Leta i den här bloggen
lördag 21 februari 2009
Hatet som drivkraft
Underskatta eller förakta inte hatet som drivkraft för tanke och handling.
För närvarande är "hat", "hatbloggare", "hatinlägg" etc. aktuella begrepp i både traditionell media och bloggosfären angående främst Gömdaspektaklet men också i Palestinafrågan och terroristproblematiken.
Det finns de som föraktfullt spottar åt allt det hat som de har förmått uttolka bland kreti och pleti.
Emellertid är hatet en alldeles ypperlig drivkraft, om det kanaliseras till att driva den goda saken framåt.
Hatet som drivkraft - en kraft sprungen ur orättvisor, utnyttjande, svek och hot samt fysiskt, psykiskt och strukturellt våld - är förmodligen till och med den starkaste drivkraften, i synnerhet när den transcenderar dess binära opposition, kärleken, och i metamorfosen mellan livskraften och dödsdriften uppgår till den renaste självbevarelsedrift.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hat eller hämnd?
SvaraRaderaHämndlystna tycks många i båda läger i Gömda-debatten vara.
Tristan: Kan du ge något exempel på en sådan drivkraft?
SvaraRaderaJag tänker att kanske en del revolutioner startar ur ett sådant hat. Förmodligen har några av världens största litterära verk skrivits ur ett hat?
Att hat skulle vara nära hämnd som systerdyster skriver håller jag inte alls med om. Att tänka och omfamnas av ett hat behöver inte alls handla om att ge igen på någon.
Jag kan inte tänka riktigt klart om hat som en källa till drivkraft. Skriv mer Tristan, exemplifiera :)
Hat och hämnd tillhör två olika modaliteter av verkligheten.
SvaraRaderaHat är en känsla; hämnd är en handling. Däremot kan hatet i vissa fall vara både en nödvändig och tillräcklig betingelse, för att utföra viss hämnd.
Konkret exempel på hatet som drivkraft? Eller menar du ett konkret exempel på effekten av en handling vars bakomliggande drivkraft varit hatet? Kanske Arboga-fallet kan beskrivas som sådant, eller varför inte förintelsen. Hatet mot judarna uppnådde oanad (och minst sagt obefogad) intensitet i Tyskland under 20-, 30- och i början av 40-talet.
var inte arboga-fallet mer en hämndaktion?
SvaraRaderaNilla
SvaraRaderaDet är ju i princip vad jag säger. Arboga-fallet var en hämndaktion med troligtvis hatet som drivkraft.
Det enda jag kan tänka mig som kan leda till något av godo när det gäller hat och drivkraft borde vara litteratur och konst skapad under just hat.
SvaraRaderaFrågan är om hatet löses upp under processen eller om det fortplantar sig i konsten?
Katharina
SvaraRaderaHat som drivfjäder inom idrott torde också fungera som högoktanigt, men även vid musikutövning - "violin furioso". Det gäller dock att kontrollera det så att man inte blir förblindad därav.
Kontroll kanske är nyckeln. Kan det vara så att de allra flesta som visar hat saknar kontroll. De som har kontrollen gör däremot storverk av hatet?
SvaraRaderaVänd andra kinden till så blir det kanske kärlek eller möjlighet i stället för en fråga om kontroll.
SvaraRaderaMakt handlar om att ta för sig.
Kärlek handlar om förmåga att ge och samspel, närvaro och möjlighet till delaktighet.
Leroy
Jag menar det är ändå skillnad på hat som genererar mäktiga musikstycken och hat som genererar folkmord. Eller är det inte?
SvaraRaderaLeroy
SvaraRaderaNu ska jag utmana dig genom att hävda att kärlek inte är möjligt utan hat.
Katharina
SvaraRaderaEn hypotes är att okontrollerat hat är destruktivt hat medan kontrollerat hat är konstruktivt.
Men å andra sidan kanske en person har sådan läggning att okontrollerat hat leder till trots omedvetet till goda gärningar p.g.a. personliga egenskaper som personen ifråga förvärvat genom uppfostran.
En ny bloggaffirmation har fötts; hata!
SvaraRadera