Leta i den här bloggen

måndag 8 juni 2009

Umberto Eco om författares sanningsförsäkran


I boken "Kräftgång" diskuterar Umberto Eco på följande sätt angående "Da-Vinci-koden" av Dan Brown. Jag citerar ett stycke.

"Låt oss vara överens om en sak, Da Vinci-koden är en roman och som sådan har den rätt att hitta på vad den vill. Dessutom är den skickligt skriven och man läser den i ett svep. Inte heller är det särskilt allvarligt att författaren i början försäkrar att det han berättar är sant. Jojo, en professionell läsare är van vid sådana narrativa vädjanden till sanningen, de hör till fiktionens spelregler. Problemen börjar när man märker att väldigt många vanliga läsare verkligen har trott på denna försäkran, precis som dockteaterns åskådare brukade kasta glåpord till förrädaren Gano di Maganza." (Umberto Eco, Kräftgång, Brombergs förlag, år 2007, s. 288).

Osökt kom jag att tänka på Liza Marklunds "Gömda" och upprördheten däröver som framkallades av Monica Antonssons "Mia - Sanningen om Gömda".

8 kommentarer:

  1. Som en undangömd men ändå nåbar fotnot kan sägas att jag sett både Da Vinci-koden och Änglar och Demoner på film. Vilken besvikelse till filmupplevelse!

    SvaraRadera
  2. Skillnaden är att de finns nu levande människor som stämplas som mördare, våldtäktsmän, förskingrerskor och lite annat.

    Eller jag vet inte, kanske det är så i da Vinci-koden. Jag har ju inte läst den, började men den var enbart trist tyckte jag.

    SvaraRadera
  3. Aha du har också så att kommentaren kommer först att godkännas och sen synas. ;-)

    SvaraRadera
  4. Charlotte.R.

    Ja, jag har valt en liten spärr bara för att jag inte skall missa att censurera sådant som är uppenbart kriminellt att spotta ur sig. :-) Annars är här riktigt högt i tak. Här får folk t.o.m. vara anonyma utan att jag ens kommenterar det.

    SvaraRadera
  5. Charlotte, själv upplevde jag Da Vinci-koden som en bladvältare. Även om Brown inte är någon litterär stilistiker som Strindberg, Balzac eller Proust e.d. så lyckas han ändå rent tekniskt få till en suggestiv dramaturgi.

    Förresten, vad menade du med stämpel som mördare etc? Kan du utveckla resonemanget något? (Värmen och ölen lamslår nämligen båda hjärnhalvorna hos mig.)

    SvaraRadera
  6. Jag är inne på Gömda när jag talar om mördare. Tänkte på när man kan säga att en bok är sann bara för att förstärka känslan och att det är ett litterärt grepp.

    Då vill det till att de personer man påstår är massmördare inte finns i verkligheten.

    Annars tycker jag att det som litterärt grepp kan användass. Naturligtvis.


    Ang. synas och synas så är det en ordvits. Du synar den här kommentaren nu och snart kommer den att synas.

    SvaraRadera
  7. "bladvältare" eller "kioskvändare" det skulle kunna ha varit en fråga...

    Ok, Charlotte, nu är jag med. Men fråga är, om man skall vara väldigt noga, om Osama är identifierbar genom Gömda eller om man gjort en fiktiv "gran" av en verklig "kotte".

    Men det är klart. MA har ju faktiskt visat, tror jag man får säga, att vissa har dragit sådana slutsatser om Osama. Eller?

    SvaraRadera
  8. Förresten, Charlotte, jag tror att din ordvits endast kommer till sin rätta på äldre inlägg en tio-fjorton dagar då "spärren" inträder (för att jag inte ska glömma bort mitt bloggansvar). På nya inlägg ska det inte finnas någon förhandsgranskning alls av kommentarer.

    SvaraRadera