tro på skuld/oskuld beroende av den tilltalades förmåga att spekulera i målsägandes motiv till åtal/anmälan.
SvaraRadera(Att spekulera i motiv brukar för övrigt vara fundmenta i alla grundlösa konspirationsteorier.)
Tristan, japp det är en otäck verklighet som vi försvarare nästintill dagligen möter i rättssalarna. Något som dock media i allmänhet förtiger.
SvaraRaderaFörlåt, Tristan!
SvaraRaderaMaja, du har väl inget att be om förlåtelse för. Om du menar det lilla "tramsandet" på din blogg häromkvällen, så är det inte något jag är känslig för. :-)
SvaraRadera