Tristan - Notväxlingar

Extrajudiciella metoder i jakten på terrorister

2011-05-04T19:40:00.004+02:00

Nu har USA - nästan 10 år efter terroristattackerna i New York, Washington D.C. och Pennsylvania, med krig i Afghanistan och Irak och frihetsberövande på Guantanamo - till slut påträffat Osama Bin Laden i Pakistan och där utomrättsligt likviderat honom.

Bin Laden ska tydligen ha varit obeväpnad.
Källa: www.nytimes.com/2011/05/04/world/asia/04raid.html?hp

FN:s säkerhetsråd (UNSC) har uppmärksammat händelsen och dess ordförande avslutar sitt uttalande med följande.

“The Security Council further reaffirms its call on all States to work together urgently to bring to justice the perpetrators, organizers and sponsors of terrorist attacks, and its determination that those responsible for aiding, supporting or harbouring the perpetrators, organizers and sponsors of these acts will be held accountable.

“The Security Council reaffirms that Member States must ensure that any measures taken to combat terrorism comply with all their obligations under international law, in particular international human rights, refugee and humanitarian law.

“The Security Council stresses that no cause or grievance can justify the murder of innocent people and that terrorism will not be defeated by military force, law enforcement measures and intelligence operations alone, and can only be defeated by a sustained and comprehensive approach involving the active participation and collaboration of all States and relevant international and regional organizations and civil society to address the conditions conducive to the spread of terrorism and to impede, impair, isolate and incapacitate the terrorist threat.”

Källa: www.un.org/News/Press/docs//2011/sc10239.doc.htm

Men det är möjligt att terrorism måste bemötas med statsterrorism medan andra kriminella aktiviteter kan bevärdigas med en rättvis rättegång. Statsminister Fredrik Reinfeldt och utrikesminister Carl Bildt tycks å Sveriges vägnar inte ha någon annan åsikt kring människovärdets okränkbarhet.

Jag själv vill gärna tro att om våra parlamentariska demokratier verkligen försöker demokratisera sig så att alla får förståelse för vikten av individuell rationalitet och självbestämmanderätt samt sociala och ekonomiska ömsesidigheter, så kommer terrorismen minska i betydelse. Då behövs inte heller några utomrättsliga metoder i jakten på terrorister.

Edit 2011-05-07:

1. Se några folkrättsexperter uttala sig om förfarandet: http://m.ibtimes.com/osama-bin-laden-killing-legal-violate-international-law-experts-lawyers-divided-142448.html

Edit 2
Jakten på Osama Bin Laden ska ha kostat USA:s skattebetalare närmare nittonbiljonerkronor (19 000 000 000 000 kr) d.v.s. mer än 50 000 kr/amerikansk medborgare!

Det måste man sympatisera med.

Men var det värt priset? Kostnadseffektivt? Produktionseffektivt? De som tjänat ekonomiskt på detta är förstås vapen- och säkerhetsindustrin samt det militärindustriella komplexet.

Med denna prislapp var det kanske inte konstigt om USA inte hade råd att bereda den saudiske terroristen en rättvis rättegång.

Kanske priset påverkar en ny folkrättslig doktrin, att det inte bara är nödvändigt utan också lämpligt att åsidosätta "the rule of law" (jfr legalitetsprincipen) för att uppnå "rättvisa".

Beviskrav och rättssäkerhet

2011-04-27T18:37:00.002+02:00

För några år sedan begärde jag prövningstillstånd för en klients räkning hos Högsta domstolen. När jag nyss sorterade lite papper såg jag en del av motiveringen som fortfarande kan ha viss relevans rent generellt vad gäller rättssäkerhetskrav.

Det är av yttersta prejudikatsintresse att Högsta domstolen följer upp sin tidigare praxis och ger en bättre motiverad och mer tillförlitlig vägledning i rättstillämpningen gällande beviskrav och bevisvärdering i sexualbrottsmål och särskilt där endast muntlig bevisning föreligger.

I svensk praxis i allmänhet tycks finnas en tendens som pekar i riktning mot att jämviktsläget mellan rättssäkerhetsintresset för den enskilde å ena sidan och rättssäkerhetsintresset för allmänheten å den andra har rubbats på sådant sätt att rättssäkerheten för den tilltalade inte oväsentligt har försämrats; det förevarande målet konstituerar ett konkret uttryck för denna tendens. Anledningen härtill är dels att beviskravet i materiellt hänseende, genom viss tillämpning av den fria bevisföringens och den fria bevisvärderingens princip, inte alltid kan anses uppfyllt, dels att kravet på gärningsbeskrivningens precision har urholkats.

Beträffande beviskravet, "utom rimligt tvivel", måste noteras att det är skillnad mellan att detta tillämpas i formell mening och att det faktiskt uppfylls i materiell bemärkelse. Särskilt påtaglig blir denna distinktion när det kommer till bevisvärdering och endast muntlig bevisning föreligger. De kriterier, som uppställts av Högsta domstolen och som tillämpas vid de svenska underinstanserna för bedömning av muntliga utsagors trovärdighet d.v.s. konstanskriteriet, homogenitetskriteriet, detaljkriteriet, konsekvenskriteriet, unicitetskriteriet och individualiseringskriteriet etc. - och det ska understrykas - har inte någon vetenskaplig bärkraft. Detta medges också av Högsta domstolens ledamot Torkel Gregow i sin artikel i Svensk Juristtidning 1996 s. 509 ff.

I linje med denna Torkel Gregows inställning hävdar doktor Per Anders Granhag m.fl., på Psykologiska institutionen vid Göteborgs universitet, att inte bara människor i allmänhet utan också professionella tjänstemän är undermåliga som "lögndetektorer". Per Anders Granhag påstår att det i princip är en ren slump att man gissar rätt huruvida en muntlig utsaga är vederhäftig eller ej (Per Anders Granhag m.fl. Deception detection: Effects of conversational involvement and probing, Göteborg Psychlogical Reports, 2002, 32, No 2.).

Den fria bevisvärderingens princip har visserligen sitt existensberättigande, men bara i den utsträckning som den tillfredsställer de krav på rättssäkerhet som en rättsstat rimligen bör uppställa, och då inte bara formellt utan också materiellt. Den svenska rättskulturen har av tradition uppburits av värderingar som att "det är bättre att fria tio skyldiga än att fälla en oskyldig" och manifesteras bl.a. i principen in dubio pro reo och oskuldspresumtionen, artikel 6 Europakonventionen om grundläggande friheter och mänskliga rättigheter. Det måste sålunda framstå som djupt otillfredsställande att det faktiskt skulle vara mer eller mindre slumpen som utgör grundvalen för huruvida en gärningsbeskrivning kommer att anses styrkt utom rimligt tvivel. Undertecknad efterlyser såtillvida att beviskravet blir utsatt för en erforderlig kunskapsteoretisk och vetenskaplig analys.

På förekommen anledning finns också goda skäl att tro att den fria bevisföringens princip tillämpas extensivt i fråga om att uppnå fällande domar medan den tillämpas restriktivt vid det motsatta förhållandet. Den i det för handen varande målet avvisade bevisningen - både den muntliga och skriftliga - förefaller ge fog för denna ståndpunkt; ett förhållande som torde stå i strid med objektivitetsprincipen, i synnerhet som denna avvisade bevisning skulle utgöra motbevisning till den av åklagarens åberopade bevisning.

Det kan konstateras att underrätterna i förevarande mål har gjort avsteg från de annars så höga kraven på preciserade gärningsbeskrivningar. Strikt logiskt följer att ju sämre precision i gärningsbeskrivningarna, desto lindrigare utredningsskyldighet får åklagaren och desto svårare blir det för den tilltalade att freda sig från den mer eller mindre uttalade förklaringsbördan som, trots att hela utredningsskyldigheten och bevisbördan vilar på åklagaren, har kommit att falla på den tilltalade.

Oskuldspresumtionens paradox

2011-03-11T16:24:00.003+01:00

Om en viss kvinna anmäler en bestämd man för våldtäkt, hur kan man då som utgångspunkt anta att den anklagade mannen är oskyldig samtidigt som den anklagande kvinnan är trovärdig?

Om mannen på ett trovärdigt sätt uppger att han är oskyldig, innebär det då inte att kvinnan har gjort en falsk anmälan?

Men även om de båda framstår som trovärdiga är det inte säkert att deras lämnade uppgifter tillförlitliga. Vid en kontroll av bevisfakta skulle det kunna visa sig att båda ljuger om det faktiskt inträffade, eller att bara den ena eller andra helt eller delvis ljuger därom.

Det skulle också kunna förhålla sig så ovisst att kvinnan uppfattar sig som orättmätigt kränkt medan mannen uppfattar sig som oskyldig till brott, även om de båda är två variabler i ett och samma händelseförlopp. Ingen ljuger, utan det blir en tolkningsfråga.

Oavsett vilket, är det de rättsvårdande myndigheterna som är behöriga att juridiskt utreda, åtala, döma (tolkningsföreträdet) och eventuellt verkställa straff.

Och dessa har en objektivitetsplikt, att leta och granska bevis som både talar för och emot den anklagade. Därvid måste de rättsvårdande myndigheterna utgå från att den anklagade är oskyldig samtidigt som den anklagande kan ha fog för sin anmälan.

Men visst känns det som det haltar något?

Man kan då vända på myntet. Antag att kvinnan gjort en falsk anmälan för våldtäkt. På motsvarande sätt har då hon rätt att anses oskyldig till dess att en lagakraftvunnen dom visat motsatsen.

Såtillvida uppstår ett slags osäkerhetens neutralitetsläge, som innebär en tillfällig lösning på oskuldspresumtionens paradox, tills en lagakraftvunnen dom ligger.

När allt kommer omkring i den värdenihilistiska verkligeheten kanske det är så att ingen är bortom skuld, utan alla har någon grad av moraliskt ansvar.

EU - ett hot mot den svenska yttrandefrihetstraditionen?

2011-03-06T09:53:00.003+01:00

Under rubriken EU monterar ned yttrandefriheten skriver Karl Sigfrid (M) att Europa går mot censursamhälle.

Läs Karl Sigfrids artikel:

www.svd.se/opinion/brannpunkt/eu-monterar-ned-yttrandefriheten_5986983.svd

Den svenska yttrandefrihetstraditionen kan sägas ha påbörjats år 1766 i och med den första tryckfrihetsförordningen. Dessförinnan kunde kyrka och stat mörda människor mot bakgrund av irrationella motiv för allsköns blasfemier.

Alldeles oavsett sådana extrema åtgärder vill jag inte ge stöd åt politiska förslag som innebär att yttrandefriheten, kritikrätten, anskaffarfriheten, meddelarfriheten, källskyddet, rätten till förtrolig och privat korrespondens inskränks mer än vad den svenska yttrandefrihetstraditionen hittills tillåtit.

1688, 1776, 1789, 1848, 1868, 1917, 2011

2011-02-22T20:20:00.002+01:00

Den ärorika revolutionen, de amerikanska, franska, tyska, rumänska, schweiziska, spanska, ryska revolutionerna et al, och nu den tunisiska, egyptiska och ... libyska?

Alla revolutioner i demokratisk riktning måste anses vara av godo.

Kadaffis nu uttalade löfte att bli sin egen martyr och dödshot mot sin egen befolkning bådar därför allt annat än gott.

FN borde överväga att sanktionera en militär humanitär intervention i Libyien till libiernas självförsvar.

(Om inte av ideella skäl så åtminstone av geopolitiska och ekonomiska (oljan och den västeuropeiska livstilen). ;-)

Sverigedemokraterna förtydligar sina auktoritära och totalitära tendenser

2011-02-15T17:30:00.002+01:00

Enligt Henrik Alexandersson, som tagit del av Sverigedemokraternas motion om datalagringsdirektivet, ser Sverigedemokraterna alla svenskar som potentiella brottslingar och drar sig därför inte för att se till att all svensk elektronisk information ska övervakas och sedan lagras i 1 år.

Sverigedemokraterna är därmed ett i raden av flera partier som vill kränka den mänskliga fri- och rättigheten privatlivets helgd, rätten till förtrolig korrespondens, meddelarfriheten och källskyddet.

Härigenom förtydligar Sverigedemokraterna sina auktoritära och totalitära tendenser, eller rent utav avslöjar numera delar av sin inofficiella dagordning.

Det finns en obehaglig ironi i det att ett parti som använder sig av ordet demokrati i sitt partinamn vill inskränka demokratibegreppet.

Men vad ska man då säga om den redan etablerade politiska adeln i övrigt?

http://henrikalexandersson.blogspot.com/2011/02/de-osvenska.html

Gary Moore - RIP... over the hills and far away

2011-02-12T20:27:00.000+01:00

Det har gått snart en vecka nu och jag kan inte låta bli att skänka en tanke på den numera avlidne gitarrhjälten Gary Moore, en sann inspirationskälla till hårdrockens passion.

Corridors of Power, Dirty Fingers, Victim of the Future, Wild Frontier och Still got the blues.

Dessa skivor/cd fångade i vart fall min uppmärksamhet.

Tre minuter in i videon till låten Wild Frontier kan man se en svart ros komma fallandes lite sublimt från himlen till marken samtidigt som Gary Moore sjunger: "I remember a friend of mine so sad now that he´s gone...."

Thin Lizzy var aldrig någon favoritgrupp för mig, men jag har förstått att Gary Moores vänskapsband till Phil Lynott var speciell. Black rose är en hyllad skiva bland Lizzy-fansen. Wild Frontier kom ut året efter att Lynott hade dött i en överdos.

Tjugofem år senare blev det tyvärr Gary Moore, 58 år, som gick hädan.

Wild Frontier: www.youtube.com/watch?v=3DoknU9_XM0

År 2011 liksom alla andra år borde handla om mänskliga fri- och rättigheter

2011-01-15T19:16:00.002+01:00

Frihet och lycka, individualism och humanism, rationalitet och tolerans samt direkt demokrati.

När staten genom indirekt demokrati tar sig företräde att tolka och avgöra individens behov då handlar det om överförmynderi, för att inte tala om tyranni. Det samma gäller då en individ tar sig friheten att definiera normalitet för den andre.

Den enskilde måste få utrymme att skapa och få fullfölja sin egen lycka. Det är en mänsklig rättighet. Det enda staten ska syssla med är att se till att frihet och jämlika rättigheter upprätthålls för alla.

Den teknologiska utvecklingen har kommit till en punkt där det är dags att ta allt större språng från indirekt och representativ demokrati till en direkt och reell demokrati, för det torde vara den enda garantin för de mänskliga fri- och rättigheterna. Att endast en liten maktelit ska kunna tolka och effektuera dessa fri- och rättigheter är tyranni både potentiellt och principiellt.

IT-revolutionen är den senaste länken i en lång rad revolutioner från natur till kultur - en kultur där den enskildes frihet och värdighet samt allas lika värde skulle kunna respekteras väsentligt mer. IT-revolutionen har gjort det möjligt att skapa institut för att realisera en direkt demokrati med allas aktivitet och delaktighet istället för förslavande passivitet och utanförskap.

Jag uppmanar gärna de s.k. förtroendevalda inom den svenska partioligarkins diktatur till att skapa strukturer och ett system för direkt demokrati.

Gott nytt år!

2010-12-31T17:58:00.001+01:00

Jag har för övrigt ägnat några av årets sista timmar åt att läsa ett rättsfall av år 1971 från US Supreme Court: US v. The New York Times m.fl.

Rättsfallet handlar om huruvida den amerikanska regeringen (Nixonadministrationen) skulle ha rätt att förhindra tidningarna The New York Times och The Washington Post från att publicera "Pentagon-handlingarna". Majoriteten av domarna menade att fri press, enligt konstitutionens första tillägg, var överordnad sekretess med hänsyn till nationens säkerhet och att staten hade en tung bevisbörda för att motivera sekretessen.

För att i några stycken citera domare Black ur domen:

"The press was protected so that it could bare the secrets of government and inform the people. Only a free and unrestrained press can effectively expose deception in government. And paramount among the responsibilities of a free press is the duty to prevent any part of the government from deceiving the people and sending them off to distant lands to die of foreign fevers and foreign shot and shell."

"The word "security" is a broad, vague generality whose contours should not be invoked to abrogate the fundamental law embodied in the First Amendment. The guarding of military and diplomatic secrets at the expense of informed representative government provides no real security for our Republic. The Framers of the First Amendment, fully aware of both the need to defend a new nation and the abuses of the English and Colonial governments, sought to give this new society strength and security by providing that freedom of speech, press, religion, and assembly should not be abridged."

[403 U.S. 713, 720]

Rättsfallet lär vara högaktuellt med tanke på Wikileaks verksamhet i yttrandefrihetens och demokratins tjänst, för de upplysta.

http://caselaw.lp.findlaw.com/scripts/getcase.pl?court=US&vol=403&invol=713

God jul!

2010-12-24T18:13:00.000+01:00

God jul, good juul, goood juuul!!!

Political pressure by proxy

2010-12-15T20:50:00.001+01:00

Wikileaks och Julian Assanges konton har stängts av MasterCard, Visa, PayPal. Endast den sistnämnda har uttryckligen bekänt att USA utövat påtryckningar på bolaget att bistå med att strypa finansieringen av det fria ordet till de demokratiska medborgarna.

"Political pressure by proxy" - Det som är riktigt obehagligt är att det faktiskt handlar om ministerstyre. I Sverige är sådant enligt regeringsformen (grundlagen) förbjudet. Likväl händer det.

Minns Laila Freivalds och nedstängningen Sd:s hemsida 1996. Kanske var det detta som skedde med Kristdemokraterna nyligen då partisekreteraren försökte skydda Göran Hägglunds position genom att utöva påtryckning på ett kommunalråd.

Jag tror inte heller att denna typ av ministerstyre behöver vara särskilt direkt och konkret för att få verkningar på andra samhällsaktörer. Det kan räcka med subtila åsikter från en minister, så kan någon "undersåte" få stora skälvan och bete sig förnedrande mot både sig själv och andra.

Detta är kanske vad som hände Mastercard och Visa. Men det kan förstås också ha varit inofficiella och indirekta kontakter som med PayPal.

Officiella och direkta kontakter; inofficiella och indirekta kontakter; officiella och indirekta kontakter; eller inofficiella direkta kontakter; alla dessa former av mer eller mindra intrikata påtryckningar är förstås antidemokratiskt.

Ett nedslag i samhällskontraktet

2010-12-12T10:54:00.000+01:00

För oss som fick genomleva "500 % Dennis", de där 94 ödesdigra dagarna hösten 2002, finns all anledning att reflektera över reell makt och inflytande i samhället samt självbestämmanderätten.

Att det är pengar som styr har blivit en så självklar floskel, en truism, att vi kanske glömmer bort eller inte alls känner till de egentliga mekanismerna i samhällsekonomin som gör det möjligt.

Ett land eller en individ som inte vare sig kortsiktigt eller långsiktigt kan vara självförsörjande blir beroende av omvärlden, i synnerhet om man tar i beaktande viljan och önskemål om högsta möjliga levnadsstandard.

Tillgång (utbud) och efterfrågan på varor, tjänster, kapital och arbetskraft är grundläggande mekanismer.

Den svenska blandekonomin synes, grovt sett, bygga på premissen att tillgångarna inom riket är privatiserade (liberaliserade) medan skulderna är förstatligade (nationaliserade/socialiserade).

Detta märks inte minst av att vid varje tillfälle en stor bank hotas att gå omkull så går staten in med skattemedel och täcker upp för bankernas risktaganden, trots att bankerna redan genom sina räntor och bankavgifter fördelat riskerna mellan ägarna och kunderna.

Är detta ett rimligt villkor i samhällskontraktet? Det är en assymmetri som möjliggör en snedfördelning av värdet på det arbete som varje människa utför och medför en kapitalackumulation som gynnar ett fåtal mest för alltid.

Passiva goda människor ger inte alltid goda konsekvenser

2010-12-09T12:42:00.001+01:00

(Till den som åberopar upphovsrätt: meddela mig ert misstycke och jag tar genast bort bilden)

I dessa tider när yttrandefriheten och budbärarna (läs: Wikileaks och Julian Assange) attackeras av vissa s.k. rättsstater kan noteras att representanter för den svenska demokratin inte uttalar stöd för den i Sverige traditonellt relativt starka yttrandefrihetsrätten.

Svenska politiker väljer att inte ta avstånd från repressalierna och mordhoten mot Julian Assange, som alltså är ansvarig utgivare för Wikileaks.

Och de som aktivt utövar respressalier mot Wikileaks, hur kommer det sig att de inte behandlar ansvarig utgivare för Aftonbladet, The New York Times, El País, The Guardian m.fl. på samma sätt?

Detta försök till förnedring och underkuvande av den lilla undersåten är allt annat än smickrande för både den aktive och passive repressorn.

"All it takes for the evil to triumph is that good men do nothing."

Maktmissbruk - är det någonsin befogat?

2010-12-05T11:07:00.001+01:00

Finns det tillfällen då politiskt maktmissbruk är befogat?

Om maktmissbruk skulle vara ett nödvändigt villkor för allmänhetens bästa eller för den största möjliga lycka för det största möjliga antalet personer, är då maktmissbruket berättigat?

Om maktmissbruket skulle kunna leda till sådana positiva effekter eller resultat, vore det då ett skäl för politikern att begå ytterligare ett maktmissbruk genom att kvalificerat sekretessbelägga sitt maktmissbruk och kriminalisera den som avslöjar honom eller henne?

Intuitivt skulle jag säga att frågorna är felställda och att maktmissbruk per se alltid är obefogade.

Men, om en stat har en konstitution som inte möjliggör största möjliga lycka för det största möjliga flertalet, vore det då inte rationellt att åsidosätta konstitutionen i en akut situation?

Jo, åtminstone om man är en pragmatisk utilitarist.

Men om man är demokrat, hur gör man då? Ska man kriminalisera eller till och med terroriststämpla personer som avslöjar maktmissbruk?

Wikileaks avslöjar något om människans inneboende egenskaper

2010-12-05T10:40:00.002+01:00

Det öppna internet med interaktivitet, meddelarfrihet och budbärarimmunitet samt nätneutralitet visar sig snart bara ha varit en tillfälligt realiserad utopi.

I takt med att politiska makthavare avslöjas som egoistiska, cyniska, korrumperade och kortsiktiga samt rent av farliga, tar politiker och höga tjänstemän i traditionellt demokratiska stater steget längre och avslöjar sig själva som anti-demokrater och pro autokrater eller på sin höjd kleptokrater och plutokrater.

På grund av bl.a. Wikileaks "whistleblowing"-verksamhet, som alltså syftar till global öppen demokrati med yttrandefrihet, vill nu ledande politiker begränsa Internet för att skydda sin egenmakt.

Det är kanske inte så konstigt, om det är så att människan drivs av viljan till makt. En person som känner sin makt hotad kommer försöka att avvärja hotet med till buds stående medel. Det är ett slags nödvärnsreflex. Det går att förstå dessa inneboende egenskaper hos subjektet.

Men i samspel med medmänniskorna måste man tillerkänna andra sin rätt till egenmakt, om man är demokratiskt sinnad vill säga. Detta är nödvändigt att förstå.

Den offentliga makten bör inte få utplåna all privat makt som den enskilde behöver, för att inte förslavas, passiviseras och tillintetgöras som individ.

Jag tror att det öppna Internet med viss anonymitet är en nödvändig förutsättning för en direkt och reell demokrati. Därför är det viktigt att vara vaken på och rösta mot alla klåfingriga lagförslag från politiker som syftar till att begränsa yttrandefrihet och meddelarfrihet på Internet.

Den fria åsiktsbildningen under attack

2010-12-04T10:23:00.002+01:00

Den svenska demokratin vilar, enligt grundlagen, på den fria åsiktsbildningen. Den fria åsiktsbildningen förutsätter åsiktsfrihet, yttrandefrihet, meddelarfrihet och informationsfrihet.

Det suveräna demokratiska subjektet kan vid demokratiska val inte göra rationella val utan tillgång till korrekt information om tillvaron.

Tillgången till korrekt och relevant information vilar på ytterligare ett par fundamentala villkor: offentlighetsprincipen (öppenhet och genomskinlighet) inom den offentliga förvaltningen å ena sidan och rätten till respekt för privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens å den andra.

Dessa principer utgör huvudregler i den svenska konstitutionen. Det finns undantag, sekretesslagstiftningen. Men det kan rimligtvis inte vara tanken att sekretessens syfte är att skydda vissa politiska partier eller partifunktionärer per se när de riskerar att förlora sina förtroenden.

Partiväsendet kollektiv och en partifunktinärs person är inte identiskt med den svenska demokratiska rättsstaten. Rättsstaten tillhör medborgarna.

De personer som nu protesterar mot Wikileaks informationsspridning eller till och med uppmanar statsmakter till mord på Wikileaks frontman Julian Assange delar uppenbarligen inte de huvudsakliga värderingar som genomsyrar den svenska demokratiska konstitutionen.

De personer som protesterar kan emellertid förstås lättare om de tillhör den ekonomiska/politiska elit som gynnas av det tidigare informationsövertaget och som nu - på grund av Wikileaks informationsspridning - är rädda för att mista sina etablerade maktpositioner vid kommande demokratiska val.

De etablerade "måste" nu i konkurrens om makten attackera den fria åsiktsbildningen och konstitutionen medelst skjutande av budbäraren (Wikileaks) och åberopande av undantagsreglerna och tolka dem så extensivt så möjligt.

Men i en sann demokrati får de huvudregler som demokratin vilar på, enligt min mening, inte tolkas restriktivt.

Förtroende och informationsfrihet är nödvändiga villkor för demokratin.

Alla försök att göra undantagen till huvudregler och huvudreglerna till undantag är att attackera den fria åsiktsbildningen och försök till revolution, brott mot konstitutionen och brott mot demokratins självaste väsen.

Den som aktivt försöker inskränka informationsfriheten borde också förlora förtroendet att representera det demokratiska subjektet.

Federer vann Masters Cup 2010!

2010-11-28T22:23:00.002+01:00

Så evinnerligt härligt att se hittills världens bästa tennisspelare genom tiderna Roger Federer slå sin främsta rival Rafael Nadal med 6-3, 3-6 och 6-1 i ATP World Tour Finals (masters cup)!

Detta blev Federers femte Masters Cup-titel hittills i karriären, och 66:e titeln totalt.

I år har Federer slagit Pete Sampras rekord i flera avseenden: 16 mot 14 grand slamtitlar och 66 mot 64 karriärstitlar. De ligger således lika på fem masters cup titlar medan Sampras var 286 veckor världsetta totalt mot Federers hittills 285 veckor.

Two to go!

Fragmentariskt nedslag i Svea hovrätts TPB-dom

2010-11-27T20:38:00.003+01:00

Svea hovrätt har gett uttryck för sin och fastställt tingsrättens rättsuppfattning, förmedelst åberopande av 2 kap. 19 § regeringsformen, att TPB-användarnas agerande har inneburit ett angrepp på grundläggande värden i vår rättskultur.

"Vid en avvägning mellan det socialt adekvata intresset av att tillhandahålla en tjänst för fildelning av legalt utlagt material och den helt uppenbara risken för att verksamheten i massiv omfattning skulle leda till intrång i upphovsmännens grundlagsskyddade rättigheter, finner hovrätten att ansvarsfrihet på grund av oskrivna undantagsregler om social adekvans och bristande gärningsculpa inte kan komma i fråga." (Svea hovrätts dom, den 26 november 2010, i mål nr B 4041-09, s. 25)

Det är en tämligen välskriven dom som hovrätten har levererat. De utmätta fängelsestraffen för de tre åtalade (totalt 22 månader) och skadestånden (totalt 46 miljoner kr) kräver emellertid en kritisk diskussion. De tre dömdas framtid torde vara ödelagd. Det samma kan nog inte sägas om nöjesindustrin.

Det ska bli riktigt spännande att se om Högsta domstolen kommer att dela underrätternas uppfattning om brott och straff samt proportionalitet däremellan.

Dags för Barclays world tour semifinal (Masters cup)

2010-11-27T14:02:00.010+01:00

A. Rafael Nadal (Spanien) v. Andy Murray (Storbritannien)

(8-4 i inbördes möten till Nadals fördel hittills)

B. Roger Federer (Schweiz) v. Novak Djokovic (Serbien)

(12-6 i inbördesmöten till Federers fördel hittills.)

(Ett tennisnördigt fotomontage känns nödvändigt dagen till ära.)

Statistiken till trots brukar dagsformen vara absolut avgörande när dessa tennisens alta estrellas möts. Men historiken talar onekligen till Nadal respektive Federers fördel.

Nadal vann sin grupp med 3-0, i matcher och 6-1 i set samt 42-30.

Federer vann sin grupp med 3-0 i matcher och 6-0 i set samt 37-20 i game.

Nadal slog i gruppspelet först Andy Roddick med 2-1 (3-6; 7-6; 6-4), sedan Djokovic med 2-0 (7-5; 6-2) och därefter Berdych med 2-0 (7-6; 6-1).

Federer slog i gruppspelet först Ferrer med 2-0 (6-1; 6-4), sedan Murray med 2-0 (6-4; 6-2) och därefter Söderling med 2-0 (7-6; 6-3).

Nadal har haft det lite hårdare än Federer i gruppspelet eftersom han behövt spela 72 game medan Federer endast har behövt spela 57 game för att effektivt vinna sin grupp.

Jag håller både Nadal och Federer som favoriter i sina respektive semifinaler och Federer som liten favorit i en final dem emellan!

Edit: Nadal vann mot Murray med rafflande 7-6, 3-6, 7-6. (Det måste kännas för jävligt att vara britt dessa dagar.)

Edit 2: Federer vann mot Djokovic med snabba 6-1, 6-4. (Det måste kännas ganska bra att vara schweizare nu för tiden.)

Roger Federer v. Rafael Nadal inför Masters Cup 2010

2010-11-21T11:34:00.018+01:00

A. ROGER FEDERER v. RAFAEL NADAL

v. Rafael Nadal: 7-14 (33 %) v. Roger Federer: 14-7 (67 %)

v. Novak Djokovic: 12-6 (67 %) v. Novak Djokovic: 15-7 (68 %)

v. Robin Söderling: 14-1 (93 %) v. Robin Söderling: 5-2 (71 %)

v. Andy Murray: 5-8 (38 %) v. Andy Murray: 8-4 (67 %)

v. Tomas Berdych: 9-3 (75 %) v. Tomas Berdych: 8-3 (73 %)

v. David Ferrer: 10-0 (100 %) v. David Ferrer: 11-3 (79 %)

v. Andy Roddick: 20-2 (91 %) v. Andy Roddick: 5-3 (63 %)

(procentandelen inom parentes är ratio för antalet vinster)

B. Federers resp. Nadals totala inbördes mot 2010 års top-10 per idag:

77-34 (69 %); 66-29 (69 %)

C. Federers respektive Nadals karriärstotala inbördes mot hela ATP-touren per idag:

738-174 (81 %); 468-100 (82 %)

D. Federers respektive Nadals årstotala inbördes mot hela ATP-touren per idag:

60-13 (82 %); 67-9 (88 %)

_____________________

Mot bakgrund av ovan: vem av Federer och Nadal (om ingen annan) vinner Masters Cup 2010?

1. Notera att Federer och Nadal i genomsnitt har lika inbördes kvot, 69 % segrar, mot top-10-spelarna.

2. Notera dock att Nadal har pluskvot på samtliga top-10-spelarna av idag medan Federer har minuskvot mot Nadal och Murray.

3. Notera vidare att Federer och Nadal har ungefär lika karriärsstatistik mot hela ATP-touren.

4. Nadal har bättre årsstatistik mot ATP-touren.

5. Samtidigt ska man lägga på minnet att Nadal historiskt sett inte brukar vinna någon turnering på höstsäsongen, vilket Federer gör. Nadal har inte vunnit något sedan US-open i början av september. Han har aldrig vunnit Masters Cup.

6. Federer har vunnit två inomhusturneringar under hösten. Han har tidigare vunnit Masters Cup inte mindre än fyra gånger.

7. Sålunda skulle jag vilja säga att dagsformen avgör vem av Nadal och Federer som vinner årets upplaga av Masters Cup i London, om de skulle mötas i en final. Men en liten fördel för Nadal p.g.a. det psykologiska övertaget som han borde ha mot Federer genom deras inbördes möten.

______

(Man kan följa uppgörelsen via: www.barclaysatpworldtourfinals.com)

Det demokratiska partiets raison d`etre

2010-11-16T21:29:00.004+01:00

Mona Sahlin tog sitt förnuft till fånga och avkunnade sin avgång från partiledarposten i SAP och riksdagsplatsen i söndags. Man hade nästan trott att det skulle finnas fler i partitoppen som hade insett socialdemokraternas problem. Men icke.

Socialdemokraterna är ett vilse parti, ett parti utan kompass i en terräng som det inte behärskar. Denna terräng är med andra ord verkligheten.

Men är socialdemokraternas borttynande ett problem för svenska folket som sådant?

Naturligtvis inte. Det är huvudsakligen ett bekymmer för dem som har något att förlora härpå. Och vilka är det då? - Jo, alla de som gör en professionell karriär genom SAP och har sin utkomst därifrån, alltså först och främst ledningen.

Emellertid vore intressant att företa en exposé över socialdemokraternas partiprogram genom åren, för att se vilka visioner, mål, handlingsplaner och medel som fastslagits och var någonstans partiet tappade verklighetsförankringen. Man skulle kunna göra en kronologisk genomgång och jämföra med verklighetens framgångar och motgångar. Jag överlämnar dock det arbetet åt andra.

Jag nöjer mig med att konstatera att företrädare för socialdemokraterna inte framstår som om de har visioner, inte andra än att hålla sig kvar vid makten till varje pris till den milda grad att de skulle sälja både sina nära och kära samt partiets själ.

Partiföreträdarna avslöjar sig nu själva på ett väldigt tydligt sätt i sin visionslöshet. De säger sig behöva idéer för att återta makten. De säger inte att det finns verkliga problem för folket som behöver sina lösningar, t.ex. bättre välstånd och välfärd för alla, större frihet och godare säkerhet för alla, rättvisare förutsättningar för allas lika möjligheter att kunna självförverkliga sig.

Nej, de desperata sossarna avslöjar sig genom att börja i fel ända, de söker makten utan att kunna rättfärdiga behovet därav.

Det saknas både idealism och realism. Det enda som finns är det eskapistiska och värdenihilistiska maktanspråket.

Om socialdemokraterna vill bli en legitim demokratisk faktor bör den dekonstruera både sin officiella och inofficiella rådande maktstruktur och etablerade maktpositioner. Det räcker inte med att Mona Sahlin avgår, fler personer bör gör det samma för att släppa in de genuina visionärerna.

Politik är strida strömmar av vilja

2010-11-13T12:23:00.003+01:00

Det är intressant att se vad som händer nu, när det tidigare statsbärande svenska arbetarpartiet Socialdemokraterna kollapsar under den egna tyngdkraften av avsaknad av ideologi, visioner och ledarskap.

Socialdemokraterna har kanske överlevt sig självt och det vi nu bevittnar kan ses som en naturlig utveckling.

Genom att ledarskapet signalerat att det ställer sin plats till förfogande, utlöser det en instabilitet, kanske viss anarki och kaos inom de egna leden. De inom "rörelsen" som anser att det var oansvarigt att släppa loss "monstret" har den åsikten sannolikt därför att det handlar om en maktstruktur inom vilka de har maktpositioner som varit för dem personligt gynnsamma, men som nu känner sig hotade.

Man kan inte komma ifrån att politik och personfrågor hör ihop. Det är personer, folk, som egentligen är bärare av idéer, visioner, mål och syften samt som drivs av sina behov, intressen och preferenser. Anarki och kaos torde vara absoluta incitament till idéer och strategier. De som sedan ser en intresseidentitet skapar intressegemenskaper och intressekonflikter.

Politik kan handla om att vilja bevara en viss samhällsordning. Men det kan också handla om att försämra eller förbättra den rådande samhällsordningen, långsamt och långsiktigt, eller snabbt och kortsiktigt, organiskt, radikalt eller progressivt.

Politik kan handla om att inskränka eller utvidga möjligheterna för sig själv att påverka sina livsvillkor.

Viljan till makt är nödvändig. Makt handlar om att kunna påverka, anser jag, sina egna personliga livsvillkor, vilka naturligtvis i stor utsträckning samspelar med andra personers livsvillkor. Maktutövningen måste sålunda ske i en eller flera former av samråd och samförstånd med andra individer, och det på ett hänsynsfullt och lojalt sätt i förhållande till de mellan dem avtalade villkoren.

Vilka personer som ska leda ett parti är förstås därför helt avgörande för ett partis framgångsmöjligheter. Deras viljor är strida strömmar men bör inte strida mer än dem i en bäck.

Alla helgons halloween

2010-10-31T18:10:00.002+01:00

Sista söndagen i oktober månad, då känns det tillbörligt,

att anordna en sakral stämning för att insupa litteratur.

Yttrandefrihet, budbärarimmunitet och integritet

2010-10-04T22:18:00.005+02:00

Ovanstående matrix, vars upphovsrätt kan tillskrivas Rick Falkvinge, tål att reflekteras över för ett samhälle fritt från totalitära tendenser.

Dagen efter andras val

2010-09-20T19:37:00.003+02:00

Inducerat av det parlamentariska läget i Sverige dag som ovan.

Vädjan till regeringen Reinfeldt

2010-09-20T01:33:00.004+02:00

På grundval av det osäkra parlamentariska läget vill jag föreslå att Alliansen erbjuder Miljöpartiet ett par ministerposter inför kommande mandatperiod.

Miljöpartiet är i grunden ett liberalt parti och dessutom ett kreativt sådant. (Tyvärr var Mp så kreativt att det ingick i en rödgrön allians tillsammans med kommunister.)

Med hänsyn till att Mp med 7,2 procent av rösterna blev valets tredje största parti så torde det vara orealistiskt att tro att Mp skulle låta sig bli endast ett passivt stödparti.

Mp har gjort sig förtjänt av att bli ett aktivt stödparti och det även i förhållande till Alliansen.

....

För övrigt är intressant att notera att valresultat under valnatten indikerar att tre partier, M, Mp och Sd har ökat sina mandat sedan föregående val medan Kd, Fp, C, S och V har minskat sina mandat.

Sannolikt har M fått röster främst från övriga Allianspartier medan Mp har fått röster från både C och S.

PP för rättssäkerhet och den enskildes frihet och värdighet

2010-09-12T23:36:00.002+02:00

Tvivlets tyranni

2010-09-11T15:13:00.006+02:00

För första gången vad jag kan minnas har jag brukat förutsättningarna för förtidsröstning i en riktning för att stärka den demokratiska rättsstaten.

Vida tvivel och fyra års bedömningar senare står jag kvar med följande rättssemantiska och rättsepistemologiska bekymmer.

Är ett visst eller ett komplex av hjälpfaktum, bevisfaktum eller rättsfaktum

- möjligt - antagligt - sannolikt - troligt - utom rimligt tvivel - säkert, eller

- omöjligt - oantagligt - osannolikt - otroligt - inom rimligt tvivel - osäkert, och

hur bestämmer man detta på ett rättsvetenskapligt tillförlitligt sätt?

Jag tvivlar på att det går att få ett tillfredsställande svar, annat än att det kommer utmynna i ytterligare grunder för skepticism.

Beskattning är institutionaliserad konfiskation

2010-09-04T21:20:00.006+02:00

Man borde inte behöva förmedelst tvång, hot eller våld uppnå solidaritet.

Med ett av de högsta skattetrycken i världen vill nu den rödgröna (s)örjan höja skatten ytterligare i den s-märkta solidaritetens namn.

Men glöm inte att skattesystemet är ett slags institutionaliserad konfiskation; skatten indrivs av staten med hot om tvång eller våld. Vill man spetsa till det något, men utan att för den delen gå utanför sanningens gräns, så handlar beskattning om någon sorts stöld eller rån.

I det avseendet liknar samhällssystemet en maffiastruktur. Staten erbjuder beskydd genom polis och militär m.m. i utbyte mot dina pengar; ett erbjudande du inte kan motstå. Betalar du inte, då kommer polisen och burar in dig!

Något om misstankar och oskuld

2010-08-24T18:33:00.004+02:00

På grundval av anhållandet och icke-anhållandet av wikileaksgrundaren Julian Assange finns skäl att begrunda följande.

1. anledning (vilken som helst) att anta oegentlighet (sådant kan föranleda den enskilde att göra en polisanmälan; se dock upp med falsk eller vårdslös angivelse eller falsk eller vårdslös tillvitelse)

2. skälig anledning att misstänka ngn för brott (görs av åklagare)

3. på sannolika skäl misstänka ngn för brott (görs av åklagare/domstol)

4. tillräckliga skäl att väcka åtal mot ngn för brott (görs av åklagare/domstol; den ena ansöker om stämning, den andra utfärdar stämning)

5. utom rimligt tvivel skyldig till brott (fastställs av domstol)

Tills dess att en lagakraftvunnen dom föreligger ska man, enligt europakonventionens oskuldspresumtionen, betraktas som oskyldig. Att vara misstänkt innebär ju inte att man är skyldig, men som misstänkt befinner man sig i ett rättsligt limbo där man på skönsmässiga grunder kan råka ut för sociala stigma och frihetsberövanden.

Mellan punkterna 2-4 finns skäl att hålla på förundersökningssekretessen, dels på grund av enskildas integritetsintresse, dels på grund av att inte störa förundersökningen så att det går "troll" i den.

RUT-avdragsmotståndets ideologiska haveri

2010-08-10T17:12:00.005+02:00

Inte föga förvånande framkommer till slut att bl.a. Gudrun Schyman utnyttjar möjligheten till RUT-avdrag.

Feminist som hon uppger sig vara har Gudrun Schyman ansett att köp av hushållsnära tjänster är något ont som drabbar kvinnor och som upprätthåller klassamhället. (Här får ni föreställa er vederbörlig Schymansk indignation).

Likväl ser Gudrun Schyman inte något ideologiskt problem med att hon själv köper hushållsnära tjänster för vilka hon gör skatteavdrag. Hon försvarar sig med att hon av säljaren inte kan begära att inte få göra avdraget.

Men det har tydligen inte slagit Schyman att hon har möjlighet att avstå från köp av hushållsnära tjänster! Det är ju inte avdraget som är det ideologiska problemet, såvida hon inte tänker på likställighet i skatterättsliga sammanhang.

Schyman säger att hon vill bekämpa hushållsnära tjänster politiskt.

Eftersom Gudrun Schyman uppenbarligen är i behov av hushållsnära tjänster så har ju jag svårt att tro att hon skulle ha incitament till att politiskt bekämpa hushållsnära tjänster som fenomen.

Gudrun Schyman har ju snarare privatekonomiska incitament till att upprätthålla det klassamhälle av kvinnofällor som hon säger sig vara så mycket emot.

Detta kan knappast vara annat än ett klassiskt schymanskt ideologiskt haveri.

Ej diskriminering eftersom det står i lag?

2010-07-25T19:50:00.006+02:00

I dagens nätupplaga av DN kan man läsa om ändrade antagningsregler till högskola/universitet som medför åldersdiskriminering.

Det handlar närmare bestämt om ändrade regler om meritvärdering och som får till effekt att dessa missgynnar de sökande som är äldre än 26 år.

Dagens nyheter återger att Diskrimineringsombudsmannen (DO) inte anser att det skulle vara fråga om åldersdiskriminering då den har stöd i högskoleförordningen.

Men naturligtvis är det så att åldersdiskriminering kan uppstå på både formella och reella grunder.

Formell eller direkt diskriminering är en olikbehandling som har stöd i grundlag, lag, förordning eller annan författning eller bestämmelse.

Reell eller indirekt diskriminering kan vara olikbehandling i praktiken eller vid tillämpning kriterier som inte framgår av författning.

Att de ändrade reglerna om meritvärdering skulle kunna handla om åldersdiskriminering råder inget tvivel om och det alldeles oavsett att de är fastslagna i högskoleförordningen. (Apartheid hade ju stöd i lag, men ansågs till slut strida mot de naturliga mänskliga rättigheterna och icke-diskrimineringsprincipen.)

Men den stora frågan är om det nu inte desto mindre är en form av legitim åldersdiskriminering d.v.s. en sådan åldersdiskriminering som ändå kan accepteras då det handlar om rättvisa mellan generationer.

DO kanske skulle kunna utveckla detta lite närmare. Det vore önskvärt, åtminstone för de människor som lär för livet flera gånger om och andra intresserade.

Åberopandet av "morallagar" i den offentliga debatten är demagogi

2010-07-25T10:55:00.008+02:00

Som liberal reflekterar jag att det i traditionell media och i bloggosfären rasar indignation över kriminaliseringen av sexköp och barnpornografi utan konkreta brottsoffer (se närmare bestämt de japanska s.k. mangateckningarna).

De mycket upprörda kritikerna kallar dessa för skällsordet "morallagar" som utgör ett hot mot det öppna och fria samhället.

Det är förvisso riktigt att statens lagstiftning innebär ett slags begränsning för den enskildes suveränitet. Men lagstiftningen är samtidigt paradoxalt nog ett slags expansion av andra enskilda individers suveränitet - individer som utan statens intervention skulle vara mer utsatta och ha mindre frihet än annars.

Men att sexköpslagen och barnpornografilagen skulle vara mer klandervärda "morallagar" än andra lagar tål att diskuteras.

Till att börja med så skulle jag vilja påstå att hela brottsbalken utgörs av lagar som har moralisk grund. Jag är ganska övertygad om att den som blir bestulen typiskt sett "känner" att stöld är klandervärt; att nära anhöriga - mer än andra - till någon som blivit bragt om livet känner att det är klandervärt med mord och dråp; att den som utan sitt samtycke blir misshandlad känner att misshandel är klandervärt; att en nationalist känner att landsförräderi är klandervärt etc.

När i debatten får man höra att dessa delar av brottsbalken är "morallagar" med nedsättande förtecken?

Det är möjligt att vänsterpartister tycker att viss stöld - av fattig från rik - är en legitim förmögenhetsförflyttning; att en kampsportare anser att det är löjligt att inte kunna samtycka till misshandel för ansvarsfrihetsgrund o.d.

Men när det kommer till sex och sexualisering är brösttonerna väsentligt högre; sex är traditionellt tydligen mycket laddat, och kanske har det delvis att göra med reproduktionen och ansvaret för det som medföljer - det värnlösa men desto mer skyddsvärda barnet; den sexsäljande kvinnan kanske också typiskt sett är värnlös, vad vet jag.

Det är mycket möjligt att Sverige har gjort en rimlig avvägning genom kriminalisering av sexköp och barnpornografi. Det är handlingarna som har kriminaliserats och inte effekten av handlingarna. Det innebär att lagstiftaren vill skydda människors integritet och dra gränserna med god marginal för att förebygga eventuella skador.

Det är också möjligt - med risk för att låta värdenihilistisk - att det går att argumentera för att dessa lagar kan eller bör upphävas eller förändras, men då krävs bättre argument än det demagogiska "morallagar".

Jag ska inte underlåta att framhålla att även jag kan tycka att när staten kriminaliserar tankar och fantasier, även om dessa är vidriga, skamliga och skuldinducerande men som inte utgör vare sig förberedelse eller anstiftan, stämpling eljest medverkan till brott, då har det gått något bortom det rimliga, rättvisa och intellektuellt hederliga.

Men då är det måhända inte fråga om "morallagar" utan ren och skär hysteri och vidskeplighet, såvida vi inte talar om vetenskaplig forskning något som förresten verkar frånvarande i den nya sexköpslagsutredningen.

Avslutningsvis kan poängteras att enligt Europakonventionen om de grundläggande friheterna och de mänskliga rättigheterna så är vi garanterade tankefrihet och samvetsfrihet, men det är en garanti med undantag.

Swiiiiift... rakt in i den totalitära övervakningsstaten!

2010-07-23T18:20:00.013+02:00

Som en i mängden vill jag visa min medvetenhet om vad som håller på att ske framför mina liberaldemokratiska ögon.

Det senaste som "Swiftar" förbi är TFTP-avtalet.

Jag tycker mycket om den svenska konstitutionen - värnandet om den enskildes frihet och allas lika värde - och jag tycker även om den europeiska unionens målsättning om fred, frihet, säkerhet och rättvisa. (Det är ett aber bara att Europadomstolen för de mänskliga fri- och rättigheterna inte är tillräckligt effektiv för att kunna vara lämplig som konstitutionsdomstol.)

Jag vill understryka att jag anser att teleavlyssning och teleövervakning är ypperliga instrument för att kunna lagföra brottslingar och som skall kunna tillämpas då skälig misstanke om brott föreligger i varje konkret enskilt fall.

Men när staten (Sverige) och Överstaten (EU) låter säkerheten bli överordnad alla andra värden, såsom den enskildes frihet och personliga integritet, och för oss mot en alltmer totalitär korporativistisk övervakningsstat, då överväger även jag att rösta på ett nytt parti som tar värden som demokrati, frihet och personlig integritet på större allvar.

Alla lagar, förordningar och direktiv kring datainsamling, övervakning och informationsutbyte - allt från t.ex. datalagringsdirektivet, telekompaketet, FRA-lagen, ACTA, IPRED och nu SWIFT-/TFTP-avtalet - har i någon mån legitima ändamål, men det är dyra instrument och de är framför allt i sin totala mängd oproportionerliga och sannolikt inte nödvändigt integritetskränkande.

EU-kommissionen verkar vara medvetet om att integritetsunderskottet undergräver det demokratiska samhället, varom denna rapport från år 2010 bär vittnesbörd.

Staten och EU har utrustat sig på ett sätt som får en att tro att medborgarna är dess potentiella fiender snarare än dess ändamål de jure et de facto.

En fördel (!) med Swift och det s.k. TFTP-avtalet, som handlar om informationsutbyte i form av bankdata, är visserligen att det finns möjlighet att - om än inte korrigera historiska orättvisor på grundval av orättmätiga förvärv (se R Nozicks "Anarki, stat och utopi") - så i vart fall förhindra manschettebrottslingarna från att fortsätta sina raffinerade borgenärs-, förmögenhets- och trolöshetsbrott.

Men något får mig att tro att det inte är manschettebrottslingarna som Alliansen med Moderaterna i spetsen är ute efter - inte annat än som röstboskap i vart fall.

Vår EU-kommissionär Cecilia Malmström har inte desto mindre haft finkänsligheten att "kämpa" för att vi, medborgarna, ska ha rätt att kunna få reda på vad som registreras om oss. Men om hon tror att detta är en form av integritetsskydd så har hon förbisett att datainsamlingen, övervakningen och informationsutbytet, som alltså utgör integritetskränkningar, redan har inträffat och fortsätter att inträffa.

Se förövrigt EU:s sammanställning av dess informationshanteringsinstrument.

Jag för min del är ganska övertygad om att alla dessa informationshanteringsinstrument kan komma att missbrukas av den "goda" staten.

Vi människor, politiker och tjänstemän är konkurrerande varelser; och kan vi, politiker och tjänstemän hitta konkurrensfördelar utan att någon upptäcker det så är många även politiker och tjänstemän beredda att utnyttja t.ex. informationsövertag, genom att kanske sälja information eller få andra otillbörliga förmåner, såsom befordran, förlängt förtroende som generaldirektör, statssekreterare e.d.

Hur mycket är då den enskildes rätt till en privat sfär värd? Hur mycket är då den enskildes meddelarfrihet och yttrandefrihet värd? Hur mycket är klientens rätt till förtrolighet med advokaten värd? et cetera...

Vår personliga integritet är egentligen inte bara hotad, den är redan utsatt för pågående kafkaeanska och orwelleanska angrepp, den är under attack av den "goda" staten och dess goda tjänstemän.

Ska man verkligen behöva rösta på Piratpartiet denna gång? Om ändå partiet kunde byta namn, då vore det inte lika svårt att begå brott mot den numera icke-liberala traditionen.

Ur tystnadens avgrund stiger en icke-existens

2010-07-03T14:21:00.002+02:00

... av en rimlig balans mellan kollektivistiska säkerhetsintressen och personliga integritet. "This was my living room!" Nu när det inte finns längre kan ni få se det. :-)

Mmm... Mäktig tussilago!

2010-05-13T09:08:00.003+02:00

Och kaffe i någon form samtidigt...mmm!

Oskyldighetspresumtionen och rättsstaten i en Ask

2010-03-21T18:13:00.012+01:00

Vid det här laget har det knappast undgått någon att den svenska justitieministern Beatrice Ask (M) vill återinföra skamstraff i Sverige.

Beatrice Ask vill närmare bestämt att polisen ska delge misstanke om sexköpsbrott genom särskilt färgade kuvert som ska gå till den misstänktes folkbokföringsadress, så att åtminstone inte den närmaste familjen ska undgå att veta att sambon, maken eller fadern är misstänkt för sexköpsbrott.

Och det mest häpnadsväckande med dessa Beatrice Asks idéer är inte skamstraffet som sådant utan det är att det alltså ska drabba en misstänkt, som alltså kan vara oskyldig då denne inte är dömd av domstol ännu.

Den liberala demokratiska rättsstaten bygger bl.a. på den mänskliga fri- och rättigheten att alla medborgare ska betraktas som oskyldiga fram tills dess att en lagakraftvunnen dom visar motsatsen.

Men justitieminister Beatrice Ask (M) står alltså i begrepp att rubba på en av dessa mest fundamentala rättsgrundsatser.

Skamstraffet avskaffades för övrigt i Sverige år 1865. Vår justitieminister är sålunda tämligen reaktionär.

Samtidigt är hon paradoxalt obehagligt modern i det att hon stöder "storebrorsapparaten" i övrigt såsom genom FRA-lagen, telekompaketet, datalagringsdirektivet, IPRED, ACTA.

Ask m.fl. (M), (S) et al lär inte ha några problem med att kränka personers integritet på misstankestadiet, eftersom de redan gör det dessförinnan då de gradvis ersatt den demokratiska rättsstaten med en närmast totalitär övervakningsstat.

Oskyldighetspresumtionen och medborgarna är fångade i en (M)Ask! Men den tredje söndagen i september innevarande år kan bli ett steg mot befrielse.

Mäktig tussilago av Maja Lundgren

2010-03-07T12:10:00.004+01:00

Mäktig tussilago...

Sällan kan en boktitel frammana sådan iver att man vill säga något om den, innan man ens hunnit läsa boken. Maja Lundgren har dock lyckats framkalla den känslan hos mig i och med sin senaste bok.

Boktiteln Mäktig tussilago säger mycket om författarens sublima känsla och begåvning för språket. Den suggestiva titeln är, får man säga, en litterär paradox, en oxymoron med sprängfylld verkshöjd, som avslöjar ett meningsfullt spänningsförhållande man vill närma sig, "ta på", få känna mer av, erövra och befullmäktiga sig...

... men med respekt och behörigt tillstånd.

Dagens syllogism

2010-03-06T14:09:00.004+01:00

Två på hugget logiker samspråkar...

A: Alla kan dra deduktiva slutsatser

B: Nu generaliserar du

A: Där ser du!

En hyllning till Robert Jackson och en viktig påminnelse för internationell fred och säkerhet samt mänskliga rättigheter

2010-03-03T19:04:00.008+01:00

Som ett slags utgångspunkt för en ny världsordning och ny internationell rättsordning inledde chefsåklagaren Robert Jackson – domare i USA:s högsta domstol – sitt anförande vid Nürnbergtribunalen 1946:

”Privilegiet att få inleda historiens första rättegång för brott mot världsfreden lägger ett tungt ansvar på mina axlar. De illdåd som vi söker fördöma har varit så avsiktliga, så ondskefulla och så förödande att civilisationen inte kan tolerera att de ignoreras, för den kan inte överleva om de upprepas.

Det faktum att fyra stora nationer, segeryra och samtidigt djupt förorättade, har hejdat hämndens hand och av fri vilja beslutat sig för att överlämna sina infångade fiender i lagens händer är kanske den viktigaste tribut som makten har gett åt förnuftet …”

Jackson fortsatte:

”Vi får aldrig glömma att de meriter på vilka vi dömer dessa anklagade är de meriter på vilka historien kommer att döma oss i morgon. Att räcka dessa anklagade en förgiftad kalk vore detsamma som att föra den till våra egna läppar.

Vi måste gripa oss an vår uppgift med sådan opartiskhet och intellektuell integritet att eftervärlden inte kan undgå att se att rättegången var ett uttryck för människans strävan efter rättvisa …
De anklagade är hårt ansatta, men de behandlas inte illa … Om dessa män är de första anförarna i en besegrad nation som åtalas i lagens namn så är de också de första som får en chans att be för sina liv i lagens namn …

Vi måste klargöra att vi inte har för avsikt att anklaga hela det tyska folket … Om det tyska folket hade varit berett att acceptera nazisternas program skulle det inte ha behövts några stormtrupper … eller några koncentrationsläger eller något Gestapo …

[Om lagen ska tjäna något syfte] måste den fördöma alla länder som gör sig skyldiga till aggression, inklusive dem som sitter i domarsätet här …

Det är Civilisationen som är den verkliga käranden i detta mål.

Den är fortfarande ett ofullkomligt och kämpande ting i alla våra länder. Den hävdar inte att USA eller något annat land är utan skuld … Men den riktar sitt anklagande finger mot den fruktansvärda kedja av aggression och brott som jag har redogjort för, den pekar på köttets leda, förbrukade resurser och ödeläggelsen av allt det som var vackert och nyttigt i världen …

Civilisationen frågar om lagen är så slö och trög att den är helt oförmögen att behandla brott av denna storleksordning, begångna av förbrytare av denna magnitud. Den förväntar sig inte att ni som sitter i denna domstol ska göra kriget omöjligt. Men den förväntar sig att er rättsliga prövning ska ställa folkrätten, dess regler, dess förbud och framför allt dess sanktioner på fredens sida, så att män och kvinnor med god vilja, i alla länder, får lov att leva, utan att behöva be någon annan om lov, under lagen”.

(Källa: Svenska dagbladet, 2003-08-23; www.svd.se/opinion/brannpunkt/usa-krossar-forebilden_105229.svd)

Se och hör även delar av Robert Jacksons tal via Robert H Jackson Center: http://www.youtube.com/user/RobertHJacksonCenter#p/u/5/L50OZSeDXeA

Det som hände i kraft av Nürnbergrättegångarna och som en följd av andra världskriget utgjorde ett slags kritik av den formalistiska rättspositivismen och en renässans för naturrätten. Chefsåklagaren Robert Jackson satte tonen för en ny rättsordning där skyddet för enskilda individer skulle komma att bli starkare, inte minst genom FN:s universella deklaration om de mänskliga rättigheterna och Europakonventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

För Europakonventionen är det nu en prövningens tid med hänvisning till de allt mer auktoritära övervakningstendenserna bland vissa av våra folkvalda parlamentariker.

Rättvisereflektioner

2010-02-21T14:09:00.003+01:00

Människor känner sig emellanåt materialistiskt respektive immaterialistiskt förfördelade och fördelade.

- Fast och lös egendom är orättvist fördelat: alla anser att andra har tillräckligt, men själva knappt ens det nödvändiga

- Sunt förnuft och empati är rättvist fördelat: alla anser sig ha begåvats med dessa egenskaper

"Snö"

2010-01-03T11:46:00.009+01:00

""Men ingen tror på allt han läser i en roman...", sa jag."
""Jo då, det gör man visst", utropade han. "Om så bara för att få betrakta sig själva som kloka och överlägsna och humanistiska, behöver läsarna få tänka på oss som rara och lustiga, och få intala sig att de sympatiserar med oss såna vi är och till och med älskar oss."" (Orhan Pamuk, Snö, Norstedts, Stockholm 2005, tredje upplagan, s. 527)

Som aktiva berättare eller passiva betraktare har man, som den "tredje personen" ovan antyder, ett avgörande ansvar för sina tolkningar av subjekten och objekten, deras attribut, egenskaper och relationer; ett bestämt ansvar för sina problemformuleringar och tolkningar av fenomen och händelser - fragmentariska händelser, serie av händelser, parallella händelseförlopp och sammanvävda handlingar.

Tolkningar av omvärlden är inte bara uttryck för en förmåga utan också ett slags maktanspråk.

Men kan man någonsin vara tillräckligt nyanserad (sanningsenlig), empatisk och balanserad (rättvis) därvidlag?

Är man någonsin självtillräcklig för det ansvar som åvilar en? Nej, och därför krävs det också trovärdiga kritiker, men då helst med tillförlitliga insikter. Detta är förstås en utmaning i sig!

Uppdaterad: 2010-03-03

Gott nytt år och gott nytt decennium!

2009-12-31T14:39:00.004+01:00

Veckorna, månaderna och åren rinner iväg snabbt nu, och så även decennierna känns det som.

Inte minst upplevs bloggosfärens alla dimensioner som en tidsuppslukare. Men den frihet, de förkortade avstånden och samtidigt utvidganden av den demokratiska hemissfären, som internet innefattar, är fantastisk!

Gott nytt år och gott nytt decennium till alla!

Socialtjänsten - "Damn if you do, damn if you don´t!"

2009-12-23T12:14:00.004+01:00

Socialtjänsten är för en del en "förbannelse", för andra en "välsignelse", (för ytterligare några - de likgiltiga - ingenting).

För kommunen, som huvudman, är socialtjänsten ett nödvändigt tvång. Staten tvingar kommunerna att tillhandahålla socialtjänsten.

Varför?

- Jo, av den enkla anledningen att det finns individer och familjer i samhället som av olika biologiska, sociala, ekonomiska eller juridiska orsaker inte kan eller vill ta ett sunt ansvar för sig själva.

Dessa faktorer innefattar en mängd intressekonflikter och socialtjänsten sitter ofta i ett "getingbo".

Vid myndighetsutövning mot enskild d.v.s. när socialtjänsten fattar beslut i ett enskilt fall, såsom t.ex. familjehemsplacering av barn, då finns det nästan alltid närstående, inte minst biologiska föräldrar eller far- eller morföräldrar, om dessa är vid liv och medvetande, som inte applåderar gillande - måhända över bristande självinsikt eller att socialtjänsten faktiskt gjort en felbedömning i något avseende.

Felbedömningar från myndigheten är kanske moraliskt än mer illavarslande än missbrukande och kriminella föräldrar, varför det är av yttersta vikt att myndigheten står under något slags insyn från allmänheten, tillsyn och kontroll, t.ex. genom JO och JK samt Socialstyrelsen, och media i någon utsträckning.

Men det finns ett begynnande fenomen i bloggosfären, där föräldrar som känt sig förfördelade tar tillfället i akt och engagerar och mobiliserar bloggare till ett cyberpöbelvälde som dömer ut socialtjänsten. Det kan också vara så att initiativbenägna "tredje män" (som för övrigt många gånger är kvinnor) söker upp problemfall och driver opinion i ärenden, ibland kanske mot bättre vetande.

I vart blir dylikt pöbelvälde något ytterst svårt för socialtjänsten att hantera medialt, eftersom den är belagd med tystnadsplikt. Opinionsläget är sålunda alltid till nackdel för socialtjänsten och dess skyddsintressen: barn m.fl.

Att ansvara för socialtjänsten kan därför vara ett mycket otacksamt arbete.

Jag tror själv att socialtjänsten är ett nödvändigt ont p.g.a. människors fel och brister. Även socialtjänstarbetare är människor, som också kan ha fel och brister. Men här gäller förstås att arbetsgivaren är noggrann vid rekrytering ("adverse selection") och under anställningen ("moral hazard").

Det finns visserligen incitamentsstrukturer för att inte begå fel vid myndighetsutövningen. Jag tänker på risken för beslutsfattarnas straffansvar för tjänstefel; jag tänker på risken för revisionsansvar d.v.s. skadeståndsansvar för socialnämndens politiker p.g.a. slöseri med skattemedel; jag tänker på det politiska ansvaret för kommunpolitikerna d.v.s. risken att av allmänheten inte få förnyat politiskt förtroende vid de allmänna valen.

Dessa ofullmkomliga incitamentsstrukturer, som inte utgör några absoluta garantier mot maktmissbruk, korruption och tjänstefel, kanske kräver ett större samhällsengagemang. Men jag tvivlar på ett digitalt pöbelvälde inom bloggosfären som åt socialtjänsten gapar: "damn if you do, damn if you don´t"!

Principiella diskussioner om rättssäkerhet, metod- och bevisproblem, tolknings- och tillämpningsproblem bör dock uppmuntras.

Muren mellan öst och väst och i våra hjärtan - idag är vi alla berlinare!

2009-11-09T18:19:00.008+01:00

Idag är det 20-årsjubileum för berlinarnas återförening. Och det bör de få glädjas över!

För 20 år sedan revs muren mellan den västra och östra hemisfären, mellan Väst- och Östeuropa, mellan Väst- och Östtyskland och mellan Väst- och Östberlin, åtminstone ur ett europeiskt perspektiv.

Berlinmuren var delvis en fysisk manifestation av den "folkrättsliga" delningen av Tyskland (segrarmakternas Jaltakonferens 1945) - landet och dess huvudstad delades in i fyra ockupationszoner - vid andra världskrigets upphörande varvid det drogs en "järnridå" mellan Väst- och Östeuropa.

Rivningen av Berlinmuren 1989 var inte bara en politisk symbolhandling utan också ett uttryck för stormakten Sovjetunionens kollaps under sin egen tyngdkraft. Rivningen innebar ett "slut" på det s.k. kalla kriget mellan väst- och östmakterna, mellan Nato och Warzawa-pakten.

Men innebar berlinmurens fall början på en ny världsfred eller en ny världsordning?

Utan empirisk faktakontroll kan anas att krigen har ökat till sin omfattning i världen och då inte bara mellan länder eller nationer, mellan två ideologier, mellan två ekonomiska system, utan också mellan ideologier och religion och mellan stater och enskilda individer ("kriget mot terrorismen").

Maktrealistiskt är det på ett större plan "business as usual", om än med ett allt tyngre EU, ett allt kraftfullare Ryssland och ett allt mäktigare Kina, som alla utmanar USA:s hegemoni.

Hoppet för framtiden förefaller finnas i FN.

Idag glädjs vi inte desto mindre med berlinarnas återförening, murarna i våra hjärtan till trots!

Gynnings uthängning ej yttrandefrihetsbrott enligt JK

2009-10-06T23:50:00.004+02:00

Idag har Justitiekanslern via media meddelat att han inte väcker åtal mot vare sig Stureplan.se:s ansvarige utgivare eller en av dess bloggare Caroline Gynning; och detta efter att Gynning publicerat personuppgifter på sina anonyma kritiker.

Jag har på JK:s hemsida försökt leta upp beslutet men inte funnit det, varför jag lite otillfredsställande får nöja mig med att citera och kommentera det som skrivs i media.

"Eftersom anmälan avser yttranden på bloggen, inte kommentarerna, ankommer det med hänsyn till det anförda på Justitiekanslern att pröva huruvida ett yttrandefrihetsbrott har begåtts. Vad som har förekommit i de anmälda inläggen innefattar inte yttrandefrihetsbrottet uppvigling eller något annat yttrandefrihetsbrott. Någon förundersökning ska därför inte inledas." (Källa: hd.se/it/2009/10/05/ingen-foerundersoekning-efter/)

Dagens Media skriver:

"Eftersom Stureplan.se har utgivningsbevis skickades anmälan till Justitiekanslern, JK. JK bedömer att det innehåll i bloggarna som skrivs av skribenterna omfattas av utgivningsbeviset." (Källa:www.dagensmedia.se/nyheter/dig/article74659.ece)

Gynning är sålunda inte ansvarig för uthängningarna, eftersom hon skriver för en skrift, Stureplan.se, som har utgivningsbevis. Hemsidans ansvarige utgivare anses i sin tur inte ha begått något yttrandefrihetsbrott och inte heller brott mot PuL; det senare som en konsekvens av det journalistiska ändamålet och utgivningsbeviset.

As life goes by

2009-10-03T11:49:00.000+02:00

Banker betalar bonus trots förlust

2009-09-29T07:21:00.005+02:00

Man slår upp ögonen på morgonkvisten och bemöts av en DN-artikel om att bankerna utbetalar bonusar till sina medarbetare, trots att banker gör kreditförluster.

Jag hade inte tyckt att detta vore lika illavarslande ologiskt om bankstyrelserna inte samtidigt hade hemställt om ekonomiskt stöd hos både sina ägare och staten.

Men enligt DN är detta just vad bankerna gör. Bankerna betalar ut bonusar, begär tillskott från sina ägare och ber staten om bistånd för att täcka sina förluster!

Är man som medborgare och bankkund småaktig, om man skulle tycka att denna bankernas handel och vandel är illavarslande irrationellt samhällsekonomiskt sett?

Som ägare i banken skulle jag inte bevilja styrelsen ansvarsfrihet.

102,5 i blyerts - Minne av far

2009-09-25T21:08:00.002+02:00

(Upphovsrätt till minne av far - Jo, det är far som skrivit och snickrat;

- på tal om upphov och urkund.)

Intryck

2009-09-18T22:03:00.001+02:00

(Upphovrätten hävdas; sure, yeah right! =)))

Digitala urkunder, urkundsförfalskning och signaturkapande cyberstalkers

2009-09-15T21:02:00.011+02:00

Jag har inte satt mig in i det ordentligt men den rådande uppfattningen tycks vara att datalagrad information kan betraktas som en urkund. Jmf. Svea hovrätts dom, 2002-05-31, mål nr B5358-01.

Regeringen tillsatte därefter, 2005, en utredning, den s.k. IT-förfalskningsutredningen, som fick i uppdrag att återkomma med förslag på straffrättsligt skydd för digitala dokument.

Någon ändring i brottsbalkens kapitel 14 och 15 har dock ej genomförts ännu kan jag konstatera.

Men högsta domstolen har så sent som i dom, 2009-03-24, i mål nr B 4608-07, tydligen ansett att uppgifter i digital form, som införts till en magnetremsa på ett kort utan sedvanlig text har varit att betrakta som en urkund.

Man kanske borde uppmana signaturkaparna et al i bloggosfären till viss försiktighet.

Information på bloggarna är ju datalagrad och bloggarna skulle kunna, om originalitetskravet är uppfyllt, anses som en digital urkund.

Detta är rimligt om man samtidigt betänker att man riskerar straffrättsligt ansvar för vad som skrivs på bloggen, då det handlar om förtal, förolämpning, falsk tillvitelse, falsk angivelse o.d.

*Inlägget redigerat 2009-09-20 av undertecknad.

Signaturkapning och att upptäcka sådan

2009-09-12T23:33:00.007+02:00

Ett moraliskt haveri inträffar i bloggosfären - s.k. signaturkapning.

Och fråga är om det inte också handlar om ett slags rättshaveri (i ordets orätta bemärkelse) eller med andra ord digital signatur-/urkundsförfalskning.

Det finns människor som för att förstöra diskussioner i bloggosfären kapar signaturer. Utan att gå in på hur det går till så går jag direkt över till hur man kan upptäcka eller motverka det.

Det går nämligen att se skillnad på en äkta signatur genom att om behörig person är inloggad det till vänster om signaturen finns en orange Blogger-ikon.

Den icke inloggade eller oäkta signaturen har till vänster om sig en grå "gubbe".

Men den som har en äkta signatur och inte vill bli kapad bör således för säkerhets skull alltid se till att vara inloggad när den bloggkommenterar, så att inte bli förväxlad med "urkundsförfalskaren".

Intryck

2009-09-12T10:49:00.003+02:00

(Den som gör intrång i min upphöjda upphovsrätt ska jag stämma i bäcken!)

Den "firade" bevisvärderingens princip i brottmål omfattar cirkelbevis

2009-08-13T19:32:00.008+02:00

Juristen har idag uppmärksammat bloggosfären på en hovrättsdom som "klarlägger" rättsläget för tillämpning av den s.k. fria bevisvärderingens princip - den innebär att inte några formella krav i lag uppställs på vad bevisningen måste utgöras av.

Hovrätten för Västra Sverige har, den 29 juli 2009, i kraft av mål nr B 2891-09 oförblommerat uttalat:

"Brist på stödbevisning utgör inte ett absolut hinder mot bifall till ett åtal."

Hm... låt se... Detta innebär alltså att det är tillräckligt med en trovärdig målsägande med tillförlitliga uppgifter. Men om stödbevisning saknas, hur ska då en domstol kunna kontrollera trovärdigheten hos målsäganden och tillförlitligheten hos denn*s uppgifter?

Jo, i brist på stödbevisning måste ju rimligtvis trovärdigheten mätas mot tillförlitligheten medan tillförlitligheten mätas mot trovärdigheten.

Detta innebär något alldeles fantastiskt, nämligen att man godtar cirkelbevis för att styrka skuld utom rimligt tvivel!

Huruvida detta hedrar en modern demokratisk rättsstat överlåtes på läsaren att bedöma.

Vill man smäda lite kan man inte desto mindre översätta den fria bevisvärderingens princip till den fria gissningslekens dito.

Intryck

2009-08-08T11:45:00.002+02:00

Intryck från vildmarken

(Inte några rättigheter förbehållna 2009)

Slut på förtroendet för Gotlands landshövding

2009-08-05T01:05:00.008+02:00

Marianne Samuelssons (mp) karriär som landshövding tog ett abrupt slut redan tisdagen 4/8, nästan hastigare än att hon hann klämma ur sig att allt var en "set up".

Regeringen med kommunministern Mats Odell i spetsen avbröt Samuelssons semester och förklarade att förtroendet för henne var förbrukat (om än något mer inlindat, men inte alls mycket mer).

Detta ska alltså förstås i relief mot att Marianne Samuelsson på osakliga grunder gjorde undantag från upprätthållandet av strandskyddet till förmån för en enskild fysisk persons privata fastighet därför att denne är en mycket framgångsrik företagare.

Likväl får Marianne Samuelsson nu efter semestern träda i tjänst inom regeringskansliet i stället.

Några bevingade ord från "Samuelssonsskandalen":

1. "Jag är lockad i en fälla av en illojal medarbetare med en egen politisk agenda." (Min kommentar: skönt att vi har tjänstemän som är lojala mot grundlagen och dess legalitetsprincip: all offentlig makt skall utövas under lagarna.)

2. "Jag besjälas av allas lika rätt inför lagen." (Hm... Den offentliga makten skall utövas med respekt för allas lika värde/... beakta allas likhet inför lagen. Känn på tyngden av dessa ord. Det är ju inte grundlagen hon i första hand har åberopat sig, i synnerhet inte när det formella beslutet om åsidosättandet av grundlagen och miljöbalken togs.)

3. "Jag ångrar jättemycket att jag totalt har missuppfattats." (Min kommentar: Hur kan man ångra andras handlingar?!)

Källor:

www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3307005.svd

www.dn.se/nyheter/sverige/marianne-samuelsson-avgar-1.924524

www.aftonbladet.se/nyheter/article5602962.ab

www.expressen.se/Nyheter/1.1661271/marianne-samuelsson-jag-har-missuppfattats

Kameraövervakning i hemmet - Storbritannien leder vägen

2009-08-03T13:37:00.003+02:00

Med Datalagringsdirektivet, FRA-lagen och IPRED m.m. trodde man att den personliga integriteten inte kunde avlivas mycket mer.

Men det går att ta några steg till, nämligen genom kameraövervakning i privata hem. Dylika argument har använts som ironi och sarkasm mot just FRA m.m.

Nu har emellertid Storbritannien, som förmodligen är världsledande i övervakning av sina medborgare, tagit några steg mot faktisk kameraövervakning av privatpersoners hem genom s.k. "sin-bins".

www.express.co.uk/posts/view/115736/Sin-bins-for-worst-families

Den brittiska regeringen har anslagit 400 miljoner pund för att kunna övervaka 20 000 problemfamiljer.

Ändamålet är säkert gott, men är medlet verkligen det?

Traditionell syn på ärekränkning tillämplig på bloggosfären

2009-08-02T20:49:00.004+02:00

Ärekränkning genom förolämpning eller förtal kan vara en form av brott mot person.

Den traditionella synen på ärekränkning förutsåg inte vare sig Internet eller bloggosfärens exponentiella potential för ärekränkningar.

Och aldrig tidigare har omsättningen av förolämpningar och förtal varit så potentiellt stor och snabb.

Aldrig tidigare har risken varit så stor för intrång i skyddet för en persons ära, den aktning eller det anseende som en person kanske åtnjuter både i objektiv betydelse (den yttre omvärlden) och i subjektiv mening (i sitt inre universum).

Men den svenska moderna rättsstaten anser emellertid att personangrepp genom förtal och förolämpningar ska endast under speciella villkor kvalificera som kriminaliserade gärningar.

Av Brottsbalken 5 kap. 1 § 1 st. framgår att den som utpekar någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning, dömes för förtal till böter.

I samma lagrums 2 st. föreskrivs att var han skyldig att uttala sig eller var det eljest med hänsyn till omständigheterna försvarligt att lämna uppgift i saken, och visar han att uppgiften var sann eller att han hade skälig grund för den, skall ej dömas till ansvar.

(Den gode feministen noterar nu ivrigt närvaron av pronomenet "han" och frånvaron av "hon"; att kvinnor inte kan göra sig skyldig till förtal, eftersom skvaller är deras livselixir :-) Nåväl, lagrummet är könsneutralt.)

Av Brottsbalken 5 kap. 2 § 1 st. följer att är brott som i 1 § sägs att anse som grovt, skall för grovt förtal dömas till böter eller fängelse i högst två år.

I samma lagrums 2 st. stadgas att vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om uppgiften genom sitt innehåll eller den omfattning i vilken den blivit spridd eller eljest var ägnad att medföra allvarlig skada.

Förtalet är ärekränkningens objektiva dimension, eftersom syftet därmed är att smutskasta någon inför "tredje man" d.v.s. andra, medan förolämpningen är den subjektiva dimensionen då smädliga yttranden eller skymfliga beteenden direkt riktas mot någon genom ord eller handling.

Brottsbalken 5 kap. 3 § stipulerar att den som smädar annan genom kränkande tillmäle eller beskyllning eller genom annat skymfligt beteende mot honom, dömes, om gärningen ej är belagd med straff enligt 1 eller 2 §, för förolämpning till böter.

Är brottet grovt, dömes till böter eller fängelse högst sex månader.

(Även offret synes bara kunna vara "man", ur ett ultrafeministiskt perspektiv. Men den begåvade genusforskaren begriper förstås annat.)

Med förolämpningar skall begripas sådana handlingar som är ägnade att såra annans ärekänsla;

- det kan handla om skällsord och skymfliga hotelser eller beskyllningar,

- skymfliga åtbörder, framställningar i bild, eller

- föraktfull behandling av annan persons kropp, t.ex. att rikta en spottloska åt någon.

Dessa bestämmelser får nog anses vara teknikneutrala, såtillvida att de är tillämpbara på bloggosfärens yttringar.

Men att dra någon exakt förutsebar gräns mellan kvalificerat och okvalificerat förtal respektive förolämpningar, det tror jag endast mycket svårligen låter sig göras. För att inte rättsväsendet ska duka under för alla anmälningar och skattebetalarna för ett ökat skattetryck så får nog medborgarna även i detta de lättkränktas land finna sig i lite smutskastning.

Kom då ihåg att folk inte är dummare - åtminstone inte det stora flertalet - än att man genomskådar smutskastaren som den usling den är, innebärande att denne kan tillgodoräkna sig en ansenlig del negativa sociala sanktioner.

Ps. Texten ovan skrevs och publicerades redan i december 2008, men eftersom ämnet återaktualiseras hela tiden fanns det relevans att omarbeta texten lite och återigen publicera den. Ds.

Fortsatt förtroende för Gotlands landshövding

2009-08-01T10:44:00.005+02:00

Regeringen har via statsrådet Mats Odell medialt läxat upp landshövdingen Marianne Samuelsson för hennes grundlagsbrott - att bevilja bygglov på strandskyddat område till en större företagare på osakliga grunder.

Men att sparka landshövdingen är inte aktuellt då förtroendet för henne gäller tills vidare.

"Tillsvidare" kan emellertid innebära efter semestern då det blir mer praktiskt möjligt för regeringen att ta ett samtal landshövdingen.

"Bloggmord" och medborgarjournalistik

2009-07-29T21:21:00.006+02:00

Jag måste säga att jag principiellt är mycket för bloggosfären och dess potential för granskande medborgarjournalistik.

Offentlighetsprincipen och den insynsrätt i statliga och kommunala verksamheter som följer därav borde utnyttjas mer för att minska risken för korruption i myndigheterna.

Riksrevisionen har ju tidigare konstaterat att Sverige har ett svagt skydd mot korruption. Närmare bestämt har den uttryckt att det är ett "oroväckande svagt skydd mot korruption i statlig verksamhet. Se dess rapport Skydd mot korruption i statlig verksamhet RiR 2006:8.

Däremot bör man se upp med de avarter av nätaktivistiska medborgargarden som sticker upp lite varstans i bloggosfären och som missbrukar sina demokratiska rättigheter genom att i strid mot förtalsbestämmelser och PuL etc. kränka enskildas personliga integritet och förlusta sig i sina böjelser för "karaktärs- och bloggmord".

Hemlig inspelning avslöjar Marianne Samuelsson (mp)

2009-07-29T11:27:00.008+02:00

Genom hemlig inspelning har Marianne Samuelsson (mp) blivit avslöjad för att göra avkall på likabehandlingsprincipen i strandskyddsärende. Se Sveriges Radio.

Marianne Samuelsson är som bekant landshövding på Gotland och i egenskap därav vill hon behandla större företagare mer generöst än andra i fråga om beviljande av bygglov på strandskyddat område.

Detta är häpnadsväckande i åtminstone två avseenden.

Dels därför att Marianne Samuelsson i egenskap av en av landets högsta tjänstemän gör avsteg från grundlagsstadgade likhets- och objektivitetsprinciper på osakliga grunder.

Dels därför att hon samtidigt är miljöpartist som borde värna miljöskyddsintressen framför privata intressen.

Det ska bli intressant att se hur länge hon får sitta kvar som landshövding på Gotland.

Kommatecknets kardinalmening

2009-07-27T10:22:00.005+02:00

Ett kommateckens placering kan vara skillnaden mellan liv och död.

"avrätta inte, skona!"

"avrätta, inte skona!"

Förresten, i Kina pågår en sorts ny kulturrevolution. Broder- och systerskap sätts på prov liksom värden som jämlikhet och frihet.

Utförsäljning av kinesiskt statliga produktionsverksamheter till privata aktörer orsakar sociala spänningar.

Skiljetecknens placering blir avgörande.

En chef för ett kinesiskt stålbolag fick nyligen plikta med sitt liv enär stålarbetare misshandlade honom till döds som en följd av chefens årslön på ca 3 000.000 kr i jämförelse med stålarbetarnas årslön på ca 2.400 kr.

www.dn.se/nyheter/varlden/kinesiska-arbetare-slog-ihjal-chef-1.918444

Skiljetecknets annorlunda placering kanske skulle ha kunnat rädda ett liv, och förhöjt välståndet för ett större flertal.

Uthängningen - en yttrandefrihetens paradox

2009-07-21T17:39:00.010+02:00

De mänskliga rättigheterna - yttrandefriheten och åsiktsfriheten - är aldrig inaktuella utan tvärtom vitala för en levande demokrati.

En förutsättning för dessa friheter är anonymitetsrätten, oavsett om denna vilar på laga, avtalsrättslig eller etisk grund.

Det finns emellertid vissa tendenser på nätet bland bloggare till att vilja hänga ut anonyma d.v.s. röja en persons identitet, som en följd av att de känner sig direkt eller indirekt - "by proxy" - orättfärdigt kränkta av den personens motsatta åsikter, kritiska uttalanden, förolämpningar, förtal eller kanske t.o.m. ofredande.

Att hänga ut någon på Internet skulle i det läget kunna kännas som en rättfärdig vedergällning med stöd av yttrandefriheten.

En dylik "rättfärdig" vedergällning utgör inte desto mindre en hämndaktion - en hämndaktion som i sin tur kan upplevas som förtal, ofredande eller olaga hot e.d.

Uthängningar på nätet förekommer. Och det bakomliggande syftet med sådana vedergällningar är troligtvis att framkalla obehag för den uthängda. Underförstått föreligger kanske ett hot om att okända och omdömeslösa tar otillbörlig kontakt med den uthängda, åtminstone skulle uthängningen kunna få den effekten.

Denna den "rättfärdiga" vedergällning implicerar en yttrandefrihetens paradox.

En exploatering eller ett missbruk av yttrandefriheten genom uthängningar, förolämpningar och förtal m.m. får sannolikt konsekvensen att yttrandefriheten rent faktiskt inskränks genom att ett visst antal anonymas demokratiska röster tystnar.

Men denna yttrandefrihetens paradox kan upplösas och utplånas, helt enkelt genom ett civiliserat uppträdande i det virtuella och offentliga rummet.

Realismen avslöjar emellertid att det finns personer som saknar förmåga till ett civiliserat uppträdande i bestämda eller slumpmässiga situationer och det är därför möjligheten till anonymitetsrätt är nödvändig.

Kommentarsgranskning aktualiseras

2009-07-20T19:32:00.009+02:00

Jag hade hoppats att det skulle gå att ha en förhållandevis fri blogg med avseende på yttrandefriheten.

Men natten till idag krävde sin tribut p.g.a. vissa "guilt by association"-argument o.d. som kändes onödigt bestickande och potentiellt konfliktskapande. Kommentaren censurerades därefter.

Och därför har jag aktiverat kommentarsgranskningen till fullo.

Internet är globalt och gränslöst vilket också gör att vissa personer blir mer eller mindre gränslösa och det t.o.m. lokalt (i internetmått mätt)!

Men bloggen har ändå högt i tak. Följande inlägg från en viss anti-sympatisör finns t.ex. publicerat under artikeln "Anonymitetsrätten på Blogger.com" nedan.

"Jag tror inte att det är särskilt många som skulle vilja vara "välkomna" här. Du är en lögnare och en ganska trist typ, det har du visat i ganska många fora.

Jag skulle vilja göra den digitala motsvarigheten till att skicka ett glas kallt vatten i ansiktet på dig, Tristan.

Kanske skulle det få dig att vakna upp, om inte annat (från den 40-talsfilm du verkar tro att du lever i?).

Med all respekt. Du ser mig aldrig här igen:-)" - slutcitat.

Personen ifråga hade ju trots allt vänligheten att bjuda på ett leende - i tillägg därtill underhållande med sin argumentations- och slutledningsförmåga.

Men som sagt - och som någon sa: "ingen tar skit i de lättkränktas land" - kommentargranskning blir det om inte för mitt goda humörs skull så i vart fall för att undslippa eventuellt ansvar för underlåtenheten att ta bort kriminaliserade inlägg. Men då tänker jag främst på valrörelsen nästa år.

Anonymitetsrätten på blogger.com

2009-07-18T16:23:00.012+02:00

På sina håll förekommer diskussioner om huruvida man bör få vara anonym på bloggar och webbsidor.

Rättigheter och skyldigheter kan uppstå på i princip två sätt.

Dels kan staten lagstifta direkt om medborgarnas uttryckliga rättigheter och skyldigheter, dels ger staten utrymme för avtalsfrihet i viss utsträckning, så att fysiska och eller juridiska personer (aktiebolag, handelsbolag, stiftelser, föreningar o.d.) kan ingå avtal av om sina inbördes rättigheter och skyldigheter.

Kopplingen mellan Internet och grundlagarna framgår av 1 kap. 6 och 9 §§ Yttrandefrihetsgrundlagen och 1 kap. 7 § Tryckfrihetsförordningen.

(För att inte tynga artikeln med lagtext hänvisas till riksdagens hemsida: www.riksdagen.se eller www.notisum.se, vilka också nås via Google; all lagtext finns där lättillgänglig)

Och den grundlagsfästa anonymitetsrätten regleras närmare bestämt i kraft av 2 kap. Yttrandefrihetsgrundlagen respektive 3 kap. Tryckfrihetsförordningen.

Anonymitetsskyddet i förhållande till elektroniska anslagstavlor (hemsidor, bloggar o.d.) är begränsat och beror bl.a. av vem som är ägare av bloggen, i vilket syfte (kommersiellt, privat), utgivningsbevis o.d. (SOU 1997:49, s. 208).

Även e-post kan omfattas av grundlagsskyddet (se Stefan Kronqvist, Brott och digitala bevis - en handledning, år 2007, andra upplagan, s. 72).

Grundlagarna ifråga - vars syfte är att upprätthålla yttrandefriheten och den fria åsiktsbildningen utan statens inblandning - utgör sålunda inte något automatiskt anonymitetsskydd för just bloggare i allmänhet. (se Stefan Kronqvist, Brott och digitala bevis - en handledning, år 2007, andra upplagan, s. 70-74).

Enligt Mediakommitténs utredning skall varje användning av Internet bedömas var för sig när det gäller att avgöra grundlagens tillämplighet på nya medier (SOU 1997:49, s. 181).

Men Google Inc., som tillhandahåller tjänsten Blogger.com, har i sina villkor för upplåtandet av bloggar en sekretesspolicy som medger anonymitetsskydd för brukarna av blogger.com.

Vad anonymitetsskyddet/anonymitetsrätten närmare innebär framgår av Google Inc:s Sekretesspolicy. Anonymitetsskyddet kan brytas bl.a. vid brottsligt agerande från en bloggare. Google Inc. samarbetar då med myndigheterna och kan vid klagomål även skicka meddelande direkt till den som missbrukar bloggertjänsten.

Läs mer här: www.google.com/privacypolicy.html

Se även bolagets innehållspolicy, som i princip visar utrymmet för yttrandefriheten på blogger: www.blogger.com/content.g

Sammanfattningsvis. Mellan Google och bloggarna på blogger.com finns ett civilrättsligt bindande sekretessavtal, som innebär en anonymitetsrätt för bloggarna.

Om intresse finns kanske jag fördjupar mig i ämnet. Men nu måste jag i väg för att grilla i sommarvädret!

Avslutningsvis vad gäller rätten till "uthängningar" som jag vet att några är intresserade av, så kommer jag - efter noggrant övervägande - inte att bistå med närmare information därom, eftersom jag har anledning att tro att vissa mindre nogräknade kan missbruka denna.

Efter grillning-tillägg: Angående "uthängningar" så vill jag ändå nämna att det kan vara straffbart att publicera vissa personuppgifter på Internet. Allvarliga kränkningar, såsom olaga hot eller publicering av nakenbilder, kan till och med ge fängelse. Utöver straffansvar kan brottet också medföra skadeståndsansvar.

IP-nummer är förövrigt en typ av personuppgift som egentligen inte nödvändigtvis pekar ut en viss person som upphovsman för ett inlägg o.d. IP-nummer visar en uppkoppling mot Internet men det visar inte vilken person som faktiskt har varit uppkopplad vid en bestämd tidpunkt.

En lättläst källa för dessa spörsmål: www2.datainspektionen.se/ungdom/index.htm

"Trolltyg i tomteskogen"

2009-07-17T18:58:00.008+02:00

Man märker att det i vissa sub-nätverk börjar spåra ur totalt med "troll"-anklagelser o.d. med substans som på sin höjd kan beskrivas som illsinniga spekulationer eller förtalsakter.

Vem, vad, när, hur och varför är "troll" egentligen?

Det finns de som av olika skäl väljer att vara anonyma, som hänger sig med stor lust åt personangrepp och andra argumentationsfel.

Det finns de som av olika anledningar väljer att vara offentliga, som gör det samma.

I båda fallen verkar de ha fått "tomtar på loftet och trollar bort sig själva i tomteskogen". (googla gärna på Internettroll)

Men det finns både offentliga och anonyma som beter sig normalt och sansat, som skojar och tramsar, som blir arga och ledsna, som... ja, till trots beter sig tämligen civiliserat.

Det är inte anonymiteten som är problemet med "trolltyg i tomteskogen". Det är bristen på respekt för andras frihet och värdighet. Det är bristen på respekt för allas lika värde. Det är bristen på respekt för intellektuell hederlighet och framför allt bristen på sunt förnuft.

En absolut och evig sanning

2009-07-10T23:50:00.004+02:00

Denna sats kan varken verifieras eller falsifieras.

(Vem i bloggosfären kan eller bör bevisa det, du, jag eller ingen?)

Bloggregel nr 1

2009-07-10T19:13:00.003+02:00

Hur skall man förhålla sig i bloggosfären? Naturligtvis bör man respektera blogginnehavarens förhållningsregler för dennes egen blogg. Såtillvida gäller här såsom allmän regel.

Den som ger sig in i bloggen får bloggen tåla.

Bevisbördan i den argumentativa bloggosfären

2009-07-06T15:11:00.008+02:00

Jag har i bloggosfären upptäckt ett åtminstone för mig intressant problem avseende argumentation och bevisföring.

Traditionellt sett har det utifrån det "sunda förnuftet" ansetts rimligt att den som påstår något också är den som styrker sitt påstående d.v.s. anför bevis för detta sitt påstående.

Den s.k. bevisbördan har därför vilat tungt på vederbörande. Detta under förutsättning att den som argumenterar är intresserad av att framstå som trovärdig och tillförlitlig.

Men det har slagit mig att om man vill framställa en text på sin blogg och göra gällande något intressant tema någorlunda lättläst, så kan texten bli ganska tungläst om den "belastas" med omfattande referenser.

Och om det är så att de underförstådda referenserna redan finns "här ute" på internet, kan man då inte lika gärna låta kritikerna själva söka upp dessa om de är intresserade?

Man skulle sålunda kunna hävda att bevisbördan lika gärna kan vara omkastad så att den som har bevisningen i sin "kontrollsfär" får bevisa motpartens påstående.

Eller ett annat alternativ för fördelningen av bevisbördan kan vara att den som har mest eller bäst resurser - mätt i tid, pengar, personal eller ork och lust etc. - får gräva efter bevisningen för sitt eller andras påstående i bloggosfären.

Detta är både tänkbart och gripbart.

Men jag tror ändå att den som vill bli tagen på allvar bör vara beredd på att få vara så god och styrka sina egna påståenden. Detta borde inte vara ett orimligt krav, inte ens i bloggosfären.

Olyckliga tendenser inom institutionell rättvisa

2009-07-04T15:49:00.008+02:00

Den liberala rättsstaten lider av vissa "systemfel" genom vilka opportunister maximerar sina rättigheter och minimerar sina skyldigheter,

förstorar upp sina egna fördelar och den andres nackdelar, eller

förminskar sina egna brister och den andres goda sidor.

Allt detta för att optimera sitt eget välstånd och välbefinnande (i den utsträckning samvetet så tillåter).

Jag kan inte påstå att detta är en tilltagande tendens, såsom en tendens om moralens definitiva upphävande, utan enkom en lång tendens över tid som sträcker sig både bakåt och framåt i tiden.

Ett slags institutionell rättvisa

2009-07-04T14:15:00.006+02:00

Den svenska rätts- och välfärdsstaten skapar och vidmakthåller i kraft av lag rättigheter och skyldigheter, men inte bara i förhållande till svenska medborgare utan också till EU-medborgare i övrigt och s.k. tredjelandsmedborgare som har sin hemvist i Sverige.

Rättvisa kan förstås som en av den offentliga maktens distribution av rättigheter och skyldigheter bland fysiska och juridiska personer som har en bestämd anknytning till Sverige.

Om att tro och att veta

2009-06-23T09:04:00.006+02:00

Den religiöse har en tro; optimisten har en övertro; pessimisten har en undertro; skeptikern har en misstro, eller en tilltro till ifrågasättandet e.d.

Men vem vet?

Det är en väsentlig skillnad mellan att tro å ena sidan och att veta å den andra.

Men vem eller vilka har verkligen ambitionen att försäkra sig om att vid rätt tillfälle vara på rätt sida om det epistemologiska staketet?

Vem orkar bry sig om skillnaden mellan att tro och att veta, åtminstone så länge som man ändå har goda skäl att tro?

Glad midsommar!

2009-06-18T20:22:00.002+02:00

Trevlig hednisk högtid vill jag dela med alla nära och kära samt hälsa till alla andra!

Härskartekniker i bloggosfären

2009-06-13T11:14:00.009+02:00

Hur märker man när någon av någon anledning börjar tappa mark inom sakområdet? - Jo, genom att den personen börjar tillämpa härskartekniker.

Några exempel på härskartekniker som är intressanta att notera och som förekommer på bloggar (med flera ställen) är.

1. Osynliggörandet: ignorera den andre till underkastelse! (Titta inte på honom eller henne, se, hör, känn, uppfatta helst inte alls närvaron av denne eller denna)

2. Förlöjligandet: till exempel den numera berömda veckotidningsjournalisten Monica Antonssons användning av epitetet "häxorna" i förhållande till de andra som inte slaviskt delar hennes åsikter och metoder.

3. Informationsundanhållandet: Håll den andre okunnig!

4. Felletandet: Hur du än gör så gör du fel, oavsett om det skulle kunna vara bra, så det så!

5. Skam- och skuldbeläggandet: "Minns du när du underlät fira din sons födelsedag genom att åka med din älskare på "tjänsteresa"?! Men vi glömmer det nu och fortsätter gå i samtalsterapi för att utveckla vårt förhållande"!

Teori om anonymitetsanvändandet

2009-06-13T09:20:00.005+02:00

Jag är för anonymitetsrätten.

Jag vill därför framlägga en mindre teori om anonymitetsanvändandet.

Vad är det som får en skribent/"whistle blower" att vilja vara anonym och att inte ens använda sig av något slags signatur alls? - Beror det månne av lättja; av arrogans; av rädsla; av ignorans; eller av.... vad?

Att skriva anonymt - dessutom utan pseudonym eller utan någon som helst signatur - får, oavsett uppsåtet, effekten att man fredar sig från ansvar och konsekvenser i viss utsträckning - möjligtvis bortsett från dåligt samvete eller vid allvarlig brottslighet straffrättsligt ansvar.

Umberto Eco om författares sanningsförsäkran

2009-06-08T18:44:00.007+02:00

I boken "Kräftgång" diskuterar Umberto Eco på följande sätt angående "Da-Vinci-koden" av Dan Brown. Jag citerar ett stycke.

"Låt oss vara överens om en sak, Da Vinci-koden är en roman och som sådan har den rätt att hitta på vad den vill. Dessutom är den skickligt skriven och man läser den i ett svep. Inte heller är det särskilt allvarligt att författaren i början försäkrar att det han berättar är sant. Jojo, en professionell läsare är van vid sådana narrativa vädjanden till sanningen, de hör till fiktionens spelregler. Problemen börjar när man märker att väldigt många vanliga läsare verkligen har trott på denna försäkran, precis som dockteaterns åskådare brukade kasta glåpord till förrädaren Gano di Maganza." (Umberto Eco, Kräftgång, Brombergs förlag, år 2007, s. 288).

Osökt kom jag att tänka på Liza Marklunds "Gömda" och upprördheten däröver som framkallades av Monica Antonssons "Mia - Sanningen om Gömda".

Vive le légendaire Roger Federer!

2009-06-07T17:17:00.006+02:00

Le meuilleur sportif del monde pour le quatorzième "grand slam" sur la terre battue 2009!!!

Tillräckliga eller nödvändiga politiska betingelser

2009-06-06T20:34:00.003+02:00

Det finns de som anser att ACTA, FRA, IPRED och TELEDATALAGRINGS-direktivet är skäl nog för att proteströsta på Pp i morgondagens val till Europaparlamentet.

I grund och botten handlar det om en mängd intresseavvägningar: frihet och personlig integritet visavi ordning och säkerhet; äganderätt och upphovsrätt visavi anarki.

I grund och botten handlar det om en mängd konkurrerande mänskliga fri- och rättigheter.

Not easy; no es facil!

Perspektiv

2009-06-06T10:53:00.002+02:00

"There are three sides to every story: yours, mine and the truth."

Åsikter om åsikter

2009-06-02T08:30:00.006+02:00

Ett återkommande mönster i diskussioner på internet är upprepandet av: "Jag har rätt till min åsikt", "jag får väl tycka vad jag vill", som svar på någon annans åsikt om sin egen åsikt.

I åtminstone västvärlden har vi både yttrandefrihet och åsiktsfrihet. Detta medför det "ytterst" problematiska att vi inte bara har rätt till en åsikt utan vi har även rätt att ha åsikter om andras åsikter. Ens åsikter är inte fredade eller skyddade från den andres åsikter, kritik och i synnerhet inte saklig kritik.

Den som ventilerar sina åsikter på nätet får nog finna sig i att bemötas av andras tyckande och tänkande, såvida denne inte enbart gör det på sin egen blogg och stänger av kommentarsfunktionen.

Detta inlägg kan sägas vara en del av den debatt som förs om blogg- eller nätetik

Gränsen mellan gott och ont...

2009-06-02T00:08:00.006+02:00

Det är få gånger någon är värd att citera. Men med tanke på att Gömda-spektaklet lyckades spåra ur än mer och hjältinnan till slut destruerade sig till att "urskiljningslöst" dela in sina osvikliga anhängare å ena sidan och kritikerna å den andra i respektive goda och onda kategorier, så har författaren och litteraturkritikern Maja Lundgren fått mig att tänka på följande.

"Gränsen mellan gott och ont går inte mellan människor utan inom varje människa."

Från etik till estetik vill jag passa på att parafrasera med inversion.

"Gränsen mellan vackert och fult går inte inom varje människa utan mellan människor."

Emellertid är de båda aforismerna alldeles för simpla; icke förty desto mer retoriskt slagkraftiga.

Det publicistiska ansvaret i tre-punktsform

2009-05-24T12:03:00.008+02:00

Sök etablera:

1. Sanning

2. Rättvisa

3. Empati

(Om man med tillförlitliga metoder inte kan uppnå dessa kumulativt med tillräcklig approximation, så bör man "hålla käften" - till skillnad mot Sexpressen och Aftonfabeln vill säga.)

Uppdatering 2009-05-26

Expressens fadäs att hänga ut "fel" Wanja Lundby-Wedin - efter att den riktige Wanja Lundby-Wedin hade upptäckts ej deklarera för vissa förmåner - är ett skräckexempel på hur de publicistika idealen åsidosätts för de "snabba klippens" skull. Enligt DN menar Expressens chefsredaktör att denna felpublicering är oförlåtlig (http://www.dn.se/kultur-noje/expressen-hangde-ut-fel-lundby-wedin-1.872771). Jag har emellertid svårt att tro att denna "oförlåtlighet" kommer att få några större interna konsekvenser hos Expressen.

Värden

2009-04-19T15:01:00.008+02:00

I kölvattnet av de senaste kristna högtiderna och med hänsyn till den efemära tanken på Kristus heliga vrede över de kapitalistiska tendenserna i Jerusalem för ca 2000 år sedan sitter jag och vardagsfilosoferar över värden.

- Hur får varor och tjänster samt pengar sina värden?

- Hur får egentligen en människa sitt värde eller sina värden, och vilken typ av värden är det fråga om?

1. Varor och tjänsters samt pengars värde

Det enkla men ändå så ytterst komplexa svaret är att marknadskrafterna ("den osynliga handen") sätter priset på inte bara varor och tjänster utan också pengar.

Tillgång och efterfrågan styr värdet som i sin respektive tur verkar styras av den enskilda individens vilja till vinst- eller lyckomaximering. Den enskilde vill sälja till så högt pris som möjligt medan dito vill köpa till så lågt pris som möjligt. Någonstans möts dessa viljor i något slags jämviktsläge som visar det av de konkurrerande viljornas värde.

Men det finns ytterligare en faktor som påverkar värdet, och utöver individens obegränsade önskemål utgör begränsade resurser en variabel att räkna med.

Man kan byta en viss vara, tjänst (eller valuta) mot en viss mängd pengar (i annan valuta).

Arbetskraft kan liknas vid tjänster. En uppsjö av läkare eller lokalvårdare skulle betinga ett lågt pris, eftersom köparen skulle ha ett övertag i förhållande till de många konkurrerande.

2. Men när det kommer till människovärdet, hur förhåller det sig då?

Vad är "människovärde"? Många människor synes blanda ihop sitt värde som arbetskraft med sitt värde som människa, vilket förmodligen beror på att de identifierar sig med sitt arbete, eller åtminstone använder denna identifikation som ett slagträ i löneförhandlingarna med arbetsgivaren, och omvärlden vari de försöker övertyga andra om sin egen förträfflighet och därför gör sig förtjänt av en viss lön istället för andra.

Det torde emellertid råda en viss konsensus bland åtminstone världsmedborgarnas politiskt rumsrena representanter i bland annat FN att detta värde är något immanent eller inneboende i varje mänsklig individ - ett okränkbart värde som är lika för vart och ett av subjekten; detta är ett slags ideellt och normativt sätt att se det, men också ett tämligen pragmatiskt. Människorna ingår en pakt att inte kränka varandra (i viss utsträckning), eftersom de vet med sig att krig är alltför kostsamt... så länge det inte drabbar en "obetydlig minoritet". (Viss cynism påminner mig alltså om att krigsavhållningen gäller så länge som en kvalificerad majoritet tror sig vara bättre utan krig.)

Skadestånd på grund av brott brukar spottas åt p.g.a. att det sammanblandas med människovärdet. Man kan inte sätta en prislapp på människovärdet och skadeståndet är inte tänkt att egentligen göra det heller. Visst skadestånd avser ersättning för förlorad arbetsinkomst eller läkarkostnader eller ersättning för viss sak som blivit förstörd eller förlorad. Sedan har vi i och för sig kränkningsersättningen, men detta skadestånd kan inte ses som en prislapp på människovärdet som sådan utan endast som ett slags symbolvärde och kanske också ha en avhållande effekt på gärningsmän att avhålla sig från kränkningar av människovärdet.

Skadeståndet uppstår på sätt och vis genom marknadskrafterna åtminstone indirekt, vilket tydligast visas då det erhålls såsom ersättning för förlorad inkomst. Kränkningsersättningen fastställs godtyckligt av domstol eller brottsoffermyndigheten, men nivån vidmakhålls sedan för att tillfredsställa principen om likhet inför lagen. Och likhet inför lagen är i sig en princip för att manifestera idén om alla människors lika värde...

Avrunda påsken med ett cirkelbevis

2009-04-13T23:00:00.007+02:00

Även för en kristen hedning utgör påskhelgen en alldeles särskild tradition. Vad är sant och vad är falskt i bibeln? Vad är verifierat eller falsifierat i bibeln? Dessa frågor har en förmåga att blomstra just under påskhelgen.

Jag tänkte för mig själv hedra både bibeln och påsken med att avrunda den senare med bistånd av ett cirkelbevis från den förra och då närmare bestämt från Uppenbarelseboken kap. 22.

"Dessa ord äro vissa och sanna; och Herren, profeternas andars Gud, har sänt sin ängel för att visa sina tjänare vad som snart skall ske. Och se, jag kommer snart. Salig är den som tager vara på de profetians ord som stå i denna bok. [...] För var och en som hör de profetians ord som stå i denna bok betygar jag detta: Om någon lägger något till dem, så skall Gud på honom lägga de plågor om vilka är skrivet i denna bok. Och om något tager bort något från de ord som stå i denna profetias bok, så skall Gud taga ifrån honom hans del i livets träd..."

En pikant detalj i sammanhanget är förstås att cirkelbeviset understryks med hot om våld och indragna förmåner.

Glad påsk!

Språkvård efterlyses

2009-04-13T13:31:00.003+02:00

Som något av en språkvårdare är det inte utan ett bestämt mått av bestörtning jag stirrar ut över blogglandskapets snåriga bloggspråksskog.

Folk skriver som krattor och verkar nästan excellera i analfabetism. Mest störande är det när s.k. journalister inte lyckas prestera något som ens kommer i närheten av att likna en anständig morfologi, för att inte tala om syntax.

Sedan finns det dock sådana där språkliga charmtroll som inte utger sig för att vara svenskkunniga utan skriver konsekvent lite "struligt" ovårdad svenska, vilket snarare kan utgöra ett litet "pittoreskt" inslag i bloggspråksskogen.

Inte desto mindre efterlyses språkvård, så att vi inte åderlåter vår lingvistiska lekamen.

Fortfarande lurad

2009-03-30T10:03:00.002+02:00

Efter (och även före) det att styrelsen för AMF-pension tillsatt en revision för att utreda förhållandena kring pensionsvillkoren för dess VD Christer Elmehagen skyller Wanja Lundby-Wedin skulden på någon okänd "aktör".

När skall Wanja Lundby-Wedin inse att till och med hela "arbetarklassen" (jag använder citationstecknen för att markera att den svenska traditionella arbetarklassen är död eller under upplösning) har genomskådat hennes bluff och tillskriver hennes inkompetens skulden.

"Revisionen" är för övrigt rena farsen.

Därom vittnar det faktum att Wanja Lundby-Wedin behåller samtliga styrelseuppdrag som ger henne inkomster att räkna med. LO borde mot bakgrund därav sänka hennes tjänstegöringsgrad så att den motsvarar den tid hon faktiskt lägger ned på sin anställning som ordförande i LO.

Ja, Wanja Lundby-Wedin känner sig förmodligen fortfarande lurad men inte av den anledning som hon avsiktlig försöker göra gällande utan av sin blindhet inför den egna girigheten.

LO har den ordförande som den förtjänar.

"Jag känner mig lurad"

2009-03-23T21:07:00.003+01:00

LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin, som sitter i AMF:s styrelse som representant för ägaren LO, känner sig nu lurad över styrelsens beslut om löner och pensionsavsättningar för AMF:s VD om 104 miljoner kronor.

Man undrar ju hur Wanja Lundby-Wedin kan anse sig lurad med tanke på att hon till trots är ett slags styrelseproffs. Har hon icke desto mindre varit uppsåtlig, vårdslös eller bara försumlig i sitt styrelseuppdrag?

Om hon egentligen är lurad så borde hon förstå att hon inte är kompetent nog att sitta i en styrelse som fattar beslut om olika ersättningar. Om hon inte är lurad så borde hon förstå att hon inte har LO-medlemmarnas förtroende och därför avgå.

Wanja Lundby-Wedin har emellertid klart och tydligt deklarerat att hon inte tänker avgå utan fortsätta sitt ordförandeuppdrag i LO m.m., för att kämpa för skäliga arbetstagarvillkor.

Om Wanja Lundby-Wedin får fortsätta, finns det väsentligt fler som borde ha anledning att känna sig lurade - hennes uppdragsgivare.

LO har dräpt arbetarklassen

2009-03-21T09:14:00.007+01:00

AMF-Pension har avsatt 62 miljoner kronor i pension till dess VD Christer Elmehage. Under en tio års period har VD:n erhållit 42 miljoner i lön. Totalt inkasserar han alltså 104 miljoner kronor för sina tio år i AMF:s tjänst. (Källa: http://www.expressen.se/, idag)

LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin, som sålunda sitter i AMF-Pensions styrelse, verkar inte se något problem i detta.

Det kan poängteras att AMF-Pension ägs av både Svenskt Näringsliv och LO.

Med sådan företrädare för arbetarklassen behövs knappast något fack, eller? Kanske visar detta å andra sidan att även arbetarklassen, åtminstone dess toppar, vet att tjäna pengar.

Kanske är det vidare till och med så att LO är den drake som dräpt arbetarklassen och gjort svenskarna till "jämlika" borgare i det postindustriella samhället.

"Tingeling goes X"

2009-03-19T09:21:00.007+01:00

Vadan denna vrede över nationalistiska skämt? Ryska ambassaden får "frispel" över att det i svenska melodifestivalen skämtas med ryska stereotyper om dans och maffia o.d.

Visst kan man som offer för skämt ha anledning att känna sig upprörd eller kränkt, i synnerhet som man saknar självdistans eller känner sig direkt träffad.

När det gäller just skämt kring nationalitet så är det särskilt laddat, eftersom det i grund och botten handlar om en "vi- och dom-logik"; det handlar om intresse- och värdegemenskaper samt identitet, makt och självbevarelsedrift. Alla nationer bygger på något slags identitetstänkande, där vi samlas kring gemensamma värderingar, gemensamt språk och gemensam kultur i övrigt, ehuru det inte är helt oproblematiskt att dra skarpa gränser mellan den gemensamma kulturen och allsköns subkulturer.

I skämten finns ofta ett slags "von-oben-attityd"; "vi är bättre än dom". Det handlar om ett hierarkiskt logiskt tänkande. Vi värderar oss själva högre än dom andra. Vi mår bra av att nedvärdera dem som vi anser vara sämre än oss; det stärker vår gemenskap och vår självkänsla och vårt gemensamma självförtroende. Alla nationer - det är jag övertygad om - har skämt i nedsättande syfte om andra nationer.

Vi som anser att dylika skämt är anakroniska, vi ställer oss förstås över eller bortom dessa och hyllar de ekonomiska större gemenskaperna såsom NAFTA, EU, ASEAN och AU eller varför inte WTO eller för den delen FN varigenom vi alla är nyktra helylle-världsmedborgare och anlägger endast von-obenattityden aningen föraktfullt gentemot inskränkta nationalister med eller utan humor.

Arbetarklassen godkänner bonusar till topparna

2009-03-15T10:36:00.005+01:00

Landsorganisationen, LO, genom dess ordförande Wanja Lundby-Wedin är arbetarklassens främsta företrädare. Wanja Lundby-Wedin är kanske den mest namnkunniga kritikern av näringslivets belöningssystem i form av bonusar.

Problematiskt för LO:s och Wanja Lundby-Wedins trovärdighet är när de röstar affirmativt (ja) till bonusar om 7,7 miljoner i pensionsbolaget AMF, som härbärgerar ca 3 miljoner pensionssparare.

Hur kan man med trovärdigheten i behåll vara kritisk mot bonusar samtidigt som man röstar för dem?

Kanske är det främst ett pedagogiskt problem för arbetarklassens fanbärare i det att de faktiskt tror på bonusarnas samhällsnytta, men har svårt att förklara det.

En följdriktig fråga härpå är naturligtvis hur man kan tro på bonusarnas samhällsnytta när det inte finns någon forskning som stöder dylika hypoteser.

Kan det vara så enkelt att LO-topparna har ett egenintresse i att i arbetarklassens namn - i de styrelser där de finns representerade - godkänna bonusar till näringslivets toppar, och därigenom på ett raffinerat indirekt sätt till sig själva?

Kvinnan

2009-03-08T11:15:00.008+01:00

Idag är det tillbörligt med en hyllning till kvinnan och kvinnorna - det är ju den internationella kvinnodagen!

Det är inte utan stor ömhet jag tänker på ämnet.

Förenta Nationerna proklamerade det universella jämlikhetsidealet år 1945. FN:s Generalförsamling förstärkte sedermera år 1979 jämställdhetsidealet i kraft av Kvinnokonventionen, CEDAW, varigenom avsågs att all diskriminering av kvinnor skulle avskaffas.

Vissa attityder och värderingar är mer eller mindre lätta att ändra på, i synnerhet när den enskilde individens egenintresse och dess vilja till makt är variabler i en realekvation. Men genom det demokratiska politiska systemet i en rättsstat värd namnet finns ett embryo till lika rättigheter och lika möjligheter samt den största möjliga uppsättning av friheter lika för alla, oavsett genus.

Jag älskar dig!

Bloggosfären visavi "skrivmaskinsvärlden"

2009-03-07T12:20:00.005+01:00

Jag blir både bestört och besviken när jag hör en av mina favoritbesser-wissrar, Jan Guillou, "super-besser-wissra" sig själv i det att han fördömer bloggosfärens medborgarjournalistik.

Jan Guillou må tycka att det krävs fem år på journalisthögskolan för att förstå hur man får påståenden att uppnå vederhäftig korrespondens i förhållande till hållpunkter i sinnesvärlden.

Den korrespondensteoretiska sanningen är emellertid inte bara socialiserad utan också intiutiv för de flesta.

Jag är övertygad om att journalisthögskolan visserligen kan bidra till en fördjupad förståelse för kritiskt tänkande, rättvisa och balanserade nyheter.

Men när de "riktiga" journalisterna och de "riktiga" medierna, för att tala med Jan Guillou, sviker det journalistiska uppdraget och den publicistiska hedern genom inte bara underlåtelsesynderna att inte "gräva", kritisera och publicera utan också genom att aktivt delta i mörkläggningar, falska flagg-operationer och andra fokusförflyttningar från det väsentliga till det oväsentliga, då finns i bloggossfärens medborgarjournalister en sorts garant för sanning, även om man kan få sålla friskt bland alla förolämpningar, förtal et al.

Jan Guillou m.fl. känner sig hotade i sin "skrivmaskinsvärld" där de inte hänger med i de snabba bloggarnas nyhetsomsättning.

Fanatism i Gömda-hysterin

2009-03-02T21:19:00.002+01:00

Den fanatiska vrede, som anti-gömda-mobben nu demonstrerar över falskheten i Gömda, torde inte kunna klassificeras som annat än skam över och självförakt för sin egen dumhet att ha tagit en roman såsom intäkt för absolut och objektiv sanning.

Frihet för rättvisa

2009-02-26T08:55:00.003+01:00

Vad är egentligen förutsättningen för rättvisa i mänskliga relationer?

Idén om den liberala demokratiska rättsstaten finner sitt fundament i axiomet att avtalsfrihet implicerar rättvisa.

Självbestämmande och rationella invidivider ingår frivilligt reciproka avtal som leder till en ökad nytta för var och en av avtalsparterna i förhållande till deras nyttoutgångspunkt.

Den liberala rättsstaten torde vara garanten för det självbestämmande demokratiska subjektet i och med att erfarenheten visar att det finns ett visst behov av statligt tvång för att stävja de opportunistiska individer som annars själva skulle söka fördelar medelst vilseledning, utnyttjande av beroendeställning, tvång, våld eller hot om våld.

Den liberala rättsstaten blir därför en nödvändig förutsättning för frihet och rättvisa.

Hatet som drivkraft

2009-02-21T12:13:00.006+01:00

Underskatta eller förakta inte hatet som drivkraft för tanke och handling.

För närvarande är "hat", "hatbloggare", "hatinlägg" etc. aktuella begrepp i både traditionell media och bloggosfären angående främst Gömdaspektaklet men också i Palestinafrågan och terroristproblematiken.

Det finns de som föraktfullt spottar åt allt det hat som de har förmått uttolka bland kreti och pleti.

Emellertid är hatet en alldeles ypperlig drivkraft, om det kanaliseras till att driva den goda saken framåt.

Hatet som drivkraft - en kraft sprungen ur orättvisor, utnyttjande, svek och hot samt fysiskt, psykiskt och strukturellt våld - är förmodligen till och med den starkaste drivkraften, i synnerhet när den transcenderar dess binära opposition, kärleken, och i metamorfosen mellan livskraften och dödsdriften uppgår till den renaste självbevarelsedrift.

Till dem i Gömda-spektaklet

2009-02-14T12:32:00.005+01:00

Ett gott men icke desto mindre blygsamt råd i dessa Gömda tider är att åtminstone illusoriskt försöka se skillnaden mellan rena partsinlagor å ena sidan och bevisfakta å den andra.

Högre ambitioner än så vore kanske ett allt för högt krav på den halsstarriga och högoktanigt hormoniella massorganismen.

Men för den som inte vill bli desillusionerad över hanteringen av koncept som riktighet, tillförlitlighet, trovärdighet o.d., är ett än bättre råd att bara strunta i Gömda-debatten. Det finns två läger, och båda står som förlorare, om vi inte skall bevärdiga dem hedern av en Phyrrus-seger.

Fader okänd

2009-02-14T08:40:00.006+01:00

Man skulle i vårt moderna, promiskuiösa - eller polyamorösa kanske har en finare klang - och sekulariserade samhälle lätt kunna förledas till att tro att det funnes enorma mängder av "okända fädrar".

(Den drivne genusvetaren noterar givetvis genast den explicita frånvaron av fadern och den implicita närvaron av modern i begreppshanteringen).

A) Statistik från Socialstyrelsen visar att för riket som sådant - konungariket Sverige alltså - har bekräftade faderskap ökat under de senaste tre decennierna från ca 37 000 barn till ca 58 000 barn. Detta torde innebära en ökad "polyamori".

B) En intressant omständighet är följande. År 1980 fastställdes faderskapet genom domstol i 503 ärenden medan år 2007 fastställdes det genom domstol i 218 ärenden.

Vad ska man dra för slutsatser av dessa data? Det finns en myriad därav, så jag väljer ut några lite godtyckligt.

a) Dels har potentiellt blivande föräldrar blivit lite mer vidlyftiga i sina sexualliv och blandar partners mer frekvent, vilket gör det svårare för den gravida kvinnan och den potentiella fadern att gissa sig till vem som faktiskt är fadern.

b) Dels har de allt mer "promiskuiösa" föräldrarna blivit mer rakryggade och vågar stå för sina bedrifter, vilket kan förklaras med att samhället som sådant har fått en mer tolerant syn på ett mer utsvävande sexualliv.

En annan intressant undersökning - just dagen till äran - vore att ta reda på hur många personer som har flera djupgående amorösa möten inplanerade idag. För det potentiella barnets skull - om man nu anser att både fadern och modern skulle vara viktiga ingredienser i dess liv - kanske man bör se till att skydda sig i åtminstone alla fall utom ett, om man vill öka sannolikheten för säker kunskap om faderskapet.

Källa: http://www.socialstyrelsen.se/Publicerat/2008/10032/2008-44-3.htm

Konsekvens är en dygd

2009-02-13T15:55:00.004+01:00

Konsekvens i utövandet av förmynderskap eller annat ställföreträdarskap, moraltillämpning, rättstillämpning eller av syndaregistret är inte bara en dygd utan också en bragd av hög valör!

Den som brister i konsekvens kan ha olika bevekelsegrunder, men för närvarande lämnar jag spekulationerna därom åt sidan.

Ansvar och makt

2009-02-12T22:02:00.004+01:00

Vill du ha kontroll över allt bör du också bära ansvaret för allt.

Vissa har inte desto mindre en enastående förmåga att invertera tesen i praktisk handling.

Variationen förnöjer

2009-02-09T23:33:00.003+01:00

Mot bakgrund av det urusla statistiska underlaget i min undersökning törs jag dra den tvärsäkra slutsatsen att bloggartiklars omfattning bör med fördel varieras.

För övrigt måste jag sluta mig till att man inte får vara vare sig fyrkantig (kvadratisk) eller för full av sig själv (volyminös) i bloggandet.